Katarina Michael

Äldre 28 Aug 10:09

43 svar

Skilda föräldrar problem

Vi vill att både Pappa, pappas nya fru, Mamma, mammas nya man och michaels föräldrar, dvs våra föräldrar satte oss ner på en middag och pratade igenom hur de kunde hjälpa oss med bröllopet på olika vis.

Allt du vet från att hälsa folk välkomna när de kommer och visa dem hur de ska sitta, hur vi vill att våra föräldrar ska sitta. Tex jag vill att mamma och pappa samt michaels föräldrar ska sitta fram. Både pappas fru och mammas man kommer inte få plats i första raden och jag vill jättegärna ha mina föräldrar där.

Men när jag drog upp de för pappa så kunde han inte alls tänka sig en middag, för han hade INGET gemensamt med mamma, men hålla liksom jag då, jag är ju de de har gemensamt. Sa till honom att han är vuxen, han får bita ihop för min skulle, men de kunde han absolut inte tänka sig att gå med på.

Detta kommer vara min största dag i hela mitt liv och han kan inte se till för min skull, inte för mamma skulle, utan för min skull att de blir så underbart som jag vill ha de!
Jag begär inte detta för att såra, jag gör de för att jag vill ha MINA föräldrar ihop...

De är inte så jag begär att de ska vara ihop, bara hjälpa till med planeringen ihop, dvs de behöver sitta på en gemensam middag och ja under ceremonin som de behöver sitta brevdid varandra som är max 30 min! Begär jag för mycket?

Blev så himla ledsen, vara pappa själv som ville träffa Michaels föräldrar...

Jag tyckte de va jobbigt när jag va liten med skilda föräldrar, tyvärr blir de bara jobbiga med åren...

Kan pappa liksom inte förstå hur mycket de skulle betyda för mig!
Mamma har inga problem alls med detta....

Vad ska jag göra?? jag försöker ta hjälp av lillasyster på pappas sida, farmor o min farbror...

Katarina Michael

Äldre 28 Aug 10:29

#3

En planeringsmiddag, då de inte behöver sitta bredvid varandra och ceremonin som är 30 min, tycker inte jag begär för mycket, har sagt att de slipper sitta bredvid varandra under festen...

De är ju ändå föräldrar och vuxna människor, borde man inte ställa upp på sina barn. Hör till att mina syskon och jag hela tiden tagit hänsyn till dem, kört två kalas, eller öppethus så de ska slippa träffas...Allt för att vara pappa och hans fru till lags, som sagt mamma bryr sig inte, hon har släppt de, var liksom över 17 år sen de skildes....

Detta är typ ändå gången de skulle behöva bita ihop....min sambo tycker jag ska va hård och säg att ställer de inte upp så är de inte välkomna , men jag är rädd att de då heldre väljer att inte komma....

Katarina Michael

Äldre 28 Aug 10:55

#6

Håller med dig fullständigt och detta jag försökt få pappa att förstå...men då säger han bara "jag har INGET gemensamt med henne, de måste du förstå"....
De handlar egentligen om pappas nya fru som inte tål min mamma, hon har inte kommit över henne, trots de var ca 18 år sen pappa o mamma skildes...så är rätt säker på att de är hon som spökar, hon skulle aldrig tåla att se mamma och pappa i närheten av varandra, hon har till och med varit så hård att deras dotter (min lilla syster) inte fått leka med mina småbrödrar eller ens dem andra barnen. Hon blev tvingade att sitta fint medans dem andra barnen lekte....

Bridemma skrev 2009-08-28 10:39:25 följande:

har man gillat varandra så pass mycket att man skaffar barn tillsammans så får man helt enkelt stå ut med den personen så länge ens barn lever. Det ingår i paketet.

Katarina Michael

Äldre 28 Aug 11:04

#7

Problemet är att pappa tvungen vill träffa Michaels föräldrar, och för oss så känns de inte schyst och låta Michaels föräldrar ligga och pendla med bilen i 2 timmar för två olika möten bara för att pappa och hans fru inte kan bita ihop...Dem har aldrig träffas eftersom pappa aldrig kunnat komma samtidigt som alla andra pga risken för att stöta på mamma....

