Ensam är stark??
För snart 1 år sen flyttade jag ifrån min kille. Under detta året har det varit mycket upp och ner, det var helt slut i nästan 2 mån men hade mycket kontakt ändå, så blev d lite bättre men nu har det varit riktigt dåligt igen. Jag känner att jag inte riktigt blir accepterad för den jag är. Orkar liksom inte känna mig dum hela tiden, jag är ju inte det! Tänker mycket på om jag kommer våga ta steget att bryta en gång för alla. Är rädd för det de flesta är rädda för, att bli ensam, ingen familj, han går vidare men inte jag osv. Jag vet att man inte ska tänka så, just nu känns det som att jag bara slösar tid. Antingen måste jag ta steget att gå vidare i relationen men jag tror inte jag är redo för det, el så vågar jag inte chansa, el så vill jag inte eller så måsta jag ändå ta steget att gå vidare med mitt liv ensam. Hur vet man liksom vad som är rätt?
Ville bara skriva av mig lite...
Med risk för att jag nu blandar ihop dig med någon annan, men jag har för mig det...?