Sprit ett måste?

Jag undrar lite lätt om vad du menar med "självklart inte ha sprit på vårt bröllop", är det på grund av att ni är emot alkohol eller har ni bara valt att inte dricka?

Oavsett om jag hade bestämt mig för att inte dricka så hade jag inte förväntat mig att alla andra ska agera som jag. Bara för att man inte dricker själv så kanske man ska vara lite tillmötesgående gentemot sina gäster.. vissa kanske vill ha ett glas vin eller en öl.. och varför ska dom inte få det?

Men det är erat bröllop och bara ni kan bestämma hur ni vill göra. Jag har även erfarenhet av folk med alkoholproblem som inte tål sprit men jag kommer att servera alkohol ändå. De kommer att sitta så till i lokalen att någon kommer att ha koll på dem hela kvällen. Dessutom så litar jag på dem.

Jag personligen tycker att det hade varit väldigt tråkigt utan ett glas champagne att skåla med efter vi har vigt oss. Jag tror att folk kan bli lite besvikna också. Men jag poängterar igen så att det inte blir några missförstånd, Det är ert bröllop!

Jag glömde att nämna det innan och jagser att vissa har sagt det också, men det finns många fina alkoholfria viner och öl på systemet. Och lite bubbel med frukt låter helt perfekt. :) Till smörgåstårta hade jag nog valt att servera någon ljus öl och vitt vin, (jag brukar själv dricka cider från mataffären) :^)

Men jag tror utifrån eran meny så tror jag att vanlig läsk kan passa alldeles utmärkt också. Jag menade förut att om ni skulle ha serverat en trerätters så hade jag nog saknad ett glas vin (rött eller vitt) till varmrätten. :)

 

Abropå vegetariskt och veganbröllop så självklart hade jag förstått om de serverade enbart mat som de vill ha på sitt bröllop.. Men jag tycker inte att man kan dra veggo och alkohol över samma kam.

Jag har några vänner som har haft "veggo"fester innan och de har faktiskt serverat fisk eller kyckling till oss andra. Låter kanske konstigt men så är det. Både vi köttätare och veggofolk har respekt för varandra. Det är det samma om jag har fest, jag göra alltid minst 2-3 rätter helt vegetariska just för de som inte vill äta kött.

Jo men nu betyder det ju faktiskt inte att du eller någon annan kan dra alla över en och samma kam. Jag har också alkisar i min släkt (vem har inte det) men jag tycker.. rått kan tyckas.. men jag tycker faktiskt att de får skylla sig själva. Det är inte mitt ansvar och har aldrig varit att ta hand om en människa som inte vet vad som är bäst för denne.

Jag kan ha skitkul utan men också med alkohol. Men Jag gillar att dricka ett glas rött till min köttbit. Jag tycker också att det kan vara gott att ta en drink eller två under helgen ibland.

Nu känner inte jag dig och din bror och jag säger absolut ingenting om er.. men jag från mina egna personliga erfarenheter av "mina" alkisar.. jag tycker att alkoholister är extremt svaga människor.. och de slutar inte att dricka för att om de gör det så kommer ångesten krypandes och då dricker de ännu mera bara för att glömma sina egna val de har gjort i livet. Till slut så räcker det med att de dricker en öl och sen är de aspackade.

Bara för att jag dricker alkohol så är jag inte alkis för det. Man blir inte en alkis bara för att man dricker ett par glas under helgen. Men om man då inte har någon självkontroll så kanske man borde akta sig för det. Men de flesta jag känner fungerar faktiskt både med och utan alkohol i kroppen, och jag kommer att servera alkohol iaf.

 

 

 

Jag kan bara prata för mig själv.. men Jo faktiskt jag har en stenhård självkontroll på vad jag stoppar i mig eller inte. Och nej, jag "unnar" mig inte ett glas vin eller en öl varje kväll.. det har jag heller aldrig skrivit. Jag har faktiskt aldrig varit med om som du beskriver att jag har blivit pressad av mina vänner eller någon annan att dricka. Och jag har inte koll på procenten men jag tror nog att ca 80% av sveriges befolkning vet hur de ska bete sig med alkohol i kroppen. :)

 Kattpoet skrev 2010-10-07 18:11:07 följande:

Jag hoppade inte på varken dig eller din bror.. Jag känner för dig och din bror framförallt så tycker jag synd om honom som har låtit det gå såpass långt. Men jag måste vara ärlig och jag ser inte hur alkoholism kan vara en sjukdom. En av mina föräldrar har varit alkoholist, min farbror är det min BM's bror, pappa och två morbröder är eller har varit alkoholister. De har gjort grova misstag i livet genom att gå för långt i sitt drickande.. de har dämpat sin ångest med alkohol och sen får de ångest av ATT de dricker för mycket alkohol och kan inte längre kontrollera drickandet och då dricker de ännu mer. Jag är absolut inte för att parta varje helg och hälla i sig alkohol.. inte alls.. meen jag gillar mitt glas vin efter en stressig vecka.

