Inlägg från: passionsblomman |Visa alla inlägg
  • passionsblomman

    Hur går jag vidare nu då..?

    Du kommer att gå igenom flera stadier på den härresan och den är inte gjord över en natt.
    Så är det bara. Det du försöker hasta igenom kommer du att få ta längre fram och det du bearbetar nu behöver du tid att ta dig igenom.

    Skönt att du fått sagt en del till honom, det brukar behövas. Hade det funnits svar och gick det att få den respons du ville så hadde nog aldrig den här situationen uppstått. Han har nog inte koll på det här själv skulle jag tro.

    Nu är det viktigt, som andra redan sagt, att du rent faktiskt plockar bort honom ur din vardag tror jag. Det förlänger bara processen och geggar runt i såren att försöka prata mer eller så. Den här avslutningen på det här förhållandet ser jag inte som bra förutsättningar för att kunna komma någon vart med samtal eller så.

    Det brukar faktiskt ofta vara sant att man i viss mån har känslor kvar, även om man är den som dumar. Men inte fasen hjälper det eller spelar någon roll!

    Jag kan tänka med värme på alla dem jag haft förhållanden med och idag se vad vi hade. Det finns de jag inser att hade vi varit äldre/mognare kunde det lika gärna varit honom jag haft barn med och levt med idag-medn då var jag inte redo-eller han. Nu hoppas jag de männen har lyckliga liv och underbara partners. Men jag hoppas också att de ibland ler lite inombords över något minne de har där jag är med. Precis som jag gör med de minnen jag vårdar.

    Sedan finns detframförallt en man som jag VET att vad som än händer i mitt liv kommer jag aldrig aldrig aldrig att glömma honomoch hur jag kände mig med honom. Både hur otroligt passionerat vi hade det...

    ..och hur fasansfullt dåligt jag mådde när det var dåligt och hur illa han behandlade mig.

    Huruvida en bit av honom fortfarande skulle älska mig eller jag honom, förändrar inte det faktum att han vore en katastrof i mitt liv. Det hänger inte bara på känslor. Man kan faktiskt älska även en självdestruktiv idiot. Men man kan inte leva och blomstra bredvid en.

    Man får göra valet att inte ha den personen i sitt liv-oavsett känslor.

    Nu har han viasat färg den här killen och du kommer att avara den som bestämmer över fortsättningeen.
    Det är inte alls omöjligt att han kommer tillbakakravlande.
    Släpp inte in honom då! Välj hälsa och framtid och våga tro det din hjärna säger dig: det finns något mycket bättre i framtiden och tårarna tar slut. Det kommer nya ljumma sommarnätter då du dansar och känner vinden i ditt hår igen.
    nu är det höst.

    Gräv ner dig i soffan med alla filmer du kan samla ihop, köp storpack med näsdukar och frossa i gråtfilmer, smågodis och storgråtarlåtar.

    När du lessnar på det-för det gör du, går du iväg på en SPA-dag med ansiktsbehandling, massage och frissan.

    sedan skaffa du lite nya kläder som du blir glad av, bestämmer med polarna att nu jäklar ska här dansas. Sedan dansar du till I will survive, Jag blir hellre jagad av vargar och Ont det gör ontoch alla andra "dra-åt-helskotta-låtar" och kommer på att det finns en hel del annat i livet än det där puckot.

    Kanske kommer dagar då du backar lite och saknar och minns ochsådär, men dddu är ändå på väg åt rätt håll, och snart är du en av dem som sitter och skriver råd till någon annan som är lika ledsen som du är nu...

    Kram på dig gumman och var rädd om dig!

Svar på tråden Hur går jag vidare nu då..?