Inlägg från: Norrskensflamman |Visa alla inlägg
  • Norrskensflamman

    I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

    Jag tycker det vore coolt om vi hade en trådträff nångång uppe hos Bruttan i fjällen (visst hyr ni ju ut stugor vi kan bo i?) och åkte slalom och pulka på dagarna och på kvällarna drack varm choklad eller nåt starkare, och mös vid en brasa.

    Men Blommans plejs går ju inte av för hackor heller minsann! Ligger kanske lite närmare för de flesta också.

  • Norrskensflamman

     


    passionsblomman skrev 2010-11-09 14:36:23 följande:
      DEN idén tycker jag vi tar fasta på och gör en lite mer långsiktig plan för. Eftersom man kanske måste tänka till lite mer vad gäller vinterlov av olika slag och så. Min familj har definitivt planer på en Fjällbruttanvisit i vinterland framöver. Men inte den här vintern.

    Ja, jag menar det. En träff ganska snart hos dig och sen på sikt, när alla bebisar pluppat ut och växt till sig lite, så vore det ju ypperligt att träffas däruppe med ungar och karlar och hundar och hela konkarongen, lämpligtvis i samband med nåt lov eller nån långhelg. GUD vad ROLIGT det skulle vara  *blir eld och lågor*

  • Norrskensflamman

    Hej tokstollar

    Jag pappersmuffar (första gången jag hör uttrycket) just nu. Men jag VILL att det ska komma blod på pappret.

    Blommis, stor kram, klart att det är efterdynigar av anspänningen förra veckan. Vilken pärs hela jäkla grejen  bara...

    Fru sy: Underbart med fladder! Så klart det var Knappen du kände

    Bruttan: Ärkeaset är tyvärr som alltför många män är... Jag har bla en i min bekantskapskrets som fullkomligt skiter i sina egna ungar men nya fruns barn de är viktigare än viktigast. För att inte tala om deras gemensamma dotter. Hans nya fru accepterar INTE hans dotter sen förra äktenskapet. Och sonen.. ja han är ju 17 år och bor långt ifrån, så de ses sällan, så honom står hon väl ut med. Men icket att hon accepterar flickan på 8 år. Det är så tragiskt. Mest tragisk är karljävlen som inte står upp för sina barn mot sin nya fru. Jag mår så illa bara jag tänker på det. Det är en kompis till min make och maken menar att kompisen vill inte förstöra sin nya familj, så det blir tjafs med de barnen också. Fy fan vilket dåligt försvar Jag behöver väl inte nämna att jag fullkomligt avksyr hans nya kvinna, just pga detta, och har även mycket svårt att ens prata eller se på den fega kraken till karl.
    Nu ringde dessutom maken och sa att vi är bjudna dit på födelsedagsfest på lördag. Fy fan.... blä... måste ändå gå och bita ihop, för det är K:s gudfar.

  • Norrskensflamman

    Jag har varit till kinesiologen, eller vad det nu heter. på en balansering.
    Han konstaterade att mina problem med tarmen och uteblivna mens (det blev bara några droppar, det har inte kommit igång något ännu) beror på min stress och att kroppen stänger av den funktionen för den tycker "hej, inte läge att bli gravid för dig nu". Så jag har förmodligen inte haft någon ägglossning denna månad. Men jag nojjar ändå att jag kanske är gravid
    Han konstaterade också att jag är INTE mentalt SJUK, men däremot rejält mentalt SLITEN.  Och det jag har i mag/brösttrakten (eller solar plexus) som far runt och småbränner och härjar, är ångest.
    Jag har fått 2 sorts droppar som jag ska ta 4 ggr/dag för att få igång energiflödet och stärka mig mentalt, då jag är helt dränerad på energi. Fick också kosttillskott med omeganånting och nåt för att hjälpa hormonbalansen och för magen i en och samma kapsel.
    Ska tillbaka om 4 veckor.
    Ja, det kan verka lite flummigt, men det var verkligen faschinerande med balanseringen!
    Så jag ska ge det en chans.
    Väldigt mycket prat blev det, för han är beteendevetare också, och han var jättebra att prata med.

