Tantvarning6
Känns väldigt mkt som sovadags - både tidsmässigt och kroppsmässigt. Men inte viljemässigt.
Känns väldigt mkt som sovadags - både tidsmässigt och kroppsmässigt. Men inte viljemässigt.
Men åh nej!
Men samtidigt låter det ju som att det faktiskt är något riktigt fuffens om de beter sig så.. och får ni inte lägga in någon säkerhet mot det ska ni faktiskt inte ta den... Trist
Det är liksom inte bara för pappa det har börjat om. Jag är tillbaka i min sömnsvacka? Vaknade först vid 11 idag. Åt lite och åkte till sjukhuset. Var hemma igen vid 15 och strax därefter somnade jag och har sovit till nu... Ingen fest i Täby för mig ikväll, inte...
Slutade med Xtravaganza för ca 2 veckor sedan. Med tanke på omständigheterna har mitt mål sedan dess varit att HÅLLA vikten snarare än att gå ner, för jag orkar helt enkelt inte fokusera tillräckligt... Har haft som mål att träna minst två gånger i veckan och äta sunt. Däremot har choklad och nötter, samt någon glasstallrik varit absolut tillåtet när jag inte orkat. Efter dessa två veckor ligger jag totalt på plus ett hekto (dvs typ plus minus noll) och minus två centimeter i midjan. Väldigt nöjd, faktiskt...
Jag vet att ni givit några uppmuntrande kommentarer gällande min viktresa/ansträngning även under denna jobbiga period. Men min omgivning har givetvis mest frågat om pappa och hur jag mår av det som hänt o.s.v. Därför blev jag så glad och stark när min faster här om dagen sa hur "duktig" jag var som tränade på och försökte, trots att orken var noll... Det betydde faktiskt mycket. För jag kämpar faktiskt fortfarande... Jag har inte givit upp mitt mål. Även om ingen är "intresserad" av att höra om det längre... i sammanhanget...
Jag har så många tankar just nu.
Jag är inte alls på humör just nu. Inte alls. Och jag känner mig orolig i kroppen och... ååh.. Vi ska gå på restaurang med några vänner och jag både vill och verkligen inte vill. gaaaaaaaaaaaah
Jag förstår inte. Vad är det jag gjort (extra mkt) de senaste veckorna då?
Idag var min starka vilja o önskan att gå på restaurang, men jag ville samtidigt inte. Men då det var med sambon o bästisbästisar mådde jag bättre av det än att deppa hemma. Igår valde jag emellertid soffan och duntäcket framför min kusins födelsedagsfest som jag egentligen sagt att jag skulle gå på.
Och hade jag lyssnat på magen hade jag inte gått på ett enda träningspass, men efter varje träningspass har jag mått bättre..
Så jag vet inte riktigt hur mkt jag ska hålla med (I grund och botten förstår jag givetvis vad du menar... och jag har verkligen stannat hemma om jag inte orkat annat... Men jag har också masat mig iväg trots min egen illvilja, då jag trott att det skulle gynna mig mer än sängen...)
Nu har vi fått en recension i SvD: www.svd.se/kulturnoje/scen/artikel_3801729.svd
Ja, det är kul
Finns ett litet reportage på Söder-TV också. Där kan man se några glimtar från pjäsen samt höra regissören/manusförfattaren och skådisen/konstnärliga ledaren berätta lite:
sodertv.se/reportage/moderna-teatern-presenterar-pjasen-harriet-l/
Jag är lugn idag. Lite huvudvärk och väldigt trött, men jag har gosat in mig i en mysig stickad, omsvepande kofta och mitt duntäcke. Har datorn i knät och te på en stol intill sängen.
Jag tar dagen lite som den kommer.
Har inte hört något om hur det är med pappa idag. Har inte försökt ta reda på det heller... Men jag var på sjukhuset igår. Pappa slipper nu både respirator och syrgasmask, men han får fortfarande mat genom sond. Spasmen från första blödningen syntes inte på röntgen igår, så förhoppningsvis är den borta nu. Men han har feber igen.. Han är väldigt, väldigt trött. Pratar inte. Försöker inte ens. Han är rätt stark i vänster arm och ben, men rör knappt höger ens på uppmaning. Han visar att han känner igen oss, men ser rätt likgiltig ut vad vi än berättar. Så det känns tungt att se honom.
Om ni är av pysslig eller påhittig natur får ni gärna titta in i min adventskalender tråd och komma med några små spontana
www.brollopstorget.se/Forum-1-77/m3600714.html