Skulle vilja hedra min svärföäldrar som inte finns i livet längre. Funderar på att tillängna en låt till dem under vigseln. Marie Fredriksson "om du va här". Tänkte överraska min sambo med detta. Tror ni att det kan bli bra eller kan det bli för ementionellt.
Skall du sjunga den eller någon annan? Tanken är superfin tycker jag! :)
Det blir absolut emotionellt (skulle bli för min del iaf) men på ett fint sätt.
En jätte fin tanke tycker ja!! :)
nä någon annan ska få sjunga
Jag skulle då inte klara av att sjunga den själv. Skulle gråta floder redan vid introt... Inte det som är meningen vid en glädjens dag direkt. Vet många som tänder ljus framme vid altaret som minne. Man ser som brudparet ljusen och känner sina bortgångnas närvaro.
Många jag pratat med har tyckt att det har varit lagom, att tända ljuset medan prästen talar om att det är för dem som inte kunde närvara.
Genom att sjunga eller göra något för att hedra någon annan än den man ska gifta sig med under vigseln skulle för min egen del kännas lite känstigt. Skulle en sång framföras av min make skulle jag ju önska att den var till mig. Det är ju trots allt vi som gifter oss och det är en glad dag!
Missförstå mig inte. Det är en så fin tanke och otroligt rörande. Verkligen. Jag vet hur det känns att inte ha de man älskar hos sig. Alla har på ett eller annat sätt förlorat någon som man hade velat dela speciella dagar med.
Detta är bara mina egna tankar, eftersom du frågar. Men jag skulle absolut hålla fast vid tanken att hedra och tänka på de som gått bort. Men kanske göra något som inte gör att det kommer för många tårar av saknad och längtan. Genom att inte ens diskutera tanken med din blivande, kan det vara som upplagt för ett otroligt känslosvall.
Ha en bra dag!
Jättefin tanke!
Men, ärligt så vet inte jag om jag skulle vilja överaskas av en sådan sak. Det kan bli för jobbigt att höra en sådan sak och påminnas om något sådan i en så laddad situation som under vigselakten. Jag menar, han kanske inte uppkattar att bryta ihop inför alla ni känner.
Jag hade valt att lyfta frågan innan vigseln och planera det tillsammans. Det är ju fortfarande en hedring men din blivande har möjlighet att stålsätta sig innan.
1a tanken var så fint!
Men vid närmare eftertanke är nog jag också tveksam. Som sagt en glädjens dag och er dag! Jag skulle nog fundera på nån mer "privat" hyllning. Kanske ett foto på föräldrarna som han kan bära med sig i bröstfickan?
