Tankar några veckor senare
Det här med bröllop är verkligen en hysteri, det hoppas och tror jag att alla som "hänger" här har insett. Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle gå på allt, men till slut blev nästan allt runtomkring själva bröllopet nästan viktigare än betydelsen av det. Satt här och läste en massa tips och skrev ut fem (!) sidor med saker att tänka på som någon la ut. Planerade för min akut-väska m.m.
Men natten mellan torsdagen och fredagen före vårt bröllop, som då var på lördagen, tillbringade jag på akuten. Med ett ben som inte ville bära mig som jag ville. Plötsligt var det inte så viktigt med allt piff runtomkring. Jag var tacksam att jag överhuvudtaget kunde genomföra mitt bröllop (jodå, de släppte ut mig från sjukan), att jag, med viss möda, kunde gå uppför altargången och säga ja till min älskade.
Visst, jag var en något stressad brud på bröllopsdagen som självklart ville att allt skulle bli bra, men viktigast var ju ändå att vi fick varann. Av min akut-väska använde jag mitt vita lakan, puder och läppstift, allt annat var överflödigt. Herregud, när ska man hinna med allt? Fanns inte tid till att springa och smörja händerna stup i kvarten, t.ex. Och om man verkligen behöver påminnas att se sin man/fru i ögonen och le, är det verkligen rätt beslut att gifta sig då? Kom naturligt hela dagen! 
Så släpp lite på all stress, press och tvång. Dagen kommer bli underbar ändå, trots eventuella missar. Det är väl missarna man minns?
Vet fortfarande inte vad det är för fel på mitt ben, får besked om 1,5 vecka. Oavsett besked vet jag att jag har en underbar man som stöttar mig i alla lägen.
