Denna jädra ångest :(

Jag är så förbaskat trött på denna ångest jag nästan konstant har! Och jag behöver hjälp / råd innan jag blir tokig. Fyller snart 28. Och är singel. Haft långa förhållanden bakom mig, även kortare och dejtat en hel del. Har träffat många killar, men inte den rätta.. än. Det är väl där mitt problem ligger, jag har dejtat FÖR mycket för mitt egna bästa. Inte andats riktigt själv. Mår som "bäst" när jag har ett förhållande, eller rättare sagt, känner mig mer "lyckad". Och jag ser absolute ingen singel som misslyckad, tvärtom.

Men ÄNDÅ kan jag inte bli av med denna ångest att jag snart MÅSTE hitta den rätta. Pga min ålder och känslan av stress/press. Jag är ung, men siffran 28 känns så gammalt och detta gör att jag mår jättedåligt o får ångestattacker ibland över att jag aldrig kommer hitta någon (trots att jag haft en kille, mer eller mindre, vid min sida, sedan jag var 18). Är väl rädd över att jag inte kommer hitta just HONOM, om ni förstår. Jag vill vara singel dock, men jag vill NJUTA av det. Hur blir man av med ångesten?? :( Hur ska jag kunna njuta av denna frihet som jag vet kommer göra jättemycket bra för min självkänsla (efter all dejtande har väl självbilden fått sig en törn). Jag njuter stundtals, men ångesten finns alltid i bakhuvvet och den tar kål på mig. Pallar inte "ensamheten" trots att jag vet att jag inte är ENSAM. Är väl rädd för att det ska bli för svårt för skaffa barn ju mer år som går. Jag vill verkligen inte må såhär, vart hos psykolog en kortare tid, som jag var tvungen att avsluta pga jobb kom i vägen osv. Har så mycket med studier som ska börja framför mig o annat, vill njuta av livet utan oro, för EN gångs skull!

Hjälp... :((