Inlägg från: Klockarbol |Visa alla inlägg
  • Klockarbol

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    Stort HURRA till Blompojken!

    Hej alla!

    Jag önskar att jag kunde skriva att här går livet sin gilla gång i lugn och ro men, men. Istället går det från klarhet till klarhet.

    Efter 8 resor och 7 bedrövelser (och ett hot om polisanmälan samt telefonsamtal till en chef) så får jag nu en ny framruta till min betongblästrade bil. Hurra! Det är väldigt trist att köra i motljus med en ruta som ser ut som vintergatan...

    Yngsta förkunnade att hon hade ont i halsen förra söndagen och tillbringade sedan nästan hela veckan i soffan med feber, halsont och en beundransvärd snuva.

    I tisdags morse satt en marsvinunge i marsvinburen till allas vår förvåning.
    Underverket går under arbetsnamnet Ojdå.
    För det var vad vi sa när vi såg den. Så nu har jag lärt mig att marsvin är dräktiga i 2,5 månad sisådär och inte runt 30 dagar som kaniner. (Borde jag visserligen ha kunnat räkna ut eftersom marsvinsungar föds "färdiga", ett komplett minimarsvin liksom)
    Söt som socker är den i alla fall och naturligtvis är det en hanne. Så vi kan ju inte behålla den eftersom vi bara har flickmarsvin. Och inte har vi varken plats, tid eller råd med fler djur nu.

    Yngsta har gråtit oceaner och försökt på alla vis att föreslå en bra plats för en bur till :-/

    I söndags brann min symaskin... Hupp som det nålades på nästa bit att sy (en sköldpadda i fleece) så började min gamla Husqvarna att sy alldeles på egen hand...
    "Den ryker" sa Äldsta.
    Veckans understatement vill jag påstå. Den både rykte och brann med öppen låga.
    Tror att vi båda hade en puls på runt 350 innan sladden var urdagen och maskinen uthivad på grusgången...

    Snyft.

    Och i går kväll konstaterade vi att dekodern till köksteven har somnat in så nu blir det inga mer väderrapporter på mornarna på ett tag

    Jag vill ha ett nytt liv.
    Och en ny symaskin.
    Dekoder tänker jag köpa när jag får lön nästa gång.

    Kram på er!

  • Klockarbol

    *Vinkar glatt till Blomman*

    Jag är också sockerråtta och uppvuxen med fika.
    Dessutom är jag väldigt förtjust i "osvenska" frukostar, jag gilla amerikanska och europeiska frukostar med pancakes & sirap, mackor med chokladpålägg eller jordnötssmör och sån't.
    Vi kan allt klämma bacon-ägg-korv-stekt bröd-frukostar också

    Jag har väldigt lite erfarenhet av marsvin men har bara träffat snälla grisar som på sin höjd tjuter lite när man klämmer på dom. Fötterna har jag inte funderat så mycket över, mitt fokus ligger nog mest på att kolla om det behöver klippas klor.

    Jag hade tamråtta förr, jättetrevliga djur men de är så mycket mer intelligenta än marsvin och kräver mycket mera jobb så det var aldrig ett alternativ.

    Om hamstrar tycker jag inte däremot - har bara träffat elaka exemplar och dessutom väsnas dom på nätterna!

    Visst tycker jag mycket om marsvinen och det är rart att tula en stund i soffan på kvällen men undulaterna ligger mig varmast kring hjärtat.
    Även fast våra tre inte är speciellt handtama ännu (men det artar sig) så är dom fantastiskt underhållande! Inte en lugn stund och allt är till för att utforska (läs - förstöra eller kasta i golvet...)
    Senaste veckan har dock Äldstas undulat roat sig med att leka med min undulats stjärtpennor. Leka i det här fallet betyder att sätta sig på min undulats stjärt och målmedvetet dra i minst en stjärtpenna = när min undulat väl lyckas komma loss och flyga iväg så har Äldstas undulat en alldeles ny fjäder att leka med i näbben...
    Min fågel börjar se rätt bedrövlig ut nu.

    Undulaten jag hade som tonåring var som er - med över allt och jättetam!
    Stekpannor höll han sig ifrån men ett antal tillbud i badkaret blev det (han fattade aldrig att undulater inte kan simma...) och så kraschade han i en hängkaktus. Fast det gjorde han bara en gång sen åkte kaktusen ut och min stackars undulat tillbringade 2 dar hos veterinär innan alla taggar var borta

    Nu ska här ätas fiskgratäng!

  • Klockarbol

    Hej, hej alla!

    Jag haver träningsvärk i skinkorna och underarmarnas ovansidor... Hur fasen stretchar man underamarnas ovansidor????

    I förra veckan hette det att nu hade den meteorologiska våren kommit till min håla.

    Det snöar här idag...

    I helgen kantskar jag och äldsta våra gräsmattor. Sånär som på ett hörne där det visade sig vara tjäle fortfarande.

    Att kantskära innebär i det här fallet, förutom att spänna tråd och göra fina kanter, att kantskära om och om och om igen i den grästurf som de senaste åren mycket effektivt har flyttat ut på det som från början var grusgångar...

    (Blivande ärkeexet's strategi var att slå grusgångarna med trimmer istället för att ta en spade och ta bort torvorna och när det sedan var lögn i h-e att få hjälp att få bort högarna så slutade även jag hålla efter)

    Jag och dotra har lyft bort ca 25 kvm grästurf i helgen Förvånad

    Så nu är det fint som rackarns utanför v-rums fönstret ^.^

    Grusgången ser visserligen ut som en potatisåker men det gör ingenting eftersom vi ändå behöver sommaren för ogräsbekämpning innan vi lägger duk och nytt grus.

    Men en påtaglig träningsvärk är det...

  • Klockarbol

    Åh, Flamman.
    Jag vet inte om jag blir mest arg eller mest ledsen.

    Jag blir däremot ännu mera övertygad om att det måste vara generalfel i huvudet på dom? Till och med halvfulla besticklådor känns som en överdrift...

    Och självklart kommer ungarna i kläm. Det är ju enda sättet han har kvar att skada dig på.

    Just nu är det ju en klen tröst att även dina flicker kommer att se och förstå, sen, när de blir större och kan bearbeta. För det är ju sen. Och så vet vi ju att ryggsäcken kommer de att bära för evigt oavsett vad som blir kvar i den.

    Våra förutsättningar är ju ändå så annorlunda mot era.
    Dels det geografiska men även att min yngsta är äldre, det är lite lättare att förklara då och hon har stort stöd av sin vuxna storasyster.
    Det gö att vi kan säga till ärkeexet att -
    "Sorry, ingen framförhållning från din sida resulterar i att vi redan har planer som inte kommer att bokas av / om. Det är bara att gilla läget, gör om och gör rätt nästa gång."

    Och det funkar även för min Yngsta, för hon kan ju trots allt vara säker på att det blir en nästa gång hos pappa. Det har ju ditt ärkeex tagit ifrån dina barn.

    Men det gör mig ont och gör mig vansinnigt ARG om detta tvingar er att kullkasta redan uppgjorda planer för dig och din familj.
    Och ditt ärkeex är ju inte längre en del av din och barnens familj, eller hur?
    Han