juda in sig själv

BrideBecs, jag glömde helt bort att klicka på citatknappen förut. Mitt inlägg är naturligtvis främst en reaktion på inlägget som Kenttjej skrev. Och kanske mest av allt en reaktion på många många inlägg från andra brudar på BT.

Jag förstår att det blir pinsamt om folk bjuder in sig själva.
Däremot tycker jag många gånger att folk går i taket över frågor som omgivningen ställer, som kanske inte alls är krav, utan just undringar.

Åh, vad irriterande! Alla dessa människor som bjuder in sig själva - var kommer de ifrån? Uppenbarligen har de aldrig ordnat en riktigt stor fest själva.

Förstår mig inte på folk ibland. Har du inte fått en inbjudan så kan man ju fråga om ceremonin är öppen för alla och isf glädjas åt det. Inte bli sur över att man inte blir bjuden. Suck, hoppas vi slipper allt sånt. Inbjudningarna skickas ut om en månad så vi lär väl få veta snart..=)

Vi har bjudit in vänner och släkt som har respektive som vi aldrig har träffat, känns lite konstigt, men skulle vara mer konstigt för oss att inte bjuda dem. Sedan förstår jag de par som inte vill bjuda in människor de aldrig någonsin har träffat, eller känner. Och inte bara ur ekonomisk synvinkel då, utan snarare att man vill ha sina nära och kära omkring sig på sin stora dag och då kan det kanske kännas konstigt när det är gäster som man inte har någon relation till egentligen. Jag tycker att varje par har rätten att själva välja vilka man vill bjuda in till sitt bröllop, oavsett vad "etiketten" säger.

Jag skulle aldrig kunna bjuda in mig själv, fyyy f****n säger jag bara.

Vi kommer att ha singlar på bröllopet för annars kommer det bli ännu dyrare eftersom många tillhör singellivet. Är man förolovad är det självklart att bådaparterna är bjudna men annars...nja. Vi har skalat av gästlistan ordntligt och tack o lov för det.

Det här är inte en amerikansk bröllopsfilm där alla kommer med en dejt osv... :)

Jag har problme att välja klänning, eller jag har bestämt mig men jag hinner ändra mig 1000 gånger innan jag står i kyrkan,om jag ska säga vad fästmannen sa... ;) ha ha.

När jag gifte mig första gången så bjöd jag min bästa väns...polkvän. Skaen var att dom hade inte ett "riktigt" förhållande, han typ ringde när han behövde barnvakt eller ett bodycall. Men eftersom hon är min bästa vän såklart han fick vara med. Han missad vigeln då han kom försent, kom till middagen och åt (tror Jag) sen gjorde dom slut och han gick hem.

Ja...dom pengarna hade man kunnat använda annorlunda.
Sen hade jag och maken bestämt vilka vänner vi skulle bjuda in men maken bjöd in vänner och arbetskollegor till höger och vänster. Jag var tvungen av ekonomi att avstå från några jag hade velat. På bröllops dagen var det 3-5pers som kom och trodde dom var bjudna. Utan placering, men restarungen fixade det. Det var sånna som maken kände till som frågat -får vi komma på bröllopet och dum-maken sa: -Visst! och trodde inte dom skulle komma. Dom hade aldrig träffat mig heller.

Oj oj... Det var hård kritik jag fick ta emot i den här tråden, och ja jag kan väl erkänna att jag såhär i efterhand yttryckte mig onödigt klumpigt. Jag var för stunden väldigt trött på alla frågor om vilka respektive som får följa med, vilka barn som är bjudna mm. Vi börjar inse att budgeten är väldigt ansträngd och prioriterade att bjuda våra nära och kära som vi faktiskt känner framför att välja bort några vänner för att bjuda hela par där vi bara känner den ena.

I allmänhet tycker jag att par som är gifta, förlovade, sambo eller har varit ihop i flera år är en mer sammansvetsad enhet än ett par som har varit pojkvän/flickvän i ett halvår. Jag skulle aldrig tänka mig att bara bjuda den ena i ett äktenskap, ett förlovat par, ett samboförhållande eller ett mkt långvarigt förhållande.

Hade jag själv varit i ett nytt förhållande och blivit medbjuden på ett bröllop, hade jag givetvis tyckt att det var trevligt men jag tror faktiskt inte att jag hade gått.

Nu tror jag ju faktiskt inte att våra objudna gäster är några snikna gratisätare (det var mkt dåligt uttryckt av mig under inflytande av extremt dåligt humör), men jag står fortfarande fast vid min åsikt att jag inte riktigt förstår varför de så gärna skulle vilja komma på mitt bröllop? Det känns lite konstigt att det kommer vara med folk på vår fest som vi inte vet vilka de är.

exakt. jag skulle inte känna mig riktigt bekväm med att gå på ett bröllop där jag inte känner eller ens har träffat någon i brudparet. Då skulle jag ha vett nog att
1) se till att vi träffades innan bröllopet eller
2) stannat hemma.

Nej - bröllop är INTE ett utmärk ställe/plats att träffa sina släktingars nya respektive.