Locka ut ur "grottan"

Det är så väldigt svårt det där..
Oftast är ju vi tjejer mer inställda på att prata om problemen och på så sätt ventilerar vi ut allt som vi känner och mår dåligt av.

Många killar vill ju hellre grubbla själva och ta sig ur det tråkiga.

Min sambo fungerar oftast på det sättet och när man vill göra allt för att muntra upp och göra allt bättre så känns det svårt att låta bli att peta och prata och fråga eller bara försöka hitta på en massa gulliga saker. Men i vårt fall så blir det oftast bättre om jag faktiskt låter bli. Jag kan säga till honom att jag önskar att jag kunde göra allt bra för hans skull men sen försöker jag hålla mig lite på min kant men fortfarande visa att om han behöver så finns jag där.
Efter ett tag (beror såklart på hur stort problemet är) börjar det komma små kommentarer eller frågor eller liknande och till slut brukar han berätta precis vad som hänt, hur han känt och allt som pågick.

Men jag håller med, det ÄR svårt att låta dem krypa in i sin grotta och grubbla i ensamhet..

Hoppas att det löser sig snabbt!

Jag skickade hembakade kakor till min och sedan hade vi fika över skype.

Jag hade sparat några till mig själv, så det var som att ha fika med varandra på sätt och vis.

M och B: Jo detta är det första riktiga "grottbesöket" han har haft. Tror det tär mer och mer på honom att vi inte kan leva tillsammans än. Han försöker vara stark och säga till mig vad som behöver fixas innan han kan flytta hit, men jag tror han lika mycket försöker övertala sig själv om det. Så det kan blåsa bort lika gärna som bli värre tyvärr.

Kattpoet: Trevligt med hembakat. Hur skickar du dom? posten tar ju 5 arbetsdagar. Oh det hade inte gått utan skype tack o lov att det finns

Posten tog 4 dagar och jag bakade kakor som höll som skulle hålla i några veckor och packade in dem i ett rör med bubbleplast. Och det fick honom att le.

Är ni särbo? Jag tror det är viktigt att dels ha vardag på varsitt håll och dels ha vardag tillsammans då (är särbo sen flera år, så detta är vår erfarenhet). Varför man är särbo och tidsperspektivet på det är viktigt också, liksom att ha gemensamma planer som utvecklar relationen trots att man inte har vardag ihop jämnt. Men allt det där hänger på hur man själv ser på saken, det är svårt att bestämma för nån annan. För oss har det funkat bra, och snart ser vi slutet på det.

Jag berättar gärna mer om du har intresse av det, om hur vi har hanterat situationen.

Skulle nog mer kalla det ofrivilliga särbo.
Han bor i england och just nu försöker vi spara ihop pengar så han "har med sig en buffert" för att klara det ekonomiska tills han får jobb här. Mest är det hans vilja att göra det så. Han vill kunna behålla sin "manlighet" och betala för sig redan när han flyttar över och inte kan jag ta det ifrån honom.
Hade han haft pengar på ett konto hade han nog flyttat hit idag.
Det är grunden till att han är ledsen. Han vill så gärna vara här men hans manlighet stoppar honom från att ta steget i nuläget.

anne på grönkulla skrev 2010-03-12 13:08:44 följande:

Klurigt - jag skulle nog i det läget försöka diskret peka på möjligheter och inte bara problem med att flytta, också jobbmässigt - men det beror ju på vad han gör. Nätverka lite i förväg under besök kan ju hjälpa t ex för att få jobb så tidigt som möjligt efter flytten.

Vår situation var väldigt annorlunda (där var det mitt jobb som lockade), men det är alltid svårt när man mår dåligt av beslut som man själv fattat och som kanske inte eg är fullt rationella (för jag utgår ifrån att du inte tycker hans försörjning i början i ett nytt land skulle ändra din bild av honom och er relation - tvärtom är det ju jättemodigt att bryta upp och börja på nytt!).

Jag tycker det är enormt stort av honom att ens föreslå att han skulle flytta över hit så ditt antagande är helt korrekt.
Men en mans manlighet är något som verkligen inte går o rubba på. Vi försöker hitta möjliga ställen där han skulle kunna leta sig ett jobb här men med svag ekonomi är det inte så lätt att hitta jobb. Dom flesta kräver ju dessutom att man pratar/skriver svenska.
Som jag skrev i första inlägget har jag försökt belysa positiva saker, som att han kan umgås med sina vänner o berätta om resan och förlovningen. Men han verkar bara vilja vara hemma just nu.
Jag vet att han är lycklig över att jag sa ja när han frågade för han kunde inte hålla sig från att göra några samtal till england medans han va här för att berätta den stora nyheten. Trots det verkar han så nere.

anne på grönkulla skrev 2010-03-12 13:29:46 följande:

Nja manlighet skulle jag inte kalla det, det mer stolthet. Min karl är manlig nog men han flyttar hit med inga pengar, han följer sitt hjärta.

Vi brukar laga middag ihop över skype och äta tillsammans, ha frukost tillsammans och ibland ligger vi i sängen och myser... allt över skype.

Ja, skype för vardagskontakt är en livräddare! Att ha projekt och aktiviteter gemensamt trots särboendet (resa, inredning, spela spel på nätet, el vad man nu är intresserad av). Balansen mellan de grejerna och de egna aktiviteterna (träna, umgås med kompisarn och så) är lite olika över tid, märker jag - ibland behöver man det egna mer och ibland det andra.

Fråga honom om de positiva sakerna som relateras till england.
Fråga om 6nations (mm rugby saknar vi i sverige)
champions league ( fotboll tar vi ju inte lika seriöst här)
fråga om han träfade någon trevlig på puben (vi har ju inga pubar i sverige)
eller vad han tror om kauto star vs denman på fredag (inte ens galopp har vi ordentligt)

att äta ihop över skype är supermysigt.