Jag är lite nervös, funderar på att fria till min sambo på vår 6-årsdag :)
Jag undrar, ni som har friat, blev er man lite besviken att ni tjejer hann före?
Hade ni redan skaffat ringar?
Antingen kommer jag fria på 6-årsdagen eller så väntar jag tills i vinter då vi ska till Shanghai.. kan ju också kännas lite speciellt.
Berätta gärna, jag behöver lite pepp!
Puff!
Min karl blev inte besviken iallafall. Vi var förlovade sen innan och jag var mer eller mindre höggravid så jag gick till guldsmedsbutiken och skaffade ett halsband med våra initialer på framsidan och frågan på baksidan. Sen hade vi en jättefin picknick under klarblå himmel vid en sjö och då fick han sitt lilla paket med en röd ros fastknuten på. Han blev superglad.
Nu ska vi bara enas om ett datum och jag ska knata bort den sista babyvikten så jag kommer i klänningen så kör vi sen. 
Det låter jättefint :)
Jag funderar på att göra iordning en picnic och åka till stranden, han jag och hunden.
Först berätta för honom varför jag vill dela mitt liv med honom och sen fråga om han
också skulle vilja dela sitt liv med mig. På nåt sätt få det att låta som ett frieri också.
Har försökt ge små små "bröllops-hintar" :) Vem vet, han kanske hinner före mig!
Jag friade i augusti, ute på Österlen vid Ale Stenar. Hade smugglat med mig mina gamla silverringar (min gamla tumring sitter perfekt på hans ringfinger) och gick ner på knä och frågade honom om han ville gifta sig med mig.
Hans blick var oslagbar! Så fylld av överraskning, glädje och kärlek (och lite tårar) så det finns inget bättre.. han sjönk ner på knä själv och sa ja och att han älskar mig mer än vad jag kan ana. :)
Vi hade bara varit tillsammans i 2,5 år (nu drygt 3, gifter oss 3 juli) men hade redan pratat litegrann om barn och en framtid ihop. Jag ville helst gifta mig först men min sambo tyckte att vi kunde börja med barn. Så jag insåg att vill jag ha bröllopet innan barn så får jag nog fria själv. Han har hela tiden tänkt på kyrkobröllop när vi pratat giftermål och är inte med i svenska kyrkan och tar avstånd till religion i största allmänhet (jag ville inte heller gifta mig i kyrkan). Så det har liksom bromsat honom i de tankarna. Nu när jag friade och förklarade att vi inte alls behöver göra det i en kristen ceremoni utan var vi vill med en borgelig vigselförrättare så tyckte han att det var en jättebra idé istället.
Vet inte hur det är med din kille men här är det ingen idé att hinta för sånt fattar inte han. Här behövs det raka rör, gärna ackompanjerat av skyltar, visslor och neonskyltar.
Han har däremot pratat lite om en bekant till honom som gift sig...
En annan tycker ju att september är bra eftersom vår dotter skulle ha varit född då. Nu kom hon en månad för tidigt så det kan väl vara fint o ta det istället.
Mitt frieri var inte så avancerad men effektivt.
Jag fixade en middag för oss på vår 4 års dag. Tre rätter med mat jag visste att han skulle gilla, sen dukade jag snyggt och fixade mysigt i vardagsrummet där vi åt vår middag. Efter huvudrätten berättade jag hur mycket han betydde för mig och frågade om han ville förlova sig med mig (vi hade inte alls råd med bröllop då så jag vågade inte fråga om giftermål av rädla att han skulle säga nej).
Dagen efter gick vi tillsammans på stan och kollade ut ringar, vi funderade över en mysig lunch och beställde sedan. När ringarna kommit så åkte vi till en plats som är speciell för oss och bytte ringarna samt skålade i våra förlovningsglas. Därefter åt vi på resturang.
Totalt blev det flera härliga tillfällen och det var kanonmysigt. Nu 4 år senare vankas det äntligen bröllop. Snart smäller det!
Precis den reaktion jag önskar! Det hade känts så bra att fria till honom. Även om jag inte hade tyckt det vart så dumt att bli friad till så känner jag att det nog är jag som får ta det steget, men det gör jag med glädje. Visserligen är vi unga, men jag vet att vi är rätta för varandra. Han är 24 och jag snart 22, tänkte mig en 2 år lång förlovning, mest med tanke på ekonomin.
Har frågat min sambo flera gånger.....Då säger han "Men blir livet så mycket bättre för det, kan vi ha det bättre än vi har det nu?
OCH "men det är ju så dyyrt med ringar......."
Jag sitter här och gråter över era fina förlovningsberättelser!
JAg och min sambo har varit tillsamans i 4 år, svärmor gifte sig förra året med en karl som hon dejtat i 1 år(?)
Vi har inte ens förlovat oss.
Jag vill ta ett extra steg med min älskling, visa världen att det är vi på allvar och ge varandra ett löfte om att vi kommer ge allt för vårt förhållande.
Min sambo säger att han säkert kommer fria "Nån gång" dvs när vi e 30+ minst!
Jag vill gärna ha iaf en förlovning innan vi skaffar barn.