Jag har rätt bra koll på vad som hände innan deras skildsmässa, de har berättat och smutskastat varandra rätt bra...dessutom så har mina äldre syskon berättat sin syn....
men innan pappas fru kom in i bilden så hade vi inte dessa problemen, då kunde dem fika ihop när de lämnade av oss mellan varandra...under alla år pappa haft frun så har mamma haft en annan man, aldrig så mamma försökt få tillbaka pappa....utan pappas fru är för svartsjuk, trots de varit gifta i 12 år och tillsammans i 15....

Jag respektera hela mitt liv att de ska slippa umgås, men tycker att vid speciella tillfälle som deras dotters bröllop ska de kunna respektera min önskan att de ska bita ihop för min skull....

didis skrev 2009-08-28 10:45:02 följande:

Måste ni hålla en planeringsmiddag när det uppenbarligen innebär problem? Vore det inte bättre att ni satt ner med var och en av era föräldrar och talade om vad ni önskade att de gjorde?Det blir enklare för er och enklare för dem.Att de är villiga att hjälpa er är väl att ställa upp? Tycker inte du ska krångla till det i onödan.Kanske kan de acceptera att sitta på första bänken tillsammans (din mans föräldrar kan ju sitta emellan dem) om de inte behöver träffas över en middag innan? Alltså lite kompromissande från båda håll.Troligen vet du inte allt som hände före deras skilsmässa, få barn gör det även om de är vuxna, så respektera att de faktiskt inte vill umgås mer än nödvndigt.

Katarina Michael

Äldre 28 Aug 11:22

#10

Nej vid festen slipper de sitta bredvid varandra, utan de är vid ceremonin som de måste sitta vid samma rad utan deras respektive....eftersom dem inte kommer få plats...

Tina86 skrev 2009-08-28 11:19:02 följande:

Har bara läst ts, men är det vid bords ni menar? Iså fall om man ska hålla tradition så ska ju dina föräldrar inte ens stta bredvid varandra utan din pappa vd din sida och din mamma vid din makes sida, och bredvid dom din makes föräldrar.

Katarina Michael

Äldre 28 Aug 11:41

#15

Låter som du själv är styvmamma??
Hade isåfall gärna hört hur du ställde dig till detta ur en styvmamma perspektiv?

didis skrev 2009-08-28 11:36:23 följande:

Såvida det inte är VÄLDIGT nybakade förhållanden tycker jag att det var oförskämt.Med det säger ni att ni inte respekterar deras val i livet! Tveksamt om jag hade kommit på de premisserna, faktiskt.

Katarina Michael

Äldre 28 Aug 11:45

#16

Problemet är att jag vill att min pappa lämna över mig, dvs de skulle väldigt konstigt ut om han gick med mig fram för att sen gå och sätta sig längst bak....

Vi syskon tycker de är de, men vi har valt att respektera dem och tar så stor hänsyn som möjligt, men ibland vill man ju att de ska ta lika stor hänsyn till oss, och förstå vara önskningar och drömmar....

Men visst de lutar åt att vi ber dem göra som vi vill, vill dem inte acceptera de så hamnar dem längst bak istället...ev ber jag isåfall pappas bror, min gudfar lämna över mig istället...

nano86 skrev 2009-08-28 11:38:26 följande:

Som det låter med din pappas nya så hade jag bett honom att komma utan henne eller att han får sitta bak med henne i kyrkan, hur tråkigt det än är. Hela grejen låter ju alldelles absurd när man hör om hur din lillasyster inte fick leka med dom andra!Ha din mamma framme och sen får väl din pappa "skylla sig själv" och sitta bak med den nya om han nu inte vågar säga ifrån.

