Hej,skulle behöva lite råd,ska förlova mig med min pojkvän snart,jag är jätteglad men människor omkring mig tycker inte att jag ska ta en "turk" jag blir så lessen,har t o m blivit ovänn med en del pga detta.
Jag undrar om det är någon annan som upplevt detta...
Jag blev inte tillsammans med en man från en annan nationalitet, men känner ändå igen det du skriver.
Många av mina dåvarande vänner vände mig ryggen till när jag valde att bli tillsammans med min nu snart blivande man. Anledningen var att han inte hade allt gott bakom sig (droger bla) men hade helt slutat med det när vi träffades. Vad han sade till mig litade jag ju på, men mina "vänner" sa att jag absolut inte skulle göra det. Kanske av omtanke mot mig, men jag valde honom. Nu har vi varit tillsammans i sju år, förlovade i två år och har två underbara små pojkar tillsammans. Jag har klarat mig gott utan mina f.d vänner! Stå på dig!!
Kram
Jag har inte heller upplevt det du skriver om, så kan bara ge dig en liten tröstkram.
Min första tanke är om det är "människor omkring dig" eller dina kompisar som sagt nåt?
Du/ni kommer tyvärr antagligen alltid stöta på en del höjda ögonbryn eller elaka/rasistiska kommentarer från människor omkring er, och jag antar att det bara är att inte lyssna. "Smygrasism" finns på allt för många ställen... 
Är det dina vänner som kommer med kommentarer undrar jag vad det är för vänner du har. De ska vara glada för din skull och acceptera ditt val av partner, oavsett varifrån han kommer, vad hans namn är eller vad han har för hobby. Jag har haft kompisar där jag ogillat val av partner, men det skulle aldrig falla mig in att kritisera eller på något sätt döma min vän för det. Det är hennes val och är hon lycklig så ska hon få vara det.
Hoppas de lär sig acceptera ditt val och att ni blir lyckliga ihop! Grattis till förlovningen i förskott! 
Antingen är de riktiga vänner eller inga vänner alls...
De borde ju stötta dig i allt du gör samtidigt som om de verkligen tycker det är fel så kanske de inte vill göra det.
Det finns länder där sverige inte kan gå in o hämta hem barn där mamman är svensk o pappan medborgare i flera länder. Blir man då osams kan pappan åka iväg med barnen till sitt hemland o mamman kan inte på något sätt få hem barnet igen... det är ju en tanke men sånt borde ju gå att lösa på annat sätt än att inte träffas tycker man...
Men sånt har du säkert redan tänkt på....
Hoppas allt löser sig! KRAM o lycka till!
Jag känner igen det du skriver... Tyvärr. Jag har inte själv upplevt det. Men i familjen...
En släkting äktade en man med annan nationalitet. Det viskades bakom deras ryggar hela tiden. "Bara han får Svenskt uppehållstillstånd, så drar han." De gifte sig och flyttade till läghnhet. Renoverade o planerade att adoptera ett barn. Mitt i allt detta blev han Svensk medborgare. Kom hem en dag med adoptionspapperen i handen och sa att det inte var någon idee´.
Han flyttade samma dag.
Jag är en av alla som tror på kärleken! Jag ville itne lyssna på alla elaka rykten som inte hade någon som helst grund!
Men sanningen är att om man gifter sig med någon från annan kultur, vilken som helst, så kommer det i viss mån bli svårigheter, tror jag. Hur man möter dessa beror på hur man är som människa. Värderingar och synsett är olika i vissa frågor. Men kärleken tror jag absolut går över gränser! Heltu utan hänsyn till kulturer tränger kärleken in i varje människa och det är i hjärtat det ska kännas rätt.
Det kan vara jobbigt att möta motstånd och hårda ord från omgivningen. HUr jobbigt det än är, så är det viktigt att du pratar med din andre hälft i alla lägen!
Jag vet inte om din blivande är svensk medborgare, och vill inte skrämma dig. Det är det sista jag vill. Men kände att jag iaf. ville berätta min släktings historia.
Sedan kan människor, oberoende kultur och nationalitet, bete sig konstigt. Eller så dör kärleken helt enkelt.
Önskar dig all lycka! Bli stärkt i det du tror på och kör hårt! :)
