Irriterande! "Kvinnan förändras när hon blir fru"

Haha ni kommer höra en massa, men det är bara att ignorera =) Jag är "bara" 22 kommer precis ha fyllt 23 när vi gifter oss och många förvånas men men det är bara att ignorera dem.

Sa inte din kille nåt då?

Nej, han lyssnade väl mest. Tror inte han kände för att börja "försvara sig" för honom! Sen skojade han med mig när han kom hem, och sa att jag skulle förändras och bli en häxa.. ha ha

Hehe, om vi blir häxor så blir männen mansgrisar som dricker öl dag in o dag ut och glor på tv hela tiden. Löjligt av den där gubben att hänga ut kvinnor sådär. Hehe

Håller med föregående talare, de tär bara att ignorera. Men jag hade också blivit skitförbannad om min m2b hade kommit hem om kvällen och sagt vad som hänt.

Håller med Alexxxi också, blir vi kvinnor klimakteriekossor och häxor blir männen vandrande surputts med för mycket prutt, rap och äckel. Wää!

Så helt fel och hänga ut kvinnor sådär. men så kanske inte han chauffören heller uppvaktat sin fru på åratal och gjort henne sur för det. Bara för man gifter sig så betyder ju inte det att man ska lägga ner all par-verksamhet som många gör. Helt plötsligt verkar det vara ok och prutta hela tiden, skämta fula saker, och att inte spendera riktig kvalitetstid med sin partner. Då skiter man i det och låter allt gå före.

Nej säger jag, bort med alla bittergubbar/fittor och börja lev!

Jag ser framemot att gifta mig och min man är den jag älskar. Vi får jobba på relationen som alla par får göra gift eller inte. Hm.

Kanske gifta sig gubben för ung och inte av kärlek? Jag skulle tycka det vore mest sorgligt att höra.. Tänker mest på min mormor, jag frågade en gång om hon älskade sin man (hennes man är en alkoholist som behandlade alla illa)
Hon suckade och svarade:
"Du måste förstå att en god kvinna inte kastar ut en gammal katt mitt i vintern."

Det gjorde ont att höra. Alla förtjänar kärlek

Det var ett riktigt dumt uttalande. Bara att ignorera!

Men jag måste dock påpeka att en del kvinnor LÅNGT ifrån alla men en del har en tendens att ändras och tycka att förhållandet ändrats efter att man gift sig. Har många manliga bekanta som efter att de gift sig inte får gå ut men grabbarna, åka på grabbresa, träna för mycket. De ska bara vara hemma för "de är faktiskt gifta". Ännu värre verkar det bli när de får barn. Jag tycker man ska dela lika på barnuppfostran och hushållet men man måste också ge varandra tid att vara för sig själv och göra sånt som är viktig för en själv.

Jag kan inte se eller förstå hur mitt och min m2b:s förhållande skulle ändras för att vi gift oss. Vi lever ju som gifta nu med egentligen förutom att vi inte har "skrivit på pappaer"

Jaja det var ett långt utlägg sorry

usch vad tragiskt! Men det är nog lite så tyvärr, att folk håller ihop även fast de egentligen för sin egen skull inte borde.

Men angånde det här med att man skulle bli annorlunda för att man gift sig och då minsann ska romantiken dö, är det inte lite av en myt? Iallafall i dagens samhälle när många har både barn innan och bott ihop i många år. Hur annorlunda kan det möjligtvis bli av att man gifter sig? Som för oss, vi har ju redan valt varandra, har två barn och en hund. Vi blir ju inte annorlunda för att vi gift oss, det är ju en bra mycket större prövning att få barn tex. Läser då och då i tidningar om hur man håller glöden vid liv efter att man gift sig, och kan inte låta bli att tycka att det känns rätt gammalmodigt att tycka att det skulle göra någon skillnad. Annat var det ju förr när man gifte sig först, sen flyttade ihop och skaffade barn. Då var det väl inte så konstigt att man kunde få sig en smärre chock om vem det var man levde ihop med.

Och vem vill förresten vara ihop med någon som är likadan hela livet? Man förändras ju, och förhoppningsvis så förvändras man tillsammans och accepterar och tycker om varandra för det. Jag vill ju inte själv när jag är 60 år känna att min man är som en 20-åring, det skulle ju vara lite märkligt