• Kodoktorn

    Har jag för höga krav - blir aldrig nöjd??

    Hur vet man?

    Att man är rätt för varandra, eller rättare sagt, om man inte är det?

    Jag och min sambo har varit ihop snart 3 år, är förlovade, båda har fasta jobb som vi gillar. Alltså känns det som om manegen är krattad - bara att ordna med bröllop och barn... Jag som tidigare inte känt av den "biologiska klockan" har nu fått ett visst sug och dessutom har man ju som tjej inte hela livet på sig.

    Problemet i vår relation (som det bara verkar vara jag som märker) är att det känns som om vi inte har något att prata om. Vi äter alltid middag framför tv:n och pga osynkade arbetstider är detta enda målet vi äter ihop på vardagarna. Jag som är en rätt snackig person får dålig magkänsla av att vi kan sitta tysta under en lång bilresa med bara enstaka kommentarer av praktisk karaktär. Kanske är det så att jag tänker och analyserar för mycket?

    Våra värderingar skiljer sig markant åt, jag försöker tänka på miljön, skänker pengar till BRIS, är blodgivare mm medan min sambo alltid sätter sig själv först. Han är ensambarn vilket kanske påverkar hur man ser på sin omgivning men hans inställning är väldigt "sköt dig själv och skit i andra".

    Jag vet att han skulle göra vad som helst för att det inte ska ta slut (jag är 100% säker på att HAN älskar MIG) men frågan är vem han är om han ändrar sig "tillräckligt" för min smak och om det verkligen är vad jag vill?

    Är det inte så att om det är rätt så VET man det? Om man tvekar i flera månader - finns det någon chans då? Någon som haft en såpass lång "svacka" och sedan kommit igen?

    Det jag oroar mig för är dels att enda anledningen till att jag stannar är att jag inte vill vara singel och dels att att jag "ändå aldrig kommer att bli nöjd" eftersom jag har orealistiska förväntningar. Men visst ska man kunna ha något att prata om den lilla vakna tid man ses? Och man ska kunna diskutera saker som är lite djupare? Usch, nu hör jag hur dödsdömt det låter - tänk om det är det...?

    Tacksam för alla synpunkter och gärna andras erfarenheter!

  • Svar på tråden Har jag för höga krav - blir aldrig nöjd??
  • Kodoktorn

    Tack tack tack!

    Otrolig respons! Och såsom många klokt skriver måste man prata och båda ska jobba på det osv. Sant! Men jag HAR försökt prata om det och då tycker jag att ansvaret är lite delat faktiskt. Ibland är det dock bra att få synpunkter från utomstående som inte känner till alltför mycket. Jag har även pratat med kompisar om det varav den ena inte blev särskilt förvånad och den andra inte kunde ana att något var fel.

    Så, prat blir det! Som svar på vissa kommentarer kan jag säga att jag självklart inte menar att man blir egoist av att vara ensambarn eller vice versa men att vara ensambarn OCH uppfostras på ett visst sätt kanske kan forma ens personlighet? Och visst är det inte bara en som ska ändra sig - problemet är ju bara att han är nöjd och jag är missnöjd... Och det är ju inte hans favoritfärg eller vart han vill åka på semester som är problemet utan att våra VÄRDERINGAR skiljer sig åt och det kanske man inte kan/ska ändra på? Vi tänker olika och det är i princip undantagslöst det som våra konflikter handlar om.

    Jag ska samla mod för att ta upp ämnet igen - vet ju att han inte kommer att göra det! Och jag envisas med att tycka att han lika gärna kunde göra det. Dels eftersom han vet hur jag känner och dels eftersom vi inte längre har ett normalt förhållande, nästan aldrig sex t ex.

    (Intressant att ingen föreslagit parterapi förresten )

    Ja ja, den som lever får se

    Ha det jättebra i vintervädret!

  • Kodoktorn

    Där kom den till slut, parterapin!

    Detta har jag själv sett som ett alternativ, inte minst som ett "test" då min sambo är mycket skeptisk till allt sådant och om han vägrar gå med på det så vet jag ju att han faktiskt inte är villig att satsa.

    Det den ena av mina kompisar sa var att de flesta i vår ålder (runt 30) nu antingen gifter sig/skaffar barn ELLER gör slut/skiljer sig. Helt enkelt för att nu bröjar ju besluten räknas på allvar. Innan har man ju kunnat ta det lite som det kommer och även om äktenskap självklart ska tas på allvar så KAN det ju avslutas medan föräldraskap inte kan det...

    Jag har skjutit upp Det Stora Samtalet flera gånger, det har ju varit jul och nyår, födelsedagar och jag vet inte allt. Mest halvdana undanflykter (inser jag ju trots allt) men det känns inte så kul att förstöra helgerna med sånt här. Förra gången jag tog upp det var i slutet av november så det är VERKLIGEN hög tid! På det fjärde ska det ske eller hur är det nu - det SKA bli av i veckan!!

    Massa tack till er alla

  • Kodoktorn

    Det BLIR familjerådgivning!

    Inte mycket "ping" känns men jag har inte gett upp än, vi har ju trots allt haft mycket som har varit bra också.

    Tusen tack till er alla som engagerat sig och kommit med reflektioner.

    Soliga hälsningar från Skåne

Svar på tråden Har jag för höga krav - blir aldrig nöjd??