Katarina Michael

Äldre 28 Aug 12:54

#20

Han sa ja men han blev inte jääteglad eller så, utan tyckte inte de var så stor deal...utan mer "ja de kan jag väl"

sofia10 skrev 2009-08-28 12:16:21 följande:

Katarina Michael skrev 2009-08-28 11:45:06 följande:Hur känner din pappa inför att lämna över dig? Blev han glad?

Didis: Jo jag försöker tänka på hur de tar de och så...tex min syster är med styvmamma och hon tål inte den andra mamman heller, de är väldigt oens om styvsonen och har mycket konflikter, men när de behövs så är de inte snack om saken att ställ upp för styvsonen, även om dem måste träffas...

Var på Bröllop bara för några veckor sen och hennes skilda föräldrar bet också ihop och umgicks, och dem har haft väldigt mörkt förflutet ihop....klart jag med vill att mina föräldrar ska kunna umgås ihop på min viktigaste dag, även allt groll som varit....

Tex min sambo hade tänkt och ville fri inför mina och hans föräldrar, men pga pappa visste han att de aldrig skulle kunna gå....han gav upp den ideen pga han visste att han skulle aldrig kunna få pappa till de...

Katarina Michael

Äldre 28 Aug 13:11

#22

Du har väldigt fel, jag har accepterat deras skillsmässa och är glad att dem skilde sig. Annars hade jag inte fått mina syskon som jag har. Dessutom sa hade aldrig någonsin gått så bra för dem.

De jag inte kan acceptera är varför dem inte kan ställa upp mig, på min viktigaste dag.
Dessutom är jag trött på att dalta med dem, de är vuxna människor vi talar om. Väldigt lång tid har gått sen dem skildes, båda har gått vidare. Dem har 3 barn gemensamt, varför ska vi barn behöva krångla till för att pappa och hans fru inte kan vara i samma rum som min mamma. Jag begär inte att dem ska pratar med varandra men kunna var i samma rum.

Om du inte själv har skilda föräldrar så vet du inte hur jobbigt de är att hela tiden anpassa sig, hur julen ska firas, alltid på två håll, lika så födelsedagar. Som skildsmässorbarn så ska du hela tiden ta hänsyn och alla glömmer bort barnet. Tyvärr detta är verkligeheten....
Väldigt få människor tänker på hur de påverka barnen, jag har aldrig någonsin begärt och jag vet att mina egna barn aldrig någonsin kommer kunna fira jul med båda sina mormor och morfar med farmor o farfar....

Men en dag i mitt liv vill jag kunna glömma att jag är skillsmässobarn och bara tänka på mig själv och slippa ta hänsyn till dem, utan låta dem ge tillbaka till mig, all den hänsyn jag gett dem i 17 år...och de är bita ihop EN enda dag, är de verkligen för mycket begärt???

didis skrev 2009-08-28 13:01:57 följande:

Katarina Michael:det intryck jag får, rätt eller fel, är att du inte riktigt har accepterat dina förälddrars val i livet, deras skilsmässa och nya förhållanden tex.Både du och din man vill ha det på ett speciellt sätt (brudöverlämning, fria inför släkten, planeringsmiddag med respektive föräldrar) som inte är möjligt.Det låter trist men det är lättare att ändra er planering enligt de förutsättningar som råder än att försöka ändra på era föräldrar.

Katarina Michael

Äldre 28 Aug 13:27

#26

Nej jag har inte koll på om de vill hjälpa till, lite därför middagen, vi vill kolla igenom med dem om de vill hjälpa oss, hur vi hade tänkt de hela....

Tror inte dem är arga på varandra, för de har pratat med varandra sen dess...tills pappas nya fru kom in i bilden (o ja jag har haft svårt för henne när jag va liten, men vi har pratat igenom de och jag har inga problem med henne nu, bara hennes svartsjuka och de vet hon om)
Jag förstår att de är en storgrej, men hans ursäkt är att dem inte har något gemensamt, acceptera inte jag då vi är 3 syskon....hade han haft en vettig anledning och kunnat förklara sig varför de är viktigare att skita i de än att göra de för min skull, så hade jag haft lättare att acceptera de...

Lutar åt att vi kommer bjuda in dem, vill dem inte komma så får de helt enkelt skylla sig själva att de blir utanför...

Vid havet skrev 2009-08-28 13:12:45 följande:

Vet du, jag tror att din pappa givetvis är glad för din skull men att det här kanske inte är en jättestor grej för honom. Jag antar att han vill komma på bröllopet? Även om din mamma kommer?Man vet ju inte vad som ligger bakom det här. Hans nya fru kanske hatar din mamma, din pappa kanske fortfarande är arg på din mamma - ja man vet ju inte faktiskt. Man kan ju tycka att det borde vara avklarat och färdigbearbetat efter 17 år men har de på dessa åren knappt pratat med varandra så är det en STOR grej att sitta ner vid ett bord och göra något gemensamt. Även om det handlar om deras dotter.Ni får väl planera själva, utan din pappa och hans fru? Eller så gör ni två planeringsmiddagar? Vet du att de faktiskt vill hjälpa till? Det är heller ingen självklarhet.Ibland får man inse att bara för att man själv tycker att ens bröllop är det största som hänt sedan hjulet så är det sällan likadant för andra i ens omgivning.

Katarina Michael

Äldre 28 Aug 13:33

#29

JO jag har accepterat de och skulle inte vilja ändrar på något...
Och visst så har de tagit mig hårt...och även mina syskon väldigt hårt...på olika sätt, vilket våra föräldrar är medveten om.
Men hur man än vrider och vänder de så är de just dem händelserna som forma oss till dem man är idag...

Bitter är jag nog litet åt att jag inte kan få drömmen inte ens för en dag...varför jag på min stora dag ska behöva IGEN tänka på dem förre mig själv...

Bitterheten du kan läsa mellan raderna kommer ifrån att jag är trött på att hela tiden behöva tänka på dem förre mig själv i ALLA situationerna...

didis skrev 2009-08-28 13:23:02 följande:

Jag kan mycket väl ha tolkat dig fel, risken är stor när man kommunicerar skriftligt. I dina inlägg låter det ändå som om du inte accpeterar dem fullt ut "jag vet att mina egna barn aldrig någonsin kommer kunna fira jul med båda sina mormor och morfar med farmor o farfar...." och det finns flera spår av bitterhet mot dina föräldrar: "Men en dag i mitt liv vill jag kunna glömma att jag är skillsmässobarn och bara tänka på mig själv och slippa ta hänsyn till dem, utan låta dem ge tillbaka till mig, all den hänsyn jag gett dem i 17 år..."Det kankse inte är så du KÄNNER med det är så du SKRIVER och kankse är det de vibbarna dina föräldrar plockar upp? Att de känner att du fortfarande förebrår dem för att du inte fick den barndom (och det frieri, brudöverlämning etc) som du ville ha.Jo jag är skilsmässobarn och minns hur det var. Men nu är jag vuxen och har egna barn. Det som var det var och nu är nu. Idag har vi en vuxen relation som jag har lika stor del i som de har (jämfört med när man var barn och föräldrarna hade största ansvaret för relationen).Vad jag menar är: jag förstår att du är besviken på dina förälrar. Frågan är bara hur fruktbart det är. Visst är det skönt att gå "gnälla av sig" ibland - det behöver vi alla - men sedan gäller det att gå vidare och fundera över hur man ska nå så nära sina mål som möjligt.Lycka till!Nu ska jag åka hem till familjen, eftersom jag veckopendlar har jag inte träffat dem sedan i måndags och jag längtar!! Katarina Michael skrev 2009-08-28 13:11:01 följande:

Katarina Michael

Äldre 28 Aug 13:41

#32

Jag kommer inte sätta dem på hunörsbordet för att jag vill vara snäll mot dem. Jag gör de för att jag respektera dem och förstår att en helkväll blir för mycket.

