Själv värmer jag mina iskalla fingrar på min son. Han tjuter rakt ut när jag stoppar händerna innanför hans tröja.
-Mammaaaaa du är iiiiiskaaaaaaaaaaaaaall!
-Jag vet, det är därför jag har ett litet kaminbarn att värma mig på!
Han är JÄMT varm den ungen! Det är jättebra som komplement till fleecefilten i tv-soffan!
Hihi!
Hemligheten med att få MÅNGA växter att blomma om är faktiskt just att ge dem en period av rejäl torka. De vattnas betydligt oftare ihjäl än törstar ihjäl.
Så det där med gröna fingrar har mer att göra med vilken typ man är och att se till att skaffa växter som passar ihop med en. Som med ens karl ungefär...
Nu har jag suttit i gungstolen framför brasan i kakelugnen med sonen i knät och haft en förtrolig pratstund.
Han är den bästa av alla i hela världen.
"Jag är på uppevåingen om du behöver mig" sa han nu när han gick upp för trappen. 
Risgrynsgröten är strax klar och temperaturen i huset börjar faktiskt dra sig upp mot 19,5 även härnere i den svalare delen.
Haha! I den tredje av mina trådar pratar man om att ansa tokbusken och avhandlar bla ifall detta kan anses behövas inför gynbesök och dylikt. Jag hävdar med en dåres envishet att det INTE behövs när man ska till doktorn för att de verkligen inte bryr sig.
Jag är isåfall också gammeldags. Jag tycker inte det ser riktigt klokt ut ochjag förstår verkligen inte heller vitsen. Det har jag sagt åt karl också eftersom han ibland verkar få sina infall.
Tidgare i min ungdom tycker jag mig inte ha kunnat märka att det skulle varit populärt heller. De verkar numera däremot helt vedertaget både bland män och kvinnor.
Läste en artikel där det stod att det var en generationsfråga och att 70-talisterna tydligen är de sista med buskar...
..resten är kalhyggen hela bunten. 
NÅ`T måste man ju kunna lura till sig. Man kanske kan kvala in som utrotningshotad art ihop med ålen och de andra röd-listade varelserna?
Hihihii!
Ja GÖR det!
Heloise, precis sådär är det! Solar i själen.
Du träffade aldrig honom va i somras?
Förresten så har det ringt en liten systerson idag. Han är två år gammal och har varit helt uppspelt inför att nu i jul åka till oss och hälsa på. Det som är extra roligt med det hela är att han inte riktigt fått ordet moster rätt, uatn ahan kallar mig det numera vedertagna Monster Passion istället. Ni som vet vad jag egentligen heter hör ju hur roligt det låter när man säger det riktiga namnet ihop med Monster...
Så när jag hörde honom i andra änden idag var jag ju tvungen att bli lite gladare.
Nu ska jag gå upp och se ifall min sambo i vanlig ordning har somnat i den röda soffan, eller om han mot förmodan faktiskt är vaken.
Fast först ska väl pannan tittas till så värmen stannar i huset.
Cantaton, jag förstår att du är orolig! 
Fy vad jobbigt när du inte kan nå honom! Hoppas du hör något snart.
Daa, lycka till hos doktorn! Jag tänker på dig!
Jag mår bara bra idag. En aning mosig av allt gråtande och inte så mycket sömn eftersom jag la mig sent men steg upp tidigt.
Gårdagen är bakom mig och idag är det vackert som i en saga även om det är kallt.
Jag gick ner och vräkte i ved i pannan iatt innan jag la mig och så stängde jag alla dörrar som vetter mot vår ganska kalla hall, så imorse var det faktiskt fortfarande riktigt varmt i köket som annars har droppat ner förskräckligt om jag inte kommit upp och eldat fort nog.
Nu hade vi fortfarande glöd så det var bara att ösa på mer ved.
Uj vad med ved det går åt när det blir så här kallt! Tänk förr då det bara fanns eldstäder inomhus och inga pannsystem!
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3600713.html
Inlägg 2667 har jag för mig att mitt långa röriga och felstavade inlägg är.
Det är för långt för att upprepa och man behöver bara läsa det ifall man undrar hur det är. Det är värsta ego-inlägget ever.
Jag är förbaskat dålig på matte you know. Ekvationer är inte min grej... 
Men det ordnar sig nog. Lite många saker samtidigt nu bara. Det brukar visst stavas k-r-i-s har jag för mig. Fast om jag inte minns alldeles fel har kinesiskan två ord för det begreppet. Det ena betyder "katastrof" Det andra "möjlighet".
Det är än så länge inte mycket i mitt liv av vad som hittills passerat som kvalar in på katastrof. Det mesta har varit vägskäl och möjligheter.
Allt går i faser och nu har jag visst klivit rakt in i en sådan där helomvälvande igen.
Tack förresten för kramar och omtankar.
Ingenting särskilt egentligen. Mitt liv är bara lite fullt av saker som jag inte har eget bestämmande över. Att börja om frå noll på en ny ort med en hel familj är något helt annat än det var att göra det ensam en gång i tiden. Nu står allt det här med barn på spel för sista gången oeftersom jag fyllde 39 häromdagen och inte har så stora chanser längre.
Jag vet väldigt lite om hur min framtid kommer att se ut och allt.
Jag hade ett inlägg längre bak i tråden som länkar till vad jag sa i bebistråden förut idag.
Här är det inlägget med länken.
