Svårt...hjälp!

Hej!
Jag lider med dig och förstår ditt stora dilemma. Men det jag vill säga till dig är att det är ditt och din sambos dag och jag anser att det viktigaste är att den blir så som NI vill ha den. Jag förstår om du för dåligt samvete och jag tror mycket ligger i din uppfostran, de har fostrat dig så att du får det. Jag tycker att det är jättesynd att de inte kan glädjas med dig för att du faktiskt har fått det bra. Jag hoppas att du har annat folk runt dig som kan stötta dig i ditt beslut. Ha det bäst, tänker på dig.

Om jag vore du skulle nog rädslan att få en förstörd dag av mina föräldrar, göra att jag inte bjöd dem. Men du måste ju såklart känna efter själv. Tycker bara att ni ska få ha er dag precis som ni vill ha den.

All lycka!

NEJ! Du är inte en dålig dotter som inte bjuder dem. Ni ska göra ert bröllop till precis den dag NI vill ha och om jag tolkar ditt inlägg rätt så innebär det bara ni två och sedan resa bort på bröllopsresa. I det läget tycker jag inte du har något ansvar för hur dina föräldrar tar ert5 beslut. Jag tror att de flesta föräldrar visserligen hade blivit lite besvikna för att inte få dela en sådan dag med sitt barn men samtidigt respekterat att barnet gjort sitt beslut utifrån den sits det befinner sig i just då.

Jösses! Vem som helst i din situation hade gjort som ni. Ett bröllop är något man vill fira med de man tycker om och som kan glädjas med en, för och över de val man gjort i livet. Dina föräldrar (kanske mest mamma?) verkar ju inte kunna göra något av det.

Som dotter/son har man inte mycket till skyldigheter eller måsten till sina föräldrar, det är föräldrar som har skylldigheter mot sina barn. Kan de inte "uppfylla" dessa så har barnen (i mina ögon) inga måsten alls mot sina föräldrar. Man väljer aldrig sina föräldrar men föräldrar väljer att skaffa barn.

Jag tycker tvärtom vad du skriver, att gifta dig utan do
är det bästa och smartaste du kan göra. Och framförallt trevligare för er. Blir nog ingen härlig stämning om dom närvarar...

Varför träffar du dom öht?? Blod är inte tjockare än vatten, slösa inte tid på folk som inte är snälla mot dig.

Ni ska ju fira ert bröllop så som ni vill, och med dem ni vill. Inte dem som kan tänkas bli besvikna över att inte bli bjudna eller glada över inbjudan. Det är dag, och dina föräldrar har ett eget ansvar i att ha en fungerande relation med dig.
Gör som ni tänkt, och efter att ha läst det du skriver så spelar det nog ingen roll hur du skulle göra iallafall, inget vore riktigt bra ändå

Tack för alla fina svar, jag blir alldeles rörd faktiskt.

Det som är svårast för mig är just den biten att de verkligen inte förstår. De förstår inte att de behandlar mig och mina syskon illa, de förstår inte att de gör något fel och de förstår inte heller att vår familjesituation är annorlunda än de flesta andras. Därav förstår de heller inte sin egen skuld i det hela utan ser bara min och det är därför jag igen en gång kommer att få känna mig skyldig och usel. S

Samtidigt inser jag det ni skriver om att de har ett eget ansvar. Har gett upp tanken på att uppfostra in dom på rätt bana som föräldrar, vill bara skapa mig ett eget lyckligt liv. Men det är det som är svårt när man hela tiden blir skuldbelagd. Tack igen för alla era fina svar!

Som 090208 skriver så är inte blod tjockare än vatten. Skulle du umgås med en vän som beter sig likadant?, antagligen inte. Vill du fortfarande träffa "släktingar" så umgås med dins syskan, kusiner eller sin sambos släkt men gör det för att det är trevligt, inte för att "man måste".

Men måste man inte det då? Eftersom man får dåligt samvete när man inte gör det, kanske det är meningen att man ska umgås?

Klart man inte måste. Om de nu knappt kan göra annat än att klaga så varför i hela värden ska ni umgås. Precis som jag sa innan: skulle du umgås med nån som inte var släkt och betedde sig så? Och man måste aldrig umgås med sin släkt, finns ingen lag som säger att man måste

Gift dig för din & din sambos skull!! Strunta i allt annat/ alla andra...res bort & slösa era pengar på er själva! Mitt råd.

Har egen erfarenhet av det. En syrra som skrev ett brev att hon inte ville veta av oss och gav sarskilt min paps en massa skit. Och pappa ar lixom mannen i mitt liv. Sa om syrran kommer med sina ungar nar hon insett att hennes karl ar ett krak, sa ber jag henne fara och flyga. Jag behover inte henne, hon har haft samma karl sen innan mina tonar sa jag vaxte upp 'utan' henne. Hon var fortfarande med men jag har inte lart mig nagot av henne och hon har aldrig riktigt funnits for mig.

Sa hon har for tillfallet sagt upp kontakten med oss och det stor mig inte det minsta. Jag vill inte ha henne, att hon biologiskt sett ar min syster betyder ingenting for mig.

Som dom sager, det finns en i varje familj. Minst...

kan du inte hålla en middag för dina föräldrar o deras respektive typ en vecka innan istället för o brjuda dem på bröllopet?

o förmodligen kommer du att se om dem sköter sig,gör dem det så får dem väl komma men om dem småtjafsar redan då så förklara för dem efteråt att kan dem inte ens hålla sams på en middag så kan du tyvärr inet bjuda dem till bröllopet!