Jag älskar min sambo.. men orkar inte och vill inte gifta mig mer..
kroppen är för svullen för klänningen så den skär in och sista knappen kan inte stängas..
orkar inte prata med fotografen, solister mm längre och få till allt..
jag bara orkar ingenting längre och bröllopet är om 6 v 
6 veckor är lång tid, så allt kommer hinna fixa sig. Svackor får man nästan alltid om det är nått som man jobbar mycket med. Vi byggde nytt kök samtidigt som jag skulle fixa allt det sista till vårat bröllop o fan va kämpigt det var ett tag då men tillslut så fixade sig allt o vi hade världens bästa bröllop. Vi gjorde typ allt sista veckan innan för då kom kraften tillbaka o vi jobbade stenhårt båda två för att hinna.
Uff...
Men, vad är det som känns jobbigt egentligen: Kärleken eller klänningen?
Om det inte är något fel på kärleken så föreslår jag att du fokuserar på den ett par dagar så att ni kan få energi och inspiration till det andra! 
Förutom klänningen så känner jag igen mig.. En riktigt dålig period. Och jag medelade min Man detta och då på något sätt fick han mer energi som sedan smittade av sig
Jag vet inte hur fördelningen av "bröllopsbördan" är mellan dig och din blivande, men försök be om hjälp. Säg till honom att du har tappat orken och därmed lusten och att du behöver hans hjälp. Allting kommer att ordna sig. Försök tänk på hur du vill se tillbaks på det här om 20 år. Vill du se tillbaka på det som något du klarade av tillslut, eller vill du hellre lägga det på hyllan för att ta tag i det senare? Vad känns bäst för dig?
Kom ihåg det gamla uttrycket: even this shall pass...
Vi har skjutit på det flera ggr pga olika skäl
och nu orkar man inte flytta det igen.. folk tröttnar på en till slut. Sambon hinner inte hjälpa mig med nått. Tom när han skulle prova kläde rkom han 10 min innan de stängde. Satt där med tre sura vilda barn i 30 min och väntade på honom. Han jobbar i hjäl sig och har inte tid för annat.. dvs vi har inte något socialt liv alls just nu och jag känner mig osynlig.. lockas inte av att göra nått. Klänningen jag älskar avskyr jag och vill riva sönder, barnen går mig på nerverna och karln lägger man snart ut bytesannons på.
jag tycker du ska boka ett hotell rum i nån stad nära inte allt för långt bort å sen överraskar du din blivande genom att bara hämta han från jobbet å åka direkt dit... å sen säger du den här kvällen å natten vill jag inte prata bröllop... å sen är ni bara äter gott å nämner inte bröllopet då kommer du nog må lite bättre sen när du kommer hem ska du se... det är mitt förslag.
så lätt med tre barn under 4 år och hund
och han kan inte lägga ifrån sig telefonen. Tom på BB jobbade han knappt 2 h efter ungen kom ut!
Jag håller med EåN2010, det låter som en bra idé. Skaffa en barnvakt åt barnen och gör något roligt bara för dig själv, och möjligen även din blivande. Egen tid är så lätt att glömma bort, trots att det är så viktigt. Om du investerar tid och kärlek i dig själv, kommer du att kunna ge det till andra också.
Jag funderar på om det kan vara så att du har för hög ambitionsnivå på bröllopet? Om man gräver ner sig i för många detaljer blir det lätt att kännas övermäktigt när det är mycket annat som också ska fungera (typ vardagen). Kan du sänka dina egna krav på bröllopet något? Försök hitta glädjen i vad ni faktiskt ska göra (gifta er!).
Och din sambo, arbetar han så mycket för att han vill att ni i familjen ska ha det så bra som möjligt, eller är det helt och hållet för sin egen utvecklings skull?
December 2009 skrev 2009-10-27 09:56:30 följande:
Kan du inte be mamma eller syskon bästa vänninan om hjälp. Dels med att passa barnen och sedan lämna över lite till dem??
Ta din 3 barna och dra ut picknicka rör på er så ska du snart se att din klänning sitter bra igen.
är det så att han måste jobba för att ni ska ha råd med bröllopet? Om inte så får han ta lite ledigt och hjälpa till. Om det är så försök dra ner på något så att han inte måste!!
