När man köper hus?

Det beror väl på vart ni bor?! Bor du i en större stad finns nog inte möjligheten att köpa ett hus för 800.000kr. Vi har lån på nästan 2 mijloner och vi amorterar inte så mycket. Bara de vi måste...
Så vi är väl en av de som du nämde Anledningen till att vi inte amorterar så mycket är att vi tjänar mer på att pensionsspara/aktier än att amortera. har du en sån stor summa i lån, så påverkar amorteringen så pass lite...

Visst vore det en dröm att va skuldfri när man blir pensionär, men det är nog svårt. Ett sätt är väl att sälja sitt boende när man blir gammal och flytta till hyresrätt

När jag blir gammal vill jag verkligen bo kvar i hus! Så länge man kan dvs. :)

I stockholm är det nog en utopi att köpa hus för under miljonen tyvärr. Här har ju också värdeökningen varit så stark så länge att folk väljer att inte amortera, utan lånenadelen sjunker på huset ändå (i förhållande till värde då, inte lånet i kronor), men visst det bygger ju på att värdet ska fosrtätta öka på alla hus i all evighet...

Bankerna tjänar massor med pengar på att man inte amorterar, eftersom de får in mer räntepengar då.

När huset säljs får ju banken igen sina pengar, förutsatt att det inte sjunkit massor i värde. Det är därför topplånen har högre ränta, för den högre risk som bankerna tar.

Klart du kan få ett hus på landet för den summan! Finns många hålor här i landet där huspriserna inte skjutit i höjden. Jag tänker också att jag ska dö skuldfri, och jag drömmer om att bygga mitt hus själv. Hur svårt kan det va?

Då kanske det är svårt ändå att köpa hus därikring vi vill bo, att alltså få lån på dem menar jag då. Tror inte värdeökningarna är så bra där.

Ja, det tjänar man på, särskilt om man har topplån där räntan är högre. Har man andra lån, t.ex. billån, brukar det vara bättre att amortera på dem i första hand för att de har ännu högre räntor än huslån.

Har du 10 % kontantinsats brukar det inte vara några problem att låna resten om man har inkomster och inga betalningsanmärkningar.

Men gå till din bank och prata med dem, och prata med fler banker sen!

Jag och min fästman har letat efter vårt drömhus i 2 år. Vi vill oxå bo i ett hus på landet för max 800.000 kr. Kanske 900.000, vi har fått gå upp i pris för det har varit svårt att hitta ett bra hus utan renoveringsbehov. Det har oxå varit svårt att hitta hus som ligger helt avskilt, vi vill bo helt för oss själva utan grannar. Min fästman vill helst inte köpa ett hus som är så dyrt att vi inte kan stå som ägare utan lån när vi blir pensionärer. Det är min fästman som kommer låna till huset för jag har inget jobb.
Vi måste oxå tänka på att bara en av oss har inkomst genom jobb. Jag har sjukbidrag men snart blir jag av med mitt bidrag. Så jag kanske inte har nån inkomst överhuvudtaget om några månader.

Det lät inte roligt

Det ända man kan göra är att bestrida om och om igen, hur tungt det än är.

Jag hoppas det löser sig för er och det låter som att vi har samma mål om drömhus! Har själv börjat titta på lantbruk. Känner en här i Norge som har lantbruk men han har arrenderat bort all mark och skog så han slipper sköta det (men tjänar då förstås inge pengar heller på marken). Det kan ju vara ett alternativ om man vill bo avsides utan grannar :)

Jag har alldrig jobbat pga social fobi. Jag ska ansöka om sjukbidrag igen. Men är osäker om jag blir beviljad det eftersom jag mår bättre idag. Tror jag skulle klara av att jobba deltid. Men det är inte lätt att hitta nåt jobb som skulle passa nån som jag, som har svårt med det sociala. Drömmen är att jobba med djur eller som bagare.
Kanske måste jag söka mig till arbetsförmedlingen. Men förra gången jag hade med dom att göra så ville dom inte ha med mig att göra för att jag inte är helt frisk.
Vi har oxå börjat kolla på lantbruk för dom brukar ligga för sig själva. Vi har kollat på en hel del vanliga villor och vinterbonade fritidshus men det finns knappt några som ligger avsides. Vi är väldigt otåliga, hoppas att drömhuset dyker upp snart.

