När man går ut ur kyrkan..

Prästen kommer berätta för er hur allt kommer gå till. men jag skulle förmoda att ni går först o sen följer resten efter.

Brudparet går alltid först(skitsvårt för tärnorna att rätta till ev. släp, slöja eller annat om de går först!!!), har däremot sett att andra härinne skall ha det tvärtom för att de(brudarna) skall glänsa mest, men ärligt vem kan överglänsa en brud?
Traditionellt i Sverige så har brudparet stått kvar i vapenhuset när gästerna passerat och fått sina lyckönskningar(om de då haft brudfölje så har dessa också varit där).Efter detta gar de gått ut och riskastningen  avslutar.
Numera när brudparen fått för sig att de måste gömma sig i brudkammare,på läktare, eller rent av kuta runt kyrkan för att gå ut en andra gång så har jag sett varianten att resten står kvar och ser allmänt förvirrade ut.Här dyker då brudparet upp, och de äldre gästerna serut som frågetecken i ansiktena när brudparet än en gång kommer ut ifrån kyrkan.

Haha.. Nä då är det nog bättre att bara stå kvar i vapenhuset. Tack för din beskrivning. Förståd inte först hur det skulle gå till när man ska gå längs kyrkgången först av alla men sen sist ut ur kyrkan för riskastning eller såpbubbleblåsning.

1. Att alla ska gratulera brudparet i vapenhuset kan ta tid. Säg att varje gäst tar ungefär 20 sekunder på sig att krama, växla några ord och ta kort. Har man 60 gäster så tar det alltså 20 minuter att bara komma ut ur kyrkan.

2. När brudparet stannar i vapenhuset finns det de som får för sig att "Nu ska vi kasta ris på bruparet", vilket inte uppskattas av kykvaktmästare som ska städa (kanske inför nästa vigsel om en halvtimme).

Jag kan kommentera Burre litegrann,
själv är jag vaktmästare och jag och åtminstone mina kollegor föredrar när brudparet står i vapenhuset. Varför?
 jo det är inte alla våra kyrkor som har en ordentlig "bakdörr"
det tar lika lång tid att få ut brudparet andra gången som att de står i vapenhuset för gästerna far som förvirrade, toalettbesök skall klaras av, foto på de fina blommorna skall tas och kameror som glömts i bänkarna.
Vi har inte en endaste kyrka där det finns någonstans att gömma sig, det där med brudkammare är nämligen inte särskilt vanligt överallt.
Riset uppskattar vi inte inomhus det har du rätt i men det  upplever inte vi som ett problem i detta fallet.
Det är överskattat att alla kyrkor har mer än en vigsel/lördag. Om vi hade haft en bra statistik framför oss så tror jag att det är mer vanligt att det bara är EN vigsel i kyrkan än att det är två eller fler.
I de kyrkor här på Österlen där det är vanligt med mer än en vigsel/lördag så har de regeln " gå ut en bit utanför kyrkan, stanna där och där kan det kastas ris" inget spring tillbaka till ruta ett och börja om!

vi gick ut först, tärna och bestman gick bakom. sen gick vi runt kyrkan och in i ett rum bakom altaret - dels för att alla skulle kunna komma ut ur kyrkan utan att stressa och sen var det skönt för oss att få vara själva ett par minuter, pusta ut och sen var min man lite ledsen för han tänkte på sina bortgågna föräldrar och fick då en stund att torka tårarna och andas.

Sen gick vi ut till altaret och tände ett ljus gemensam som gifta och för att minnas bortgågna innan vi gick ut till gästerna som väntade på oss (som nu hunnit ställa sig i en cirkel och få fram kameran)

kan rekomendera att "smita" udan och gå ute en gång till!

"Vår" kyrka har bara en ingång så jag har varit lite fundersam över detta. Ska dock kolla upp om det finns någon på altarsidan. Kunde vara skönt som FiaLotta säger att få någon minut för oss själva.. 

Annars får man väll stå i trånga vapenhuset eller ute (om vädret tillåter)

Detta vill jag höra lite mer om. För på alla vigslar jag har varit på har det gått till på exakt samma sätt. Brudparet har gått ut och antagligen gömt sig i vapenhuset för att sedan komma ut genom kyrkporten igen.

Tidigare hälsade man alltså i vapenhuset - intressant!

I Grekland kastar man riset under själva vigseln när man går runt altaret i Jesajas dans som det heter.

En hel del kyrkor i Sverige är byggda på 1800-talet, man rev de små medeltida kyrkorna och byggde stora kyrkor som skulle rymma hela församlingen. I de här kyrkorna så byggde man inte personalrum, toaletter, förråd osv.
På den tiden fanns det inte det behovet. Senare, långt in på 1900-talet så drogs det (ofta)in vatten o avlopp = toalett, kanke sattes det upp några väggar så att du fick ett förvaringsutrymme, plötsligt så hade man tagit en del utrymme av kyrkorummet och anpassat sig till tiden.
Man har alltså inte haft de här möjligheterna att gömma sig någonstans och jag kan nog utan att överdriva påstå att gå in i sakristian gjorde man inte utan vidare, prästen var ju en av de högst uppsatta personerna i samhället och agerade ibland förutom präst,lärare,domare,polis ja alla myndigheter i en och samma person. Det hade inte setts med blida ögon att brudparet sagt" jo förresten vi skall gå in genom sakristian och gå ut en gång till"!
Tiderna förändras och vi med den, förr hade vi kanske lite väl mycket regler och idag kanske det är lite för lätt att få sin vilja igenom.

I kyrkan där jag jobbar finns inte heller någon brudkammare. Däremot brukar brudparet smita upp för trappan som går från vapenhuset till orgelläktaren till dess alla gäster gått ut ur kyrkan, sedan går de ut och gör sin entré genom kyrkporten.

Okej nu är jag gift.

Det kändes inte alls kontigt att gå ut och sedan gå runt och komma ut igen. Bara praktiskt.Man ska inte krångla till saker som inte behöver krånglas till.

Det är härligt att bli gratulerad ute i friska luften med rosblad och bubblor som flyger omkring i luften.

Våra tärnor och bestmans går ut efter oss, vi "gömmer" oss i ett rum och kommer sen ut på kyrktrappan när alla andra gått ut.