De jag hade velat är att ha en gemensam middag någon månad innan, då de kan sitta på var sin sida om bordet med oss och Micahels bror mellan sig, och kunna ta en gemensam diskussion om den hjälp vi behöver, hur vi tänkt gå till väga osv men även för att dem ska lära känna Michaels föräldrar...men detta verka omöjligt så vi kan nog glömma de...

Däremot så vid ceremonin vill jag har pappa o mamma sittande på främre raden tillsammans med Michaels föräldrar och deras respektive på tex andra raden, 30 min....detta för att pappa ska leda mig så de fungera inte att han sitter någon annan stans och jag vill inte behöva be mamma sitta på andra raden (hade pappat inte gått in med mig, så hade han själv fått säga nej och tagit andra raden, men jag vill inte be någon av dem ta andra raden) Tyvärr finns de inte plats för deras respektive på första raden, därför de kommer behöva sitta på andra raden... så de har blivit en slags komprims, men kan då pappa inte ta detta så får de sätta sig var de vill så ber jag min gudfar gå in med mig istället, han har inga problem att sitta utan sin fru i 30 min....

evst skrev 2009-08-28 13:25:58 följande:

Jag tror det kan vara så att det traditionella bröllopet inte passar särskilt bra till vårt sätt att leva idag, där man inte är tillsammans med en man/kvinna hela livet. Idag lever folk i en mängd olika familjesammansättningar. Vill man på det lägga en traditionell form för bröllopet så klart det blir svårt. Jag är själv frånskild, jag kan säga att jag hade inte blivit glad om min son när/om han gifter sig placerar mig och min fd man vid honnörsbordet, medan resten av våra familjer (dvs min och min fd mans nya) får sitta någon annanstans. En traditionell bordsplacering funkar inte med dagens nya familjebildningar helt enkelt. Visst kan man bita ihop, för sina barns skull, men ibland får jag känslan av att många som gifter sig glömt bort en av de viktigaste sakerna då man bjuder in till fest, att gästerna skall trivas. När det är bröllop är detta en svår balansgång, mellan brudparets stora dag och gästernas bekvämlighet. Jag tycker du har fått bra tips här inne, om att kanske planera själva, eller ha två planeringsmiddagar t ex.

Katarina Michael

Äldre 28 Aug 13:43

#33

Håller med dig att deras nya är självklarhet på bröllopet...men de är vissa saker man inte vill behöva kompromissa om bara för ens föräldrar är skilda....tex vem ska av dem ska sitta främsta raden av paren...osv

Skogsälvan skrev 2009-08-28 13:34:04 följande:

Jag avundas dig inte...vilken trist sits. Är väldigt glad att jag och mitt ex har en så bra relation, hoppas att våra barn aldrig ska hamna i din sits. Mitt ex och hans nya är en självklarhet på vårt bröllop, de är ju del av familjen.

Katarina Michael

Äldre 28 Aug 13:44

#34

Glädjer mig att höra!
Så jag önskade mina föräldrar med såg de hela!

sofia10 skrev 2009-08-28 13:30:10 följande:

Jag har svårt att hålla med dig! Jag är själv inte skillsmässobarn men mina barn är!Och om det är så att dom tycker att det är viktigt att jag och deras pappa sitter tillsammans, så kommer jag utan tveka att gör det!!!Man får aldrig glömma att det är INTE barnen val att föräldrarna separerar....Och om dom vill ha oss tillsammans vid några tillfälle i livet så kommer jag och deras pappa göra som dom vill!Det tycker jag är det minsta vi kan göra för dem, efter det valet vi har gjort att inte leva tilsammans!!!!!

Katarina Michael

Äldre 28 Aug 13:47

#36

Jag är orolig!

Anledningen till middag är förutom planeringen äve att de ska få träffa mina svärföräldrar, som inte direkt känner de vill pendla 2h till oss för att först träffa pappa o hans fru för att sen ytterligare igen behöver göra de igen för att träffa mamma....skulle inte få för mig att begära de av dem, då får heldre om pappa om han inte vill, var utanför planerna...

Flodis Hjärtat skrev 2009-08-28 13:33:05 följande:

Nu har jag inte läst att inläggen, men jag kan förstå din pappa. Varför ska han diskutera med din mamma om ditt bröllop?Mina föräldrar är skifta sedan urminnestider och jag skulle aldrig komma på tanken att bjuda till en middag för att diskutera vad de ska hjälpa till med. Nu har de inga problem med varandra men vad min mamma hjälper till med bryr sig inte min pappa om och tvärtom. Jag träffade dem var för sig och berättade att så här är det..vi ska gifta oss. ( mitt ex och jag) Sedan kom de själva överrens om att ge mig lika mycket pengar vardera i present, så att det skulle vara rätt! Inte för att de skulle spela ngn roll. Vad de utöver det hjälpte till med, visste inte den andra.Sedan blev det heller inga problem i kyrkan. Min mamma satte sig längst fram med min mormor och sedan pappa med nya frun sedan syrran med min mammas "kille". Det var aldrig någe snack och inget problem. Ärligt talat så tror jag att din pappas nya fru och din mammas nya man förstår att de inte ska sitta på första raden utan att din mamma sitter där ensam tills din pappa har lämnat över dig och kan slå sig ner bredvid din mamma. De behöver inte prata med varandra eller ngt. Bara sitta där och njuta av vigseln. Jag tror minsann att det kommer att lösa sig alldeles utmärkt. Va inte orolig.

Katarina Michael

Äldre 28 Aug 13:52

#38

Jag kan har full förståelse att de inte vill sitta bredvid varandra på middagen och skulle aldrig få för mig att tvinga dem till de heller. Lika så aldrig tvinga dem och prata med varandra, eller jo jag tvingade mamma att ringa pappa när jag åkte in väldigt akut på sjukhuset och blev inlagd, då tyckte pappa jag skulle ha bett min syster ringa honom istället, de var hans fru som svarade....

Därför kommer vi vid honnörsbordet enbart har bestmännen och brudtärnorna bredvid oss....

evst skrev 2009-08-28 13:37:52 följande:

Jag tror att det största man kan göra för sina barn är att må bra, som individ och som förälder. Att hålla ihop "för barnens skull" är faktiskt, i många fall, att göra dem en björntjänst. Om mina barn enbart tänker på sig själva vid sitt bröllop, och inget annat, då skulle jag känna att jag har misslyckats som förälder. Självklart skulle jag kunna delta vid samma middag som min fd man, men skulle nog ha synpunkter inför en traditionell bordsplacering med enbart de "äkta" föräldrarna vid honnörsbordet, eller i närheten av brudparet.

Katarina Michael

Äldre 28 Aug 13:59

#41

Glad jag blir att höra att du tycker de är självklart att man vill ha sin mamma och pappa "ihop" just denna dagen...

Tycker du verka väldigt mån av dina barn som till o med fira jul o födelsedagar ihop!

Håller med dig om att inte bjuda föräldrarnas respektive om de har etablerat förhållande är respektlös...

Men så som du säger att som respektive så är de inte självklart att få en speciell placering...önskade pappa och hans fru kunde se de så...

ClaraH skrev 2009-08-28 13:53:01 följande:

Jag är också skild men jag skulle tycka att det vore konstigt om mina barn när de gifter sig inte placerar mig och pappan vid honnösrbordet. Man sitter ju faktiskt ganska långt ifrån varandra och borde inte störas märkbart. Den traditionella placeringen representerar ju att vi är barnets föräldrar. I övrigt kan jag inte säga att vi älskar att umgås men jul, och födelsedagar har vi till och från firat ihop med barnen (när det rent praktiskt har fungerat vilket är oftast). Är också styvmamma och skulle bli förvånad om jag vid dessa barns bröllop skulle ha någon särskilld placering. Nu var barnen rätt så stora när vi träffades så vi har ingen "småbarnsrelation" tillsammans. Vill tillägga att jag också tycker att det är oförskämt (som någon hade gjort) att inte bjuda mammas och pappas respektive om det är ett etablerat förhållande.

Skilda föräldrar problem

INNEHÅLL