Det första du ska göra är att kräva en handläggare på ams, en ny om de inte accepterar ditt handikapp. Och kräv hjälp av sjukvården. Hur många puckade kuratorer eller psykologer och läkare du än råkar ut för, plötsligt hittar man någon som faktiskt sitter där för att lyssna och för att hjälpa. 

De säger att panikångest och socialfobi är "obotbart" men det är slkitsnack, det är en sjukdom som vilken annan, det är bara en väldig process innan man blir frisk nog att fungera i samhället vi lever i idag, men det går!

Lycka till :)

Jag tycker inte storleken på huslånen i sig är så viktig utan att huvudsaken är storleken i relation till hushållets inkomst. Även med en högre ränta bör man ju inte behöva lägga alla sina pengar på månatliga inbetalningar.

Själva amorterar vi inte någon fast summa men brukar göra en större insättning då och då. Kanske går att göra större vinst på aktier eller andra börsaffärer men att amortera är ju ett helt riskfritt sparsätt som iaf lönar sig bättre än att ha pengarna på ett bankkonto.

Jag hade 40.000 på långsiktigt sparande på Swedbank för några år sedan, låste dem i 5 år på rellativt riskfria blandfonder pm jag mins rätt.

Men så upptäcktes mitt hjärtfel och jag fick inte jobba längre, det var samma månad som regeringen gjorde om försäkringskassan så ingen viste hur reglerna var just då. Förlorade 10.000 på att plocka ut pengarna i förtid så då bestämde jag mig för att jag nog inte är sån som kan låta pengarna jobba för mig, inte med min hälsa som är lite bräcklig i alla fall :P

Från och med oktober måste man ha en kontantinsats på minst 15% och det innebär nog oftast att man slipper topplånet. Någon sa att det beror på inkomsten hur mycket lån man kan ta och det gäller förstås i lång utsträckning. Vi har nyss byggt hus och tog endast bottenlån. Eftersom räntorna förväntas öka sätter vi undan ytterligare kapital varje månad för att ha som buffert när räntorna stigit. Dels sparar vi pengar för att ha när räntorna är högre, dels vänjer vi oss vid en större månadsutbetalning. De sparade pengarna sätter vi i en kapitalförsäkring (fondsparande).

Och då alla inte har 15 % i kontantinsats, får de då ta dyrare blancolån istället med högre månadskostnader som följd...

Ja jag antar att jag har tur som inte har barn som binder mig.

Jag har lyckats jobba bort alla mina skulder och har nu börjat spara. Men det är tungt att vara 70 mil hemmifrån och jobba långa pass med fysiskt arbete. Idag jobbade jag 12 timmar, och hela tiden tänkte jag på att jag faktiskt jobbar för en egen lantgård, hehe

Vi satt och diskuterade det där med lån igår. Jag tror folk lånar till alldeles fel saker. Har en kompis som just tog ett lån för en ny dator. Märk väl NY, hon hade en helt fungerande duglig dator och hon har dessutom inget fastjobb utan väldigt ostabil ekonomi.

Hur får man då plötsligt lån för en dator för 8.000 kr? Jo de där pisslånen med sjukt höga räntor och mängder av dolda avgifter.

Nä, det enda jag skulle kunna låna till är hus, och krissituationer, som att djuren blir väldigt sjuk och försäkringen inte täcker kostnaderna osv.

Precis! Men påbudet kommer från Finansinspektionen som anser att svenska folket är för skuldtyngt, i alla fall vissa och särskilt i storstäderna. Priserna är ju ofattbara ibland och det är inte lätt att komma in på bostadsmarknaden. Generellt sätt har det ändå alltid lönat sig att äga sin bostad. Att hyra är ju dyrare, du kan aldrig få tillbaka något på en värdestegring som man generellt sett har fått på villor och bostadsrätter.

Så sant!

HÅLLER MED FULLSTÄNDIGT!!! Så länge man inte amorterat av sitt hus är man hyresgäst hos banken. Vill man vara det hela livet? Folk har förbannat konstig attityd till att låna pengar idag.