Det hände till slut..

Vet inte hur många inlägg jag skrivit här om killar jag dejtat/varit tillsammans med kortare tag och all osäkerhet o velande o negativt i de förhållandena. Och hur dåligt jag mådde för att jag var (är) 28 och inte hittat HAN än och var så rädd för hur framtiden skulle se ut. Sista inlägget jag skrev, var om en killat jag träffade och det var inget bra förhållande direkt och jag var osäker på allt. Ni underbara människor på BT hjälpte mig, stöttade mig och gav mig hopp och gav mig tålamod. Och jag kan stolt säga att bara några veckor efter att jag lämnade denna man, hittade jag min PRINS. :D Kan fortfarande inte tro det.

Och det lustiga är att han var mitt framför näsan på mig mer eller mindre i över 15 år tillbaka. Men det var väl först nu, vi vågade prata mer och herregud vad det klickade direkt. Vi blev tillsammans direkt efter första dejten. Båda visste bara. Och nästan varenda dag/natt spenderade vi tillsammans efter det, och har idag köpt en underbar lägenhet och bor sambos och jag kan inte vara lyckligare. Och framtiden såg vi med varann direkt. Vill egentligen med detta bara säga, tack alla söta för alla ord och för er som lever med den (otroligt hemska) ångest jag en gång levde med - TÅLAMOD! Han finns där och det KAN hända dig! Verkligen när man MINST anar. Skrämmande ibland (men underbart)! :D

kram på er!!