Skilda föräldrar problem

Måste ni hålla en planeringsmiddag när det uppenbarligen innebär problem? Vore det inte bättre att ni satt ner med var och en av era föräldrar och talade om vad ni önskade att de gjorde?

Det blir enklare för er och enklare för dem.

Att de är villiga att hjälpa er är väl att ställa upp? Tycker inte du ska krångla till det i onödan.

Kanske kan de acceptera att sitta på första bänken tillsammans (din mans föräldrar kan ju sitta emellan dem) om de inte behöver träffas över en middag innan? Alltså lite kompromissande från båda håll.

Troligen vet du inte allt som hände före deras skilsmässa, få barn gör det även om de är vuxna, så respektera att de faktiskt inte vill umgås mer än nödvndigt.

didis

Äldre 28 Aug 11:15

#8

Låt din pappa åka och träffa Michaels föräldrar på egen hand om det är viktigt för honom, det behöver inte du ta ansvar för.

Eller bjud in till middagen och de som vill komma kommer och de andra får låta bli.

Middagen är uppenbarligen ett problem för både er och din pappa och hans fru så för enkelhetens skull är det väl bättre att middagen är frivillig och att de som inte kommer får tilldelat sig arbetsuppgifter ändå?

Jag förstår att ni tyckte att en planeringsmiddag skulle vara både praktiskt o trevligt. Men nu verkar det inte bli något av det så det är väl lika bra att lägga ner och satsa på en annan lösning?

Katarina Michael skrev 2009-08-28 11:04:01 följande:

Problemet är att pappa tvungen vill träffa Michaels föräldrar, och för oss så känns de inte schyst och låta Michaels föräldrar ligga och pendla med bilen i 2 timmar för två olika möten bara för att pappa och hans fru inte kan bita ihop...Dem har aldrig träffas eftersom pappa aldrig kunnat komma samtidigt som alla andra pga risken för att stöta på mamma....Jag har rätt bra koll på vad som hände innan deras skildsmässa, de har berättat och smutskastat varandra rätt bra...dessutom så har mina äldre syskon berättat sin syn....men innan pappas fru kom in i bilden så hade vi inte dessa problemen, då kunde dem fika ihop när de lämnade av oss mellan varandra...under alla år pappa haft frun så har mamma haft en annan man, aldrig så mamma försökt få tillbaka pappa....utan pappas fru är för svartsjuk, trots de varit gifta i 12 år och tillsammans i 15.... Jag respektera hela mitt liv att de ska slippa umgås, men tycker att vid speciella tillfälle som deras dotters bröllop ska de kunna respektera min önskan att de ska bita ihop för min skull....

didis

Äldre 28 Aug 11:36

#12

Såvida det inte är VÄLDIGT nybakade förhållanden tycker jag att det var oförskämt.

Med det säger ni att ni inte respekterar deras val i livet! Tveksamt om jag hade kommit på de premisserna, faktiskt.

anno08 skrev 2009-08-28 11:23:33 följande:

vi har valt att bjuda våra föräldrar till bröllopet, utan respektive!jättesmidigt!

didis

Äldre 28 Aug 11:46

#17

Nix pix, lever sedan 20 år med samma man som jag har barn med, inga styvbarn - rena kärnfamiljen!

Jag försöker bara se problemet ur fler perspektiv, något som är lättare när man inte står mitt uppe i det själv.

Katarina Michael skrev 2009-08-28 11:41:20 följande:

Låter som du själv är styvmamma??Hade isåfall gärna hört hur du ställde dig till detta ur en styvmamma perspektiv?

didis

Äldre 28 Aug 13:01

#21

Katarina Michael:

det intryck jag får, rätt eller fel, är att du inte riktigt har accepterat dina förälddrars val i livet, deras skilsmässa och nya förhållanden tex.

Både du och din man vill ha det på ett speciellt sätt (brudöverlämning, fria inför släkten, planeringsmiddag med respektive föräldrar) som inte är möjligt.

Det låter trist men det är lättare att ändra er planering enligt de förutsättningar som råder än att försöka ändra på era föräldrar.

didis

Äldre 28 Aug 13:23

#24

Jag kan mycket väl ha tolkat dig fel, risken är stor när man kommunicerar skriftligt.

I dina inlägg låter det ändå som om du inte accpeterar dem fullt ut "jag vet att mina egna barn aldrig någonsin kommer kunna fira jul med båda sina mormor och morfar med farmor o farfar...." och det finns flera spår av bitterhet mot dina föräldrar: "Men en dag i mitt liv vill jag kunna glömma att jag är skillsmässobarn och bara tänka på mig själv och slippa ta hänsyn till dem, utan låta dem ge tillbaka till mig, all den hänsyn jag gett dem i 17 år..."

Det kankse inte är så du KÄNNER med det är så du SKRIVER och kankse är det de vibbarna dina föräldrar plockar upp? Att de känner att du fortfarande förebrår dem för att du inte fick den barndom (och det frieri, brudöverlämning etc) som du ville ha.

Jo jag är skilsmässobarn och minns hur det var. Men nu är jag vuxen och har egna barn. Det som var det var och nu är nu. Idag har vi en vuxen relation som jag har lika stor del i som de har (jämfört med när man var barn och föräldrarna hade största ansvaret för relationen).

Vad jag menar är: jag förstår att du är besviken på dina förälrar. Frågan är bara hur fruktbart det är. Visst är det skönt att gå "gnälla av sig" ibland - det behöver vi alla - men sedan gäller det att gå vidare och fundera över hur man ska nå så nära sina mål som möjligt.

Lycka till!

Nu ska jag åka hem till familjen, eftersom jag veckopendlar har jag inte träffat dem sedan i måndags och jag längtar!!

Katarina Michael skrev 2009-08-28 13:11:01 följande:

Du har väldigt fel, jag har accepterat deras skillsmässa och är glad att dem skilde sig. Annars hade jag inte fått mina syskon som jag har. Dessutom sa hade aldrig någonsin gått så bra för dem.De jag inte kan acceptera är varför dem inte kan ställa upp mig, på min viktigaste dag.Dessutom är jag trött på att dalta med dem, de är vuxna människor vi talar om. Väldigt lång tid har gått sen dem skildes, båda har gått vidare. Dem har 3 barn gemensamt, varför ska vi barn behöva krångla till för att pappa och hans fru inte kan vara i samma rum som min mamma. Jag begär inte att dem ska pratar med varandra men kunna var i samma rum.Om du inte själv har skilda föräldrar så vet du inte hur jobbigt de är att hela tiden anpassa sig, hur julen ska firas, alltid på två håll, lika så födelsedagar. Som skildsmässorbarn så ska du hela tiden ta hänsyn och alla glömmer bort barnet. Tyvärr detta är verkligeheten....Väldigt få människor tänker på hur de påverka barnen, jag har aldrig någonsin begärt och jag vet att Autism and vaccination-the current evidence., utan låta dem ge tillbaka till mig, all den hänsyn jag gett dem i 17 år...och de är bita ihop EN enda dag, är de verkligen för mycket begärt???

Skilda föräldrar problem

INNEHÅLL