För mycket av allt...

Jag sitter också här mitt i natten och kan inte sova på grund av alla tankar. Det låter som att du har det väldigt tungt och jag lider med dig. Ibland är det svårt att fokusera på ytligheter som bröllopsplanering när liksom själva... livet kommer i vägen. Förstår att alla energi försvinner när det är så mycket som ska tänkas och kännas och funderas över. Man tycker ju att ett större problem borde räcka, och inte BÅDE sjuk mamma, problematisk tärna/bästa vän OCH omplacering på jobbet. Men på nåt vis så tycker jag att problemen har en tendens att dyka upp tillsammans, tyvärr. Och vad ska jag säga, jag hoppas innerligt att det ordnar sig med allting för dig och att det inte känns allt för tungt i höstmörkret. Försök (även om det är svårtsvårtsvårt) att fokusera på de positiva sakerna och de små ljusglimtarna så som tid med din älskling, bättre dagar för din mamma och faktumet att du har ett jobb i dessa kristider.

Själv lider jag av daglig kraftig huvudvärk sedan ett halvår tillbaka och väntar nu på en neurolog-undersökning där de antagligen kommer konstatera för högt tryck i hjärnan = operation i hjärnan. Jag har fått säga upp mig från mitt heltidsjobb pga detta och har inte fått en krona sen i våras. Jag har dessutom tappat mycket av mitt sociala liv då jag ofta ligger däckad i huvudvärk och inte orkar göra någonting. Jag har tappat energin för det mesta och dagarna är ibland outhärdliga. MEN, jag har också min älskling som betyder allt och lite till och gör att jag orkar med.

Så jag förstår hur du känner, ibland är det för tungt.

Ta hand om dig och hoppas du kan sova snart. Kram!

Självklart. Ibland vill man inte höra bara en massa "upp med hakan" och "kom igen nu" utan det ÄR okej att deppa ihop ibland. Det behöver man.

Oj, vilken fullträff att du hade lite koll på det här. Jag tror det var normaltryckshydrocefalus läkaren pratade om men jag blev så rädd när läkaren ringde för besked från röntgen att jag knappt kunde lyssna. Men han sa i alla fall att de hade hittat något som kunde vara för högt tryck. Och visst, han sa att det inte var något farligt (som en tumör eller liknande), men jag är livrädd. Jag fattar ingenting. Jag har varit till en läkare tidigare som sa att det var, och sjukskrev mig för, stress och så kom det här besked efter röntgen helt plötsligt.

Men jag har inte, vad jag märkt i alla fall, fått några andra problem än extrem huvudvärk. Ingenting med minne, koncentration, rörelse eller så. Men det kanske inte alltid är så? Men det låter ju onekligen bra i alla fall att de flesta reagerat positivt på behandlingarna. Att slippa den här monsterhuvudvärken som dominerar mitt liv nuförtiden vore ju helt underbart.

Förlåt för att jag övertog klagandet nu. Kanske ska döpa om tråden till Klagomuren.

090208

Nej. Det är en krånglig historia, men lite kortfattat:

I april när besvären började konstaterade den läkaren jag var hos (en riktigt kass läkare som knappt undersökte mig och vägrade lyssna på vad jag hade att säga) att jag var stressad och sjukskrev mig för detta i en månad, och fick under den perioden pengar från Försäkringskassan. När besvären inte slutade efter den månaden sa han att jag var tvungen att byta jobb då han ansåg att det var jobbet huvudvärken berodde på. Jag litade ju på det, som man gör när en läkare säger något, och började söka nya jobb. Jag fick ett nytt lugnare jobb med helt andra tider, arbetsuppgifter osv och sade upp mig från det gamla, som var väldigt stressigt och hektiskt med långa dagar, tidiga mornar osv. Men jag hann bara jobba på det nya jobbet i 3 veckor innan jag inte klarade av det mer pga huvudvärk och eftersom min läkare hade sagt att Försäkringskassan aldrig godkänner en sjukskrivning mer än en månad när det gäller stress i min ålder. Dessutom hade jag inte hunnit skriva på ett längre kontrakt för det nya jobbet, utan endast vikariekontraktet, vilket hade gjort att de antagligen hade sagt upp mig (då jag inte hade någon uppsägningstid) om de fått veta att jag skulle bli sjukskriven. Så därför fanns det ingen annan utväg än att säga upp mig, vilket jag gjorde i somras, och har sedan dess varit utan pengar.

När besvären ÄNDÅ inte gick över trots att jag bara var hemma och vilade kontaktade jag en ny läkare som gjorde en ordentlig undersökning och dessutom skickade mig på röntgen, vilket ledde till de här nya uppgifterna. Så visst är jag otroligt arg på den första läkaren som sa åt mig att säga upp mig, när det inte ens var det det berodde på. Hade han gjort en ordentlig undersökning på en gång hade det ju aldrig hänt...

Långt svar på kort fråga.

Vad rörigt jag skrev ser jag nu. Ber om ursäkt, men du förstår nog!