MAJ 2010 del 5

Vikt och vikt... *suckar*

Min vikt är typ det enda jag tänker på just nu. Det är 5 veckor kvar och jag MÅSTE ner 3-4 kg tills dess. Helst 8-10, men det har jag förstått inte är rimligt.

Självklart älskar mig blivande man mig oavssett, jag vägde 40 kg mer när vi träffades än jag gör nu. Men jag var smalare för något år sedan och jag vill dit igen. Innan bröllopet. Jag vill vara vacker och smaaaaal. (och nej jag menar inte att man inte kan vara vacker om man är "fyllig", men JAG vill vara smal¨på min bröllopsdag..)

Men det är så svååååårt att gå ner.... usch... jag får snart spel på det här....

Jag fick barn för 3 1/2 år sedan.... och de kilona vill inte släppa mig heller...

Eller.. ehhhh... man kanske inte kan skylla på det längre...

Vi har fått "lära" oss att mannen har blomma, och marsalken har näsduk.

Vem här var det nu som kom ifrån Västerås och hette Åsa? Eller har jag läst det i någon annan tråd?

Ok. Man gör som man vill!

Min man och marsalken har också exakt samma outfit. Och just därför "ska" mannen ha blomma och marsalken ha näsduk. Så att man kan skilja dem åt. Vi har hyrt våra kläder i en väl etablerad bröllopsbutik här i stan och expediten sa att enligt "vett och etikett" och enligt alla dresscoder, så är det så. Och när man tänker efter så är det ju rätt logiskt. Så det kommer vi absolut att följa.

I går var vi i Tyskland och köpte diverse dryck till bröllopet. Och jag måste bara berätta. För detta var helt sjukt sammanträffande. När vi står i kön på båten mellan Rödby och Puttgarden och ska köpa mat, så inser vi att mannen framför oss är vår präst!!!! Helt galet sammanträffande! Att möta honom där, på samma dag, på samma båt, i Tyskland. Vad är oddsen för det??

Min blivnade man gick sedan fram till honom och sa "hej" och prästen blev helt mållös och lika förvånad som vi blev. "Detta är ju sååå sammanträffande" - fick han fram. Hi hi...

Men kul!

Ingen hippa här än så länge...

Har också starka misstankar om 1 maj!

Vi får väl se...

Jag börjar också känna lite smått panik nu. Det är så mycket som ska göras och en sambo som är iväg på jobb, hela tiden.

Jag börjar känna att det ska bli sköööönt när detta är över. Faktiskt. Det är roligt att planera, men nu har man gjort det i snart 1 år, och det ska bli skönt när allt är över.

Vi har kört fast i festprogrammet och bordsplacering, och när vi skulle träffa prästen var jag sjuk. Så vi får inte träffa honom förrän nästa torsdag. Och då är det ju bara två veckor kvar, och så ska man då hinna att göra programmet till kyrkan, efter det.

Gaaahhh....

Och som sagt, en sambo som bara jobbar och jobbar.... Och så har jag pajat ALLA mina naglar.

*mutter*

I dag blev blivnade mannen tokblåst.. ha ha....

Vi skulle köra hem till min pappa, och jag blev sååå kissnödig att han var tvungen att stanna till vid McD så att jag kunde kissa.

Meeeen, så klart, bara lur och fram kom killgänget!

Sambon blev såååååå blåst!

Det var kul att det blev så lyckat. Han anade absolut ingenting.