Im yours skrev 2009-11-06 08:46:36 följande:
Åh fy MV, det där hålet vet jag för mycket om för att ens vilja tänka på det. Fick en riktig flashback där faktiskt. *ryser*
Som Aleta sa, då får du gråta och ha ångest här med oss!
Här har vi haft slilda meningar idag vilket blev ritkigt skitjobbigt.
Min sambo hade mer eller mindre bokat in att han skulle åka upp till Sthlm och gamla jobbet och "köra långpanna" dvs jobba 8 dgr på raken i julruschen där.
Hörde honom säga "visst, ska bara dubbelkolla med familjen här först" till gaamla chefen.
jag har aldrig ens andats något positivt inför de förslaget utan tycker tvärtom den tanken känns skitjobbig.
Här är allt rätt skört redan som det är, med nytt jobb föör honom, inget jobb för mig, hemlängtan för sonen och allt som bara är nytt nytt nytt.
Ivf-samtal och stora beslut ifall vi ska eller inte ska och det ena med det trtedje. Jag käner att vi behöver vara nära varandra och tillbringa tid ihop och ta saker i så lugn och ro det går, samtidigt som vi har massor att ta tag i här.
Tror heller inte att det gynnar honom inför chefen här vad gäller att komma ifråga för en fast heltid-som han vill ha mer än något annat just nu.
Dessutom var han inte här de första veckorna härnere, utan jagfick sitta här med allt ensam och det vill jag inte fler veckor i höst. I synnerhet som jag just nu inte har någon bil och detknappt finns några bussar här, sonen inte får gå på fritids och jag därmed inte tar mig någonstans och heller inte kan hitta på grejor utanför byn med min son för att dämpa längtan efter pappa.
Dessutom ska ju min sida familjen komma och fira jul här i år, så att vara ensam här med allt julfixande inna de kommer lockar inte heller.
Han fattade INGET utan blev bara skitarg.
Sedan ville jag ha paus i diskussionen och att jahn skulle ta och tänka efter lite också han KANSKE kunde förstå mig lite.
Istället satte han sig med annat så vi inte hann prata klart för jag skulle till AF.
När vi sedan sammanstrålade på badhuset hade han redan ringt chefen och sagt nej till jobbveckan, vilket gjorde mig skitarg, eftersom det jag främst var ute efter var att han skulle förstå mig och mina tankar och känslor ich att vi kunde prata oss fram till ett gemensamt beslut.
Nu fattade han ett själv istället och det är FET risk att jag förr eller senare får äta upp det, och att det kommer iform av bullshit som "jag fick ju inte åka för dig" eller som han sa nu idag då
"ja, för vi har ju visst så jävla mycket pengar som helst att röra oss med att det bara är att skita i att jobba och strö dem omkring sig"
Om jag blir arg när han säger sånt? Ja fråga dem som var i badhuset...
Och sedan kommer en liten passus där han säger lite mer sansat att han fattar att det kanske skulle bli jobigt för mig, men intemycket mer och så håller han bara klaffe och nämner inte saken mer.
Om nu intee JAGdrar upp grejen igen och vinnläggermig om att allt verkligen ska vara okoch bra, ja då hör jag väl inget mer förrän nästa gång vi inte kommer överens om en sak, men DÅ kommer den här skiten igen. Eftersom jag lever med en långsint jäkla tjurskalle som GÄRNA drar upp 10 år gamla saker närman ska diskutera.
Så, det var min klagovisa.
Min glada visa:
Min nya handläggare på min nya AF på min nya hemort är en PÄRLA och jag blev gladare av att träffa henne än jag blivit på länge!
Fast jag var så ledsen över grälet med min sambo att jag lipade därinne sa hon : "Jaha du Passion, det här ska bli intressant att hänga med i , du är en kvinna med mycket energi!"
Det värmde ända längst in i novembermörkret.
Jag höll på att smälla av när jgag såg det nyskrivna i brudöverlämningstråden.
Kommer ni ihåg hon som skrev "JAG vill och det är MIN dag och om prästen inte gilalllar det så PISS OFF"?
DET var det värsta jag hört då, när det gäller vad man tycker man kan klämma ur sig om en präst. Det var då jag skrev "fattas bara *stampar argt med foten* också för första ggn minns jag.
Det här nya inlägget får ju det där förra att låta som rena barnramsan.
Vi är föressten inte en massa osams och arga eller så här idag.
Men det är hemskt när man känner att mnan inte når fram med vad man vill att den andre ska förstå. Hade han förstått hur jag kände, hade det mycket väl kunnat sluta med ett gemensamt beslut att han skulle åka.
Aletas "VET HUT" häromkvällen kanske kundee återanvändas på ett prästerligt vis.
Jag är fortfarande lite bedrövad över att det inlägget försvann med hela tråden utan att de fick läsa det själva ens...
Kjell Präst skrev 2009-11-07 07:25:35 följande:
Jag tror faktiskt på riktigt, att det inte handlar om den perfekta festen utan om någon slags totalstressad känsla inom en massa tjejer där man bär med sig en bild av den där b-r-u-d-e-n man en dag ska få vara. Den dagen då man ska vra som klippt ur en sagobok och då småfåglar och fjärilar ska flyga runt en och blåsten inte är blåst utan len vind, då solen inte får en att svettas utan ger en gyllene gloria omkring ens gestalt och ett skimmer av honung och guld i ens hy.
Den dagen gnistrar daggen utan att väta ens brudskor och hela världen har softad lins. Och själv strålar bruden klarare än solen och stjärnor tindrar i hennes ögon.
Hon är brud
hon är vacker
Det är Hennes Dag.
GRATTIS Cantaton till framgångarna! och ännu mer jubel såklart över att pappa pratar själv och att det ser så bra ut!
Didis, du bara måste uppdatera dig i brudöverlämningstråden. 
