Sprit ett måste?

1700tal, inte mitt fel att han dricker, dock mitt fel  att jag inte var mer uppmärksam. Jag om någon borde ha sett det,  när man jobbar med musiker lär man sig snabbt vilka som är alkisar , drogberoende eller bara stor ego.

Ja kan inte annat än att hålla med dig "Katlah" :) I mitt fall så är det min pappa som hela mitt liv (sen jag föddes) har valt att dricka..han nådde botten för 5 år sedan när han smögsöp till på jobbet och sen voltade med cykel på vägen, slog bakhuvudet i en trottoarkant och hamnade på sjukhus.. efter det hände har han inte druckit en droppe. Jag har inte gjort det valet för honom det är han själv, men ändå så tycker han att jag ska tycka synd om honom och det värsta är när han blir fylle sentimental. Men jag har aldrig tyckt synd om honom nej.. jag blir förbannad på honom, han missade hela min barndom och skyller det hela på andra.

Att man blir en alkoholist är ett val ifrån början, det räcker inte att dricka ett par öl för att utveckla sina problem. Och jag hatar verkligen daltandet också. Men däremot så tror jag att när alkoholisten har nått botten i flaskan efter kanske 20-30 år av drickande så visst de kanske har en sjukdom likväl som en knarkare måste på behandlingshem, men sjukdomen sitter inte i blodet från när man föds det är ett val man gör likväl som att pundarna gjorde ett val med att ta sin första tablett eller sil.. kanske ska säga att jag inte tycker det minsta synd om dem heller. Jag har inte provat på något i den vägen och skulle aldrig göra det heller.. det är mitt aktiva val.

Kattpoet; han kanske dolde det extra väl för er som står honom allra närmast för att "skona" er från oro och för att tillfälligt undvika ångesten och skammen som bränner allra värst när man tvingas tänka på hur det påverkar familjen. Vad jag menade var att jag hoppas du inte tar hans alkoholism på ditt samvete, om du förstår vad jag menar. Jag känner med dig i alla fall, vad det nu gör för skillnad i denna bitvis upprörda tråd.

Tack 1700tal. 

Jag tycker inte synd om en missbrukare, dock förstår jag att det är inte så lätt som ett val, oftas inser man inte vad som händer innan det är försent och jag  kan  vara där som ett stöd  och vän.

Jag är själv sjuk, jag vill inte ha folks medlidande , jag hatar när folk tycker synd om mig, vad jag behöver är stöd och vänner.

Min bror har hjälpt mig, så jag hjälper honom nu.

Jag har hållt mig utanför diskussionen om alkoholism... Jag känner verkligen med er alla som har denna hemska sjukdom i er närhet.

Min far är alkoholist och min barndom var väl liknande Optimas. Jag har varit fruktansvärt arg och tagit på mig i uppdrag att "rädda" honom. Jag ringde till och med polisen när han satte sig i bilen och körde. Han åkte fast, jag vittnade i rätten och ljög väl när jag sa att han nu tagit tag i sina problem och vädjade om hans skyddstillsyn.
Han åt Campral och Revia i typ en vecka. Han var på Maria en gång.

Sen sket han i det och satte sig i bilen gång på gång och jag var så förbannad för att han inte fattade att om han misskötte sig under övervakningen så kunde han åka i fängelse och lämna min mor åt sitt öde typ....

Han har ALLA förutsättningar att ta tag i sitt problem. Han har mig som har alla kontakter som finns inom missbruksvård, han har pengar så att han skule kunna lägga in sig i flera månader för att få hjälp med sitt missbruk. Han har en familj som älskar honom. Men han väljer att inte göra det.

Och i och med det valet han gör så har jag tappat all respekt för honom, för han förpestar vår familj genom att vara som han är. Ingen vill vara kvar efter efterrätten när han börjar sluddra, ingen vill att han hämtar barnen på dagis när han stinker sprit.
Jag tycker det är synd att han inte kan se livet som finns utan spriten. Jag tycker synd om min mor som gått igenom en sån normalseringsprocess att hon står ut med skiten. Men jag tycker inte synd om honom.

Väl formulerat!

Om det är så himla lätt att sluta som Katlah eller Amor et... skriver, hur kommer det sig då att så många behöver vård på behandlingshem för sin alkoholism? Varför dör människor varje dag pga sitt alkoholmissbruk?

Inte en endaste människa som dricker sin första öl eller sitt första glas vin tänker att han/hon ska bli beroende. Att utveckla ett beroende går inte på några veckor, men vissa människors belöningssystem i hjärnan (vi har alla ett sådant system) går igång snabbare/bättre på alkohol än "vanliga" människors belöningssystem gör. För dessa är det lättare att dricka för mycket; ha svårt att sluta dricka när man väl börjat osv. Alla har säkert sätt folk på fester/krogen som uppenbart är berusade, men som inte kan sluta dricka för det. Den här typen av människor har en ökad risk för att bli missbrukare.

Jag har "smygalkoholister" i släkten; ett par personer som utåt sett är lyckade människor utan problem, men som super hemma istället. De klarar av att sköta sina jobb och skulle utan tvekan klassas som starka ledarpersonligheter. Ångest och svaghet är inte ord de flesta skulle använda för att beskriva dessa personer.

Den som har föräldrar/andra anhöriga som drabbats av alkoholism och som känner att de bär på en stor bitterhet gentemot sin släkting kan kanske få stöd och hjälp av föreningen Al-Anon (http://www.al-anon.se/), en stödgrupp för människor som har alkoholister i sin närhet.

Absolut ska man ställa krav på alkoholister, som jag skrev tidigare har man rätt att kräva att människor ska vara nyktra t.ex. när de kommer på besök. Är de inte nyktra får de gå hem igen. Man kan ställa krav på att de ska söka hjälp.
 
Man ska inte bli medberoende och möjliggöra alkoholistens beroende, men man ska inte heller fördöma eller hata dem för att de blivit alkoholister. Hata alkoholen och dess skadeverkningar kan man göra, men inte de människor som behöver vård.

Nu tror jag du blandat ihop mig med någon annan, jag har inte upplevt en barndom med alkoholiserade föräldrar.

Jag har inte sagt att det ar LATT att sluta sa var god att vand o vrid inte pa mina ord.

Daremot kan dom gora ett aktivt val att avsluta sin sjukdom, vilket inte nagon med cancer t.ex kan gora.
Darfor tycker jag inte synd om alkoholister och jag daltar inte med dom.
Operera in antabusampuller t.ex. Kan inte dricka pa 6 manader da. Detta kan goras i ett starkt ogonblick om man verkligen vill sluta, sen i svagare ogonblick sa far man jobba sig igenom dom for har man ampullen i sig kan man fysiskt sett inte dricka.

Hur manga gor det dock?
Na inte sa vidare manga.

Darav: ingen empati fran mig!

Oj, förlåt, det va Amor in eaternum jag menade! Förlåt!

Alanon hjälpte mig att sluta tassa på tå runt honom och att inse att det finns ingenting jag kan göra för att få honom att sluta. Det måste han bestämma själv.

Nu konfronterar jag honom varje gång han är full och otrevlig, jag tar upp hans alkoholmissbruk med honom och pratar om det, försöker få honom att förstå hur det påverkar oss.

Det hjälper inte alls, eftersom han inte har någon som helst insikt, men det hjälper mig. Att uttala orden och lägga problemen på bordet gör att mina monster försvunnit.