• Indii

    Vad gör man?? Obs, långt inlägg

    Här planeras bröllop för fullt. Men nu orkar jag snart inte mer.... Det är nämligen så här att jag ska gifta mig med en underbar kille. Vi passar så bra ihop och allt har klickat. Nästan allt... Vi förlovade oss förra vintern och min familj var överförtjust. Alla var jätteglada och gratulerade oss. Hans familj var likgiltig. Ett grattis fick de knappt ur sig. Jag brydde mig inte så mycket då, för jag var själv jätteglad.

    Nu när bröllopet börjar närma sig (gifter oss i maj) så är mina föräldrar exhalterade. De har sparat pengar som vi ska få, pratar allmänt mycket om bröllopet och längtar.. Jag är första barnet liksom min blivande man alltså tycker man att det borde vara extra kul och spännande. Men, nej... Fortfarande är hans föräldrar likgiltiga. Precis som om inget speciellt händer. De planerar en stor renovering av huset i maj, nämner inget för den övriga familjen om bröllopet osv.. Alltså helt likgiltiga.. Varför???? Är inte detta en stor dag även för de??

    Jag vet inte vad jag ska känna, göra, tänka.. Min blivande reagerar inte, ser inget. Jag har inte pratat med honom om det, för att jag är rädd att han tar det på fel sätt.. Hur kan det ha blivit så fel?

    För övrigt verkar de gilla mig, så jag tror inte att det är något personlig mot mig. Men vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Vad gör man?? Obs, långt inlägg
  • Indii

    Man känner sig så frustrerad och undrar vad det beror på.. Det är så tråkigt att de inte tar det som jag hade hoppats på. Jag kräver inte att de ska bidra med pengar på något sätt, utan bara visa glädje inför vår dag. Den dag som förhoppningsvis ska bli vår bästa dag...

  • Indii

    Tack så mycket för all respons.. Det känns bättre nu när jag vet att andra har varit med om samma sak... Med andra ord får jag blunda för deras likgiltigthet och hoppas att de inte förstör vår dag bara för att "de är som de är"..

    Självklart kommer det finnas andra dagar som är världens bästa dagar. Men fram till nu så är det en av de bästa dagarna. Vi har inga barn än, alltså har vi inte fått uppleva det än. Liksom de andra sakerna ni nämner...

  • Indii

    0Maria0, vi gifter oss i maj, så det är inte såå långt tid kvar. Jag har försökt engagera henne i bland annat valet av klänning, för fallet är likadant hos henne (bara söner ingen dotter). Men även där, knappt någon respons. Jag valde mellan två klänningar och frågade om råd, hon tyckte att båda var fina.. Det var den enda responsen jag fick.. Min sambo är väldigt familjär och jag försöker verkligen se till att alla blir nöjda och glada. Men det känns som att oavsett vad jag gör så är någon missnöjd..

    Vi pratar knappt om bröllopet hemma hos de. Precis som om det är tabubelagt. Sorligt tycker jag det är... Jag är så glad över mina föräldrar och deras reaktion.

  • Indii

    Hehe.. :) fin liten bröllopshistoria.. :)

    Aja, får väl hoppas på det bästa.. Jag kan ju inte direkt tvinga de att medverka i planeringen eller visa någon entusiasm.. jag hoppas att de själva inser att det är lite sårande..

  • Indii

    Tack så innerligt för alla inlägg... Jag kommer nog att fortsätta störa mig på mitt problem, för jag är en sådan typ som har väldigt svårt att släppa det.. Men, nu när jag har sett det från andras synvinkel kommer jag nog inte att reagera eller prata om det med´min blivande, utan behåller det för mig själv.

  • Indii

    Absolut inte.... En bra början hade varit att medela sina syskon (som de står nära och som de någon gång har sagt att de vill ha med på bröllopet) om att deras förstfödda son ska gifta sig... Att fråga hur långt vi har kommit i planeringen, om vi har hittat nån lämplig lokal eller bestämt tårtan (t.ex.). Bara så enkla saker...

    De har ingen aning om något gällande bröllopet och som sagt inget vidare intresse för det..

    Jag kan inte förstå att det ska vara för mycket begärt.....

Svar på tråden Vad gör man?? Obs, långt inlägg