Han vill ha barn nu – jag vill ha karriär = stress!

Jag kan inte säga att vi är i samma situation som ni, men jag känner väldigt väl igen oss i din situation. Både jag och min man är strikta karriärsmänniskor och vi sätter alltid våra jobb väldigt högt i vår prioritering. Vi är 27 respektive 32 år gamla och har på senaste tiden börjat fundera kring om det över huvudtaget skulle vara möjligt för oss att kunna kombinera ett familjeliv med ett framgångsrikt arbetsliv. Vi strävar båda två mot toppen och jag tror att det är svårt att få det att gå ihop med att gå tidigare från möten för att hämta på dagis, inte kunna jobba över, pendla... Jag vet att min arbetsgivare är skyldig att hjälpa mig/oss till ett fungerande familje-/arbetsliv, men jag är inte så säker på att det skulle fungera för oss i och med att vi är två som gör karriär samtidigt. För er är ju situationen den att det är du som vill satsa på karriären. Hur skulle du se på situationen om din man/sambo tog mer ansvar för era barn de första åren och du då kan fokusera på karriären?

Hej Bridebecks,

Jag är snart 40 år och väntade lääänge med att skaffa barn för att göra karriär. Vårt första barn fick jag när jag var 36, och 2 år senare kom barn nummer 2. Min erfarenhet är att det inte är karriären som ska avgöra om du vill skaffa barn nu eller inte, utan det är när du är redo, oavsett vad, som ni ska bilda familj.

Barn är fantastiska och det bästa jag gjort i hela mitt liv. Men, barn är också väldigt krävande vilket också innebär ett heltidsjobb som kräver mycket av en relation. Du ska därför inte välja att skaffa barn för att någon annan vill, utan för att du vill det nu. Annars tror jag att det lätt kan bli en schism mellan dig och din sambo. Vill du göra karriär ett tag till, så tillåt dig då att göra det. Du är fortfarande ung och har tid på dig att en dag bli mamma.

Jag funderar också de banorna - dvs att din man, som ju är mest barnsugen, tar huvudansvaret för barn o familj. Du bör förståss ändå trappa ner under kanske 1år eller ett par (jag menar inte jobba deltid men ändå avsätta mer tid för familjen och inte köra 80h-vecka). Annars tror jag det blir väl tungt för dig.

Det GÅR att kombinera familj och karriär men det är i allmänhet svårare som kvinna eftersom vi ofta blir mer ifrågasatta i vår mammaroll, speciellt om man inte är den bullbakande typen. Men man kan inte BÅDE vara bullbakarmamma och göra karriär i toppklass tricket är att göra valet och känna sig nöjd med det och inte snegla på andra mammor.

Som tur är har ju barnet en pappa också och mitt förslag innebär att du gör ungefär det pappor "alltid" gjort medan din man får ta rollen som "traditionell mamma" och kankse jobba deltid fram till skolåldern.

Lycka till!

Hmm...intressant fråga på sista raden... Visserligen så reser han mycket i jobbet och är rätt busy men visst skulle han kunna backa tillbaka ett par år i sitt jobb och jag tror att hans chef skulle förstå. Han är ju redan etblerad på sitt jobb och ju mer jag tänker på det så låter det alltmer vettigt för mig. Är nog lite väl inkörd i gamla roller att när kvinnan skaffar barn så säger hon hej då till jobb medan mannen tuffar på som vanligt. Tack för en bra tankeställare!

Måste du vara hemma med barnet då?
Kan inte han ta det mesta av föräldraledigheten?

Jag känner ett par som delade på dagarna eftersom ingen ville ge upp sin karriär. Under hela småbarnstiden (utom återhämtning från förlossningen) så var de alltså hemma halva dagen var. Pappan jobbade fyra timmar på förmiddagen. Mamman jobbade på eftermiddagen. (Hon hann då mjölka ur lite mjölk på förmiddagen så att det fanns till bebisen när hon var på jobbet.
Båda jobbade alltså halvtid och ingen var borta från jobbet mer än ett par-tre veckor.

Du måste givetvis vara redo, det får inte bli så att du blir bitter och arg på både man och barn för att de tog din karriär ifrån dig. Men, som sagt, det finns inget som säger att inte pappan kan vara hemma mest. Vill man ha bröstmjölk så kan man faktiskt mjölka ur och pappan kan flaskmata, sedan ammar man på morgonen innan jobbet och på kvällen.

Självklart så kan han ta det mesta och jobba deltid osv!
Det borde ju vara självklart i den här situationen där du vill göra karriär och han vill ha barn!

Precis som Didis säger, vänd på de gamla trista könsrollerna och tänk på att ni är två individer. Gör det som passar er familj bäst.

Har någon synpunkter så kan man alltid motfråga: "Jaså, tycker du att X är en dålig pappa eftersom du tycker att jag ska vara hemma mer?" och se upprörd ut!

Jag kommer formodligen vara i samma sits om nagra ar nar jag pluggat och (forhoppningsvis...) har jobb. Da kommer nog min man inte se nan anledning till att inte skaffa barn. Jobb eller ej, jag kan inte forestalla mig att jag kommer vilja ha barn inom dom kommande 10 aren. Och jag tanker inte skaffa nagra om jag inte 100% vill sjalv. Ar inte ett dugg sugen pa att vara gravid eller en forlossning heller, sa jag vill verkligen kanna att det ar vart det. Att JAG vill gora det.

Har ni pratat om det ordentligt ?
Eller är det så att du tror att han vill att du skall ge upp karriären (eller läga den åt sidan ett tag). Många gånger så tror man saker om den andre utan att ha pratat om det ordentligt.
Hur har han själv gjort? Har han kommit upp sig i sin karriär? Hur kändes det för honom att komma dit? Är det något han kan ställa upp på för din skull några år ? Vänd på frågan till homnom.
Han har längre tid på sig att skaffa barn än vad du har och just nu är du ung och mitt i din karriär så ta tag i den om det är det som känns rätt just nu. Har många vänner som både lagt sin karriär åt sidan och försöker kombinera den. Men jag skulle råda dig till att ta en sak i taget, det ena utesluter inte det andra men börja inte på "mitten" det blir svårt för hela familjen.
Jag tror på att barn mår bättre när föräldrarna mår bra och är nöjda med sina liv och inte sönder stressade med att hinna med allt (både karriär och familjeliv).

hmm detta vart långt, skulle kunna diskutera detta hur mkt som helst.....

Man kan såklart vända på de traditionella könsrollerna. Men då måste ni båda vilja det och vara införstådda med det. Fråga dig själv hur du vill ha det när ni skaffar barn. Du kanske VILL vara hemma mer med barnen första "bebistiden". Om du då väljer att jobba kommer du att slitas jättemycket mellan jobb och barn. Vad vill din man?
Att jobba halva dagen var, vet jag också en familj som gjorde. Just för att PAPPAN inte ville gå miste om bebistiden genom att hela tiden jobba. Då måste man förstås få det att funka med urmjölkningen.
Varje familjs situation är unik och ni måste prata igenom med varann ordentligt vilka prioriteringar ni har och precis som Didis skriver måste man känna vad man vill, vad som känns viktigt och göra valet därefter. Och att båda kan känna sig tillfreds med det valet. Så man inte jobbar 80 timmarvecka med tjänsteresor utomlands varje vecka och sedan känner sig bitter för att man "missade" småbarnsåren. Eller tvärtom, helt avsäger sig yrkeskarriären man drömt om och sitter hemma och känner sig bitter av den anledningen.
Svårt, men som sagt, man behöver INTE göra som alla andra! Varje familjs situation, drömmar och önskemål och möjligheter till att förverkliga dessa är unika.

Vi har även funderat i de banorna att man kan vara föräldraledig "samtidigt". D.v.s. Jag jobbar måndag-onsdag och min man är föräldraledig då och sedan jobbar han torsdag-fredag och då är jag föräldraledig. På så sätt är det lätt att planera sina möten till just de dagarna man är på jobbet och då kan man även jobba över så mycket man vill på "sin" jobbdag. Det blir enklare för ens kollegor att planera, då de vet att jag är på jobbet 100% de dagar jag är på jobbet. Det skulle även vara bra för att inte komma av sig på jobbet, för det tror jag skulle vara ett problem för mig iaf som har minne som en guldfisk och knappt kommer ihåg vad mina kollegor heter när jag kommer tillbaka från semestern