Jag kan förstå om folk blir ledsna eller besvikna för en anledning eller annan. Det kan ju hända att din moster, av någon outgrundlig anledning, tycker att ni står varandra nära och att hon därför hade förväntat sig bli bjuden. Elelr så kanske hon bara ville avra med på festen.
Men... när hon ringde till dig och du förklarade varför hon inte blivit bjuden så tycker jag att hon hade kunnat ha lite förståelse för det och i det skedet ha försökt komma över den värsta besvikelsen. Både för hennes egen skull och din.
Det är ju en fysisk omöjlighet att bjuda typ alla, var ska man rymmas till att börja med? Så det är ju en självklarthet att man måste dra dendär "gränsen". När du då förklarat för din moster att det inte var p.g.a. illvilja hon inte blev bjuden utan helt enkelt för att ni bestämt att inga fastrar/mostrar osv. bjuds, så tycker man ju att hon borde ha förstått det då också. Du kan bli besviken på sådant du missar, men hon kan ju itne vara ledsen på dig för det.... Ja, det blev svårt att förklara hur jag menar nu, men kanske du förstår?
Och att då sen sitta och älta saken med dig, sätta dig i en svår situation och få dig att må dåligt, det var bara fräckt och egoistiskt av henne.
Okej, hon sa att hon kunde ebtala själv. Men hur roligt hade det känts för dig/er att ha moster där som måste betala försig själv? Och om HON fick komma, hur skulle ni då göra med din blivande mans moster? Då måste ju hone rbjudas samma möjlighet. Och vips så är hela karusellen igång och mitt i allt så skulle ni inte rymmas i lokalen ens, för det kom så mycket extra folk...
Ja dethär medbröllop verkar vara en känslig sak för många. På gott och ont.