Om man gifter sig i kyrkan med bara 2 vittnen närvarande, ska ändå x antal psalmer sjungas osv?
Tänker mig att det skulle bli lite skralt med bara en handfull personer närvarande varav 2 helt garanterat inte skulle ta en enda ton...;)
Någon som vet? Andra erfarenheter från kyrklig vigsel utan gäster mottages tacksamt!:)
Det är inte så ovanligt med vigslar med bara vittnen som man kan tro på den här sidan 
I en svenskkyrklig vigsel ingår två psalmer. MEN, skralt upplevs det sällan, ofta sjunger prästen, organisten/kantorn sjunger definitivt och vaktmästare (som ofta är vittne tillsammans med musiker) kan också klämma i och orgeln är en stor del av upplevelsen/musiken/känslan.
I övrigt så tycker jag det är härligt med små vigslar. Det blir ofta väldigt nära och fokuserat på det viktiga. Det kan vara antingen avslappnat eller nervöst, precis som en stor vigsel med många gäster, det kan vara fnissigt eller med stort allvar...osv.
Kan bara instämma helt och hållet med Jeez
Det samma!
Tack snälla ni för svar!:)
Blir snart tokig, kan inte hitta rätt i detta med hur, var och när det ska ske. Bara "att" och "varför" är glasklara, men det kanske inte är illa det.;)
Ingen av oss tycker om att stå i centrum och vara i blickfånget, vi blir alldeles matta av tanken på allt som ska arrangeras inför ett "stort" bröllop, allt ståhej och allt det stooora liksom, men samtidigt är vi rädda att känna att vi missar något om vi inte delar den här dagen med släkt och vänner. *sliter håret i frustration o namnlösa känslor*
Vad göra?
Känner lite på tanken om en kyrklig vigsel utan gäster för att se om det är någon slags kompromiss som skulle kunna funka. Så svårt detta...
Fler med erfarenhet från den typen av vigsel är jättevälkomna att plita ner en rad eller två.:)
Vi ska ha en sådan vigsel. Vi har i år hunnit få barn, flytta och ställt till med stort dopkalas. Vi orkar inte med mer hallabaloo. Vi vill bli gifta helt enkelt. Vi ska fixa oss och fota innan precis som man brukar. Efteråt lämnar vi sonen med barnvakten och checkar in på hotell och äter midag ute. Jag tror att det blir fantastiskt mysigt och trevligt.
Att det skulle låta skralt i kyrkan med bara oss, en präst (som redan erkänt att han sjunger ganska illa) och vittnen, är faktiskt inget jag tänker särskilt mycket på. Jag ser fram emot att få gå längs en lång altargång och sedan få stå där framme och njuta av det fantastiska som händer.
Jag tycker att ni ska göra som ni känner.
