I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

TACK för alla grattis!

Det känns helt underbart, men samtidigt helt overkligt. Måtte det nu bara gå vägen! Vi har dock bestämt oss för att njuta av varje dag och av det faktum att jag faktiskt är gravid just i detta nu. Skulle det skita sig så får vi ta det då. Detta har vi väntat på så länge att ingen oro i världen ska få förta vår glädje. Inte nu i alla fall, så länge det inte finns någon konkret anledning till oro. Jag tyckte förresten du uttryckte det bra häromdagen, Andbeyond.

Jag är så lycklig över att jag och min älskade make får uppleva detta tillsammans. Det har varit en lång och fruktansvärt jobbig resa, men nu är vi äntligen här.

Flamman, stor kram till dig. Hoppas maken tar sitt förnuft till fånga och har vett att uppskatta vilken underbar fru han har. *kram*

Fru E, det där med symptom tror jag inte man ska hänga upp sig så mycket på. Jag har inte haft några direkta symptom alls. Lite molande av och till och lite annorlunda känningar i brösten, men inte mycket. Själva brösten brukar faktisk vara mer ömma innan mens när jag inte är gravid. På ett sätt vill man ju ha en massa symptom, men hade det molat/värkt mycket i magen så hade man ju å andra sidan blivit orolig att det är något fel. Jag håller tummarna och tror att AH är grejen för er!

Blommis, kanske Menopur är the shit? *heja heja folliklarna*

Fru E, jag kan tillägga att jag var helt övertygad om att det inte hade funkat fram tills jag såg plusset i söndags. Jag har helt enkelt inte känt mig det minsta gravid under ruvningen. *pepp pepp*

Jag ringde BM idag, eftersom man tydligen ska gå på hälsosamtal i vecka 6. DET kändes helt surrealistiskt! "Hej, det är så att jag är gravid..." What?! Vem? Är du säker på att du inte hittar på nu?

Vi ska dit på hälsosamtal den 9 november och inskrivning den 3 december. Hoppas inte det har blivit jinxat nu bara... Egentligen tror jag inte på sådant, men samtidigt känns det som vi går händelserna i förväg. Men BM ville boka in det, så då är det väl normalt tillvägagångssätt, antar jag.

Leksi skrev 2010-10-26 10:20:45 följande:

Jag har faktiskt berättat för mina två nämsta kollega och mina två chefer. Eftersom jag behövde vara borta en hel del i samband med UL, äggplock, återförande etc. så kändes det skönt att de visste varför. Jag hade tänkt vänta lite med att berätta hur det har gått, men chefen såg det tydligen på mig så jag berättade idag... Jag har dock bett dem hålla det hemligt ett tag till.

Ånej, Flamman, vad tråkigt! Åh vad jobbigt att behöva skiljas från vänner på det sättet. *kramar om så hårt jag kan* 

Vi gjorde ÄP 11/10 och ET 14/10. Jag fick plus (svagt men tydligt) på CB-testet 24/10 och bekräftelse på boldprovet 25/10.

Oj, jaha! Sorry

Jag tog ut min p-ring i samband med bröllopet i augusti 2008. I oktober 2009 fick vi beskedet som vände upp och ner på hela vår värld. Resten känner ni ju till... Så lite drygt två år kan man säga att det tog.

Fru E, förresten, jag är övertygad om att min mormor sitter någonstans där uppe och gläds åt att jag är gravid Jag är säker på att både din mormor och din mamma kommer att göra det samma.

Jag säger ju att det är er tur nu!