  • Norrskensflamman

    Ja dessa fäder som saknar stake... fattar de inte hur illa de gör sina barn?!

    Och för de där kvinnorna ABS i bloggen!!! Satans subbor... Men vilken fantastisk mamma och sonen ska vi ju inte ens tala om hur SÖT och modig och FIN han är

  • Norrskensflamman

    Villemoa; klart det är något speciell med datumet 18. Det är ju då Puerto ska födas och jag ska få första SMS:et

    Sköt om er tjejer! Jag har börjat så smått försöka göra det.
    Om en timme ska jag åka och hämta lilla K från dagge och så ska vi till badhuset. Hon ska på Lek o Plask och jag ska simma och tänka och röra mig och sen ska vi bubbla i bubblepoolen och basta och ösa minst en full skopa på bastustenarna. Lilla K blir så härligt röd om kinderna i bastun

  • Norrskensflamman

    Daa: jag tror inte du behöver oroa dig för midjemåttet. Hur mår du annars?

    Go Bruttan Go!!! Fan va bra för Kittelfjälls barnfamiljer att det finns såna som du
    Så fina ni är på bilden. Men du, era felstavade efternamn får mig osökt att tänka på... makens brustna hälsena

    Lanovia: Söta, fina E så gullig hon är. Finns det något som är så fridfullt som att se ett litet barn som sover gott *hjärtar*

    Villemoa: 101118 blir också ett bra personnummer Känn ingen panik eller stress!
    Kram

    Fru sy: Håller med de andra. Ring BM. Och känn INTE att du är gnällig eller varför klarar andra en grav så bra osv. Alla är olika, och det finns ingen glasklar mall på hur man ska må. Så det så. Du mår skit. Jobbigt och tråkigt, men det gör ju inte dig till en sämre gravidmamma för det! KRAM!

  • Norrskensflamman

     


    Daa skrev 2010-11-11 11:42:55 följande:
    Sällar mig till skaran som blir bestörta och arga över män och kvinnor som börjar försumma sina barn när de träffar någon ny. Det känns ofattbart. Borde det inte göra så ont i hjärtat att inte ha barnen nära sig hela tiden att det är en fysisk omöjlighet att inte vilja vara med dem så mycket som den nya situationen tillåter? Och att man därmed säger till sin nya: följande gäller, med mig följer mina barn. Accepterar du inte det har vi ingen framtid. Men vad vet jag...

    Fjällbruttan skrev 2010-11-11 12:52:52 följande:


      Och de kvinnor och män som träffar nån med barn, när de inte accepterar barnen som finns, ja då anser då jag att de inte accepterar att den de träffat, och varför ska man vara ihop med nån som inte accepterar en till fullo?
    Håller med till 100% !!!

    Vill du leva med mig ingår mina barn, och vill jag leva med dig ingår dina barn. Oavsett om jag älskar dina barn vanvettiget eller inte. Men de är en del av dig, och eftersom jag älskar dig så accepterar jag dina barn för att de är EN DEL AV DIG.

    Så borde det vara. Men jag kanske är naiv.

    Eftersom paret ifråga har ett "nytt" gemensamt barn så är de ju systrar, men det verkar inte spela nån roll för mamman i familjen. Tänk när barnen växer upp, när "lillan" börjar fatta att mamman är orsaken till att hon inte har nån kontakt med sin storasyrra, som ÄLSKAR henne.
    Medan åttaåriga tjejen fortfarande fick komma till pappan, så hade lillan och hon en jättefin relation, lillan avgudar storasyster och vice versa. När åttaåringen är på affären med sin mamma och så kommer nya frun med lillan så springer lillan mot sin storasyster och skriker av glädje. Mamman tar henne därifrån och går vidare utan ett hej. Lillan gråter hysteriskt... Denna scen har utspelat mer än en gång på vår ICA-affär.
    HEMSKT!!!!
    hur ska jag klara av en middag med dem på lördag? Måste jag supa mig full kanske?
Svar på tråden I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans