i valet & kvalet...
usch vad det känns som om jag skriver om samma saker hela tiden. jag vet inte om ngn har följt mina trådar förut, men det är big-time kris här. jag och killen har varit ett par sen 10 månader, med avbrott på en veckan i somras. vi är väldigt olika, och det har ställt till en del problem genom vår tid ihop. vissa saker har blivit bättre efter mkt prat och tid. för det mesta har han fått släppa efter. han gillar struktur & ordning och jag prioriterar hellre andra saker, och upplever att jag själv är nöjd med det. framförallt så vet jag att jag inte får energi av för mkt struktur, utan att positiva händelser i livet. kanske att det här itne vore ett problem om våra känslor vore lite starkare?
jag tycker enormt mkt om honom, det gör jag, och en stor del av mig är otroligt ledsen för att jag tvekar på oss. kan inte sätta fingret på om det är JAG som "bara är deppig" eller om vi helt enkelt inte gör varandra lyckliga. saker jag älskar, har han svårt att förstå och vice versa. han säger att han tycker om mig som jag är, men ibland känner jag inte så. det beror på att han under vår tid, på ett ganska plumt sätt, framfört saker saker med mig som han inte varit nöjd med som tex att jag äter för mkt godis, har för lite struktur, är lite slö och gör hellre roligare saker än viktiga. visst kan ha rätt i många fall, men jag är rädd för att kritiken har fått mig att tappa mina känslor. han är dock mer hoppfull än mig, och säger att om ja bara visar lite hopp så orkar han peppa mig och tro på oss. han tror att vi måste lägga allt gammalt bakom oss och ha mer kul, medans jag har svårt att glömma sånt när det inte känns som om man riktigt löst konflikterna så att båda är nöjda och tillfredsställda. en del av mig känner att ja kanske borde försöka hitta ngn som det kan vara lite enklare men, men är jag kanske bara naiv som tror något sånt?
det är så svårt att veta vad som är rätt, och med respekt för honom och mig vill jag inte dra ut på det här hur länge som helst. vår passion har svalnat rejält, och vi fastnar i prat som gör mig helt matt.
hur vet man om det är dags att gå vidare????
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-10-24 11:27
jag glömde säga, att vi itne bor ihop och när jag är hos honom respekterar jag hans struktur och är noga med att plocka undan efter mig. jag är en ganska internsiv person, men har oxå lärt mig att ta det lite lugnare med honom, för att han ska må bra. jag insåg att det lät som om han är den enda som ansträngt sig. jag äter inte heller godis framför honom, eftersom han själv har svårt för sånt. (därav hans kritik mot mig förut)