Det här är en av mina "pet peeves" så nu blir det mycket text 
1. Vad larvigt det är att inte kunna säga hej! Känns ohyfsat att tiga när någon annan visar att den känner igen en eller hälsar. Jag skulle ha blivit irriterad. Vad åstadkommer man med att inte hälsa, liksom? Bara att det verkar som man inte kommit över relationen eller allt som hände utan fortfarande surar eller att man tror att man är för fin för att behöva hälsa på lägre stående varelser typ. Man verkar inte som nån socialt kompetent person i alla fall. Tom om nån främling säger hej så hälsar jag tillbaka. Det kan ju vara nån jag träffat på i nåt sammanhang men glömt bort. Även om det är nån som jag är helt säker på att jag aldrig träffat (små barn som hälsar på alla, överförfriskade människor etc) så säger jag hej tillbaka för jag tycker inte man ska skapa en så platt situation som det blir när man själv hälsat och blir behandlad som luft som svar.
sleepylucy skrev 2010-07-28 21:49:32 följande:
Detta har hant mig ocksa. For en tid sedan bjod jag hela min familj (plus mina syskons respektive) pa restaurang. Jag och min sambo ville fira var forlovning sa vi bjod. Mitt ex, som numera ar sambo med min syster sedan 3 ar tillbaka (vilket ar en helt annan historia egentligen, orkar inte ga in pa allt det..) kom med min syster. Mitt ex sa inte ens Hej och inte heller Tack eller Hejda nar han gick fran restaurangen. Jag forsokte fa ogonkontakt med honom under kvallen flera ganger sa jag kunde saga hej men han vande sig hela tiden bort. Tror han skamdes. Jag vart lite sur efterat och tyckte han kunde ha sagt nagonting iallafall. Men at gott och drack alkohol pa var bekostnad gjorde han iaf :P
2. sleepylucy: Det låter som det hade varit bättre för honom att stanna hemma. Om han inte ville fira er så kunde han väl kommit på nån ursäkt. Han gick säkert eftersom han kände sig pressad att gå men han gjorde ju inte direkt er någon tjänst genom att tiga sig genom en restaurangmåltid på er bekostnad. Jag kan förstå om det kändes konstigt för honom att vara med men han drog ju bara mer uppmärksamhet till sig genom att bete sig illa.
3. sleepylucys historia påminner mig om mitt ex, ifråga om ex som går på tillställningar de borde ha insett att de inte skulle ha så kul på: Mitt ex tjatade sig till att få komma på bröllopet. Jag tyckte det kändes lite konstigt men eftersom vi var vänner och maken tyckte det gick bra så bjöd vi honom. Sedan så ringde han och beklagade sig över att det skulle bli konstigt att gå själv på vårt bröllop och undrade om han kunde få ta med sig en dejt (var singel just då). Vi sa nej. Han klagade mycket på det där och jag frågade honom rent ut om han föredrag att inte komma. (Tyckte han kunde ha räknat ut att det kunde kännas knepigt innan han tjatade sig till en inbjudan). Därefter blev han ihop med någon bara ett par månader innan bröllopet och vi bjöd henne när det visade sig att vi fått ett sent avhopp. De kom på bröllopet och betedde sig väl, såvitt jag fått höra, innan de drog direkt efter maten. (Knappast några transportproblem eller liknande eftersom de bor i samma stad som bröllopet och bussarna går hela natten. Kändes mest som de använt vårt bröllop tillatt få en gratismiddag innan de drog vidare till något annat.) Nästa gång jag träffade på honom började han med att beklaga sig över att han känt sig malplacerad på bröllopet. Efter det kände jag att jag verkligen tröttnat på honom. Först är vi generösa och bjuder både honom och hans flickvän (som vi aldrig träffat) eftersom han så gärna vill gå, sen förser de sig friskt av både mat och dryck och drar hem när serveringen är slut, och sen har han mage att klaga på sin upplevelse av bröllopet inför mig. Då hade jag nästan lust att skicka honom en räkning på deras tre-rätters med dryck. Det var inte jag som tyckte att det var en bra idé att han skulle komma! Jag skulle nog inte gå på ett exs bröllop, eftersom man aldrig kan veta vad för känslor eller grejer som rörs upp. Men mitt ex är en sån där person som tror att han borde vara universums mittpunkt hela tiden.
