I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan

April. Det betyder att det är ett år sedan vi gav oss in i bebisverkstaden. Vi hade en ganska ödmjuk och avslappnad inställning till det hela och var helt övertygade om att det skulle ta tid att bli gravid. Kanske skulle vi vid den här tiden ha en bebis på gång, tänkte vi.
Att vi skulle ha två MF bakom oss kunde vi inte i vår vildaste fantasi föreställa oss.
Det är bara så, det blir så sällan som man har tänkt. *försöker blicka framåt*

*kramar tillbaka*

Kom bara att tänka på det. Med den inställning vi hade blev vi nästan snopna över att det blev en graviditet redan på andra försöket. Vi kunde knappt tro att det var sant. Tanken svindlade: tänk att vi hade haft sån tur!
Det var alldeles nyss, men ändå så ofantligt länge sedan.

Det var i det läget som Blommis tjatade in mig i den här tråden, när jag hade konstiga symptom och började undra om indianerna bara var sena eller inte tänkte dyka upp alls.

JAAAA! *hoppar ivrigt upp och ner*

Sköööönt. Bara du inte försover dig.

Vi får klara oss så länge.

Jag tror att min knapp kan finnas någonstans under en av mina fötter. Får kanske be maken leta ordentligt och passa på att trycka och gnida. Kanske med lite hudkräm?

lanovia 08 skrev 2010-04-01 11:50:13 följande:

Blommis: ställer mig bredvid Ninnis och våndas, lider och hoppas med dig. Olidligt är ordet. *kramar om*

Nog är det så.

Skönt att du fick prata en massa med de gulliga på kliniken.

Oj. Jag känner att min puls ökade när du skrev om din dröm. Hann först bara se det där om att det kom blod.

Äsch, städdags på jobbet.

*kramar i massor*

Och ha det så fantastiskt kul på trådträffen.

Ånej, Blommis. Skit.
*kramar om*

Tänker också hoppas tills det är definitivt. Men ändå... så tråkigt med testresultatet.
*kramar om igen*