Min mamm har berättat för alla! Konstigt om man blir arg??

Jag kan tänka mig att din mor är så glad och ivrig att du ska gifta dig att hon inte kunde hindra sig inte konstigt att hon vill berätta till alla hon står nära. Men samtigt vill ju du göra det. Om du inte har sagt till henna att du ville göra det själv så tycker inte jag att din mor har gjort något fel igentligen..

Om du inte sagt nåt om att det skulle vara en överraskning så kan det inte vara så lätt att veta, avsett om din mamma har egna åsikter eller inte, som du skriver.
Mina föräldrar har nog berättat för alla att vi ska gifta oss nästa sommar, men det gör inte oss nåt, för jag är lika ivrig att berätta det jag, hehe.

Jag tänker bara att människan borde tänka själv ibland =) Och till min sambo har hon nämnt att hon inte skulle berätta för någon, bara en jobbar kompis som inte har med familjen att göra.
Just nu är jag så besviken, men jag måste väl kanske tänka att hon är glad för våran skull. Pust...

Jag måste säga att jag förstår att din mamma blev glad o ville berätta fast jag tycker absolut att hon själv borde förstått att du ville berätta själv, skulle själv blivit besviken om min mamma berätta för alla!

Men din mamma är ju såklart glad och uppspelt som tusan! Klart att hon berättar för alla då. Hon kan ju inte veta vad du vill och tänker om du inte berättar det för henne. Hur ska hon veta vad hon får eller inte får berätta om du inte informerar henne om vad som gäller?? Varför är det "så farligt" att hon berättat för alla? Är det så att ni inte ska bjuda hela släkten och är rädda för att några ska förvänta sig att få komma fast ni inte tänkt bjuda dom? I så fall skulle du ha berättat det för din mamma!
Ledsen, men jag förstår inte problemet. Om det var så hemligt eller om du prompt ville berätta det och få "den stora stunden" själv så skulle du ha berättat för mamma att det är så, hur ska hon annars veta?

Jag tycker bara att man inte behöver berätta allt för alla, av vilken anledning skulle hon berätta det och inte jag? Och till min sambo har hon ju sagt att hon inte skulle berätta för någon, så redan där känns det ju som om hon visste att det skulle vara en överraskning, men det måste jag ju fråga henne igen. Eller så släpper jag det bara... Jag är bara så himla trött på att hon aldrig kan tänka själv.
Ibland upplever jag att så många ska lägga sig i ett bröllop, föräldrar, svärföräldrar.

Chansen är stor att hon berättat för att hon antog att det är officiellt och för att hon är både glad och förväntansfull inför ert bröllop.
När vi berättade för våra närmaste sa vi på en gång att vi vill hålla det hemligt ett tag till och att de inte skulle säga till någon/ skriva på facebook eller liknande.

Jag är ledsen, men jag tycker du är lite väl ego och faktiskt rätt taskig som säger att din mamma inte kan tänka själv.
Du skriver ju själv att hon sa att du inte sagt att hon inte fick berätta för någon.

Jag tycker att det är en annan sak om det handlar om graviditet i ett väldigt tidigt skede, då går man ju inte och berättar det till alla förrän det helst gått 10-12 veckor.
Men när det gäller att ens barn ska gifta sig, nej jag förstår inte problemet.

Tack för all input, har fått mig att tänka till.

Men jag står på mig, jag hade velat berätta för mina bröder och morföräldrar själv. Tycker inte att det var hennes uppgift.

Men jag har också förstått att det ligger djupare en så, det här handlar om mer komplicerade saker, trodde nog först att det handlade om principen men har förstått att det är andra saker som bubblade upp.

Och om jag är ego eller inte? Om jag är det: finally!

Ha det bäst! Och lycka till med era bröllop/giftemål.

Jag förstår att du blev arg! Jag tycker inte man berättar sådana privata saker för andra.
Om någon berättar för mig att de ska ha barn/gifta sig mm så är det för min del en självklarhet att de vill berätta detta själva vidare för gemensa kompisar/släkt mm. Jag tycker inte man ska behöva säga till personen att de inte ska sprida vidare, det är en självklarhet!

Fast att säga att "borde hon väl kunna förstå" visar ju bara på själva grundproblemet. Man ska aldrig anta att andra tänker på exakt samma sätt som en själv! Om man vill ha det på ett visst sätt så får man faktiskt vara så god och öppna munnen och tala om det, varken din mamma, sambo, vänner, pappa eller någon annan är tankeläsare.

Sedan kan jag väl på ett sätt förstå att du blir besviken, men håll inte det mot din mamma, för jag förstår inte hur hon ska veta/förstå hur du ville hade om du inte sa något. Gjort är gjort och inte mycket att göra åt, om du inte släpper det riskerar det istället att bli ett problem.

Anna getting merried skrev 2009-10-01 17:28:00 följande:

Nu har jag inte läst hela tråden.. men va KUL att din mamma blev så glad att hon inte kunde hålla sig för att berätta. Ingen är tankeläsare och om du inte var tydlig med att det var en hemlighet, tycker jag att hon agerade rätt normalt i att berätta den glada nyheten för folk. Det har även min mamma och pappa gjort och jag ser det mer som ett tecken på att hon är glad och stolt över vårt beslut att gifta oss.

en mamma blir ju stolt,tycker det var lite taskitg av dig att bli sur,´klart du blir besviken,men jag tror hon berättade för att hon var glad!

Jag förstår dig fullständigt. Min kära mor gjorde precis samma sak och då hade jag ändå sagt att hon inte fick säga något bara till pappa. Hon fattade vad jag menade.

Jag har en känsla av att många tänker mer på din mamma än på dig, det är klart att hon är glad men det är inte hennes uppgift att berätta det för alla. Du ska inte ens behöva säga att hon ska hålla tyst, det är en självklarhet.Hon hade ju även sagt till din sambo att hon inte skulle säga något så hon är nog väl medveten om att hon gjorde något hon inte borde ha gjort.

Försök att prata med henne och förklara för henne varöfr du blev arg, tror nog att hon förstår även fast att det kan ta ett tag.
Lycka till i alla fall med den fortsatta planeringen.