i valet & kvalet...

Nu läste jag i slutet här att ni gjort slut, och kanske var det också bäst.Hittar ni tillbaka till varandra så gör ni ju det, det kan ju bara tiden utvisa. Dock så tror jag ändå att man känner ifall det är rätt eller inte. Inget förhållande är helt perfekt och även om man kan reta sig på egenheter som ens partner har så är det ofta något man ändå kan se som charmigt också. Att behöva konstant påpeka att du inte ska äta godis tex och du låter bli inför honom.. det känns inte helt sunt.

Hade ett förhållande en gång i tiden men liknande problem, han var 6 år äldre än mig, och i det stadiet i livet blev det väldigt stor skillnad. Istället för att vara jämställda blev han som en pappa som klagade och uppmanade mig att göra si eller så. Han tyckte det var kul att träna som en dåre, unna sig en chokladbit en gång om året och allt annat unnande var bara dålig karaktär.. typ. Jag som var värsta godsråttan gick runt med dåligt samvete, åt i smyg och kände mig tjock för att han kommenterade hur andra minsann var så duktiga som gjorde si eller så.
Nu var ju inte allt hemskt och han genomrutten, men vi passade verkligen inte ihop, när jag insåg det och gjorde slut så var det så befriande. och då insåg jag även att jag dög ju precis som jag var, jag var jättefin och fick äta och träna hur jag nu än ville.