 

 Optimia skrev 2010-10-07 20:54:19 följande:

Ja kan inte annat än att hålla med dig "Katlah" :) I mitt fall så är det min pappa som hela mitt liv (sen jag föddes) har valt att dricka..han nådde botten för 5 år sedan när han smögsöp till på jobbet och sen voltade med cykel på vägen, slog bakhuvudet i en trottoarkant och hamnade på sjukhus.. efter det hände har han inte druckit en droppe. Jag har inte gjort det valet för honom det är han själv, men ändå så tycker han att jag ska tycka synd om honom och det värsta är när han blir fylle sentimental. Men jag har aldrig tyckt synd om honom nej.. jag blir förbannad på honom, han missade hela min barndom och skyller det hela på andra.

Att man blir en alkoholist är ett val ifrån början, det räcker inte att dricka ett par öl för att utveckla sina problem. Och jag hatar verkligen daltandet också. Men däremot så tror jag att när alkoholisten har nått botten i flaskan efter kanske 20-30 år av drickande så visst de kanske har en sjukdom likväl som en knarkare måste på behandlingshem, men sjukdomen sitter inte i blodet från när man föds det är ett val man gör likväl som att pundarna gjorde ett val med att ta sin första tablett eller sil.. kanske ska säga att jag inte tycker det minsta synd om dem heller. Jag har inte provat på något i den vägen och skulle aldrig göra det heller.. det är mitt aktiva val.

Har du själv alkoholister i släkten? Någon nära som din förälder som du aldrig har kunnat lita på? som har ljugit dig rakt upp i ansiktet hela ditt liv? som du har fått ångest varje gång han ringde när du var liten och sluddrade i telefonen? Och inte kan med att säga "Jag älskar dig" till någon enbart för att han, din pappa, missbrukade dom tre orden varje gång han var full? Någon du fick ta hand om när du var 7-8 år?  Nej jag för min del är absolut inte präktig och jag sitter absolut inte på någon piedestal. Jag pratar utifrån mina egna erfarenheter.

Det går inte att tjata och konfrontera, inte heller berätta varför h*n inte ska dricka. Jag prövade en tid men det gjorde bara att min pappa slöt sig ännu mer och blev förbannad och drack mer. Sen när jag fick nog och totalt ignorerade honom.. tog inte kontakt, svarade inte i telefonen, jag vägrade prata med honom om han hade druckit. Han blev förbannad och det var rätt ledsamt att höra alla meddelande han skrek in på min telefonsvarare. Många könsord och om att jag inte var värd någonting och att jag egentligen inte skulle finnas (han ångrade att jag föddes) och nästa gång vi träffades så skulle jag dö, det skulle han minsann se till. Och i nästa meddelande kom det att han älskade mig såå mycket och att han inte kunde förstå varför jag var så arg på honom, han hade ju självklart inte gjort någonting.

Efter hans olycka (vid 52 års ålder) med minnesluckor, brutna ben och kraftig hjärnskakning så fattade han själv.. väldigt viktigt han förstod själv vad det var han höll på med och startade ett nytt liv. Det var absolut inte jag som sa till honom någonting, det var han som fick nog. Han förlorade sin fru efter 10 år som gift också och det tog honom också hårt.

Och försök aldrig att få en alkoholist att be om ursäkt, det kommer aldrig att hända. För h*n menar det inte i egentligen.

En alkoholist bryr sig lika lite om dig som han bryr sig om allt annat också. En beroende person skiter fullständigt i dina känslor och tankar, hans ångest blir bara ännu värre när han får reda på vilken patetisk idiot h*n är vilken resulterar i att han dricker än mer för att dämpa sitt dåliga samvete och sin ångest.

Ja det förstår jag, det är väldigt skönt att få släppa på spärrarna ibland. Jag ville bara poängtera att för den som är inne i beroendet så spelar det ingen som helst roll. Det tycker jag att du ska fortsätta med. Jag har nu efter att han har varit nykter i 5 år tvingat honom att inte stoppa huvudet i sanden och faktiskt erkänna att han är alkoholist. Det är ett "trademark" för pappas släkt att "jag ser och hör inte".. men nu är det slut med det. Jag står och pratar för mina åsikter vilket för dem är heelt fel. Jag har alltid haft väldigt starka åsikter om orättvisor mot mig och andra.. både på gott och ont. :)

Det som hände mig och som blev en vändpunkt för mig det var att jag blev så fruktansvärt förbannad på honom och åkte hem till honom, skällde ut honom efter noter tills jag inte hade någon röst kvar och sen hällde jag ut allt med alkohol han hade hemma.

En dyr historia för honom säkert, men j*vligt skönt för mig. :^)