Fin tanke?

Jag har hört om de som tänt ljus för att symbolisera släktingar som inte finns med.

Nja, bröllop bryter sorg heter det och jag kan tycka att antingen sörjer man eller också så firar man. Att tynga ner ett bröllop med att tänka på folk man saknar skulle inte jag vilja. De döda finns med i tankarna ändå (och snacka om partykiller).

Makens lillebror dog för något år sedan, 25 år gammal. 5 mån senare fyllde maken 40 och samlade släkt o vänner till fest. Deras bror, som var toastmaster, hälsade välkomna (hade blivit konstigt om jag gjort det när det var som det var) och sa kort att NN finns i allas tankar men idag var det MM´s dag så låt oss fira honom.

Om det är brudparets barn som gått bort kan jag sympatisera mer med tanken att tända ljus eller klinga i klockor men inte om det rör sig om gamla farmor. Tankarna kan ju gå till henne ändå utan att man manifesterar sig saknad inför alla.

Jag sparade min brudbukett till dagen efter och lade blommorna i sjön alldeles vid vigselplatsen medan jag tänkte på min pappa och min bror. En stund för mig själv att minnas dem.

Jo det var lite så jag tänkte också, att det måste vara svårt att få in det på ett naturligt sätt någon gång under dagen. Under själva vigseln passar det ju inte och ännu mindre på festen som sagt. Men man kan ju som sagt göra en mindre grej av det, som du gjorde Aleta eller bara att man tar sig en lugn minut för sig själv och skänker de som inte kan vara med en tanke.

Rent spontant så tycker jag att själva tanken på att ta sig tid att komma ihåg sina anhöriga som gått bort kan vara fin. Men då som en mer personlig grej, inte att manifestera på det sättet. Det i Oprah känns för mig så otroligt amerikanskt, det får mig bara att känna att det inte är äkta.
Men det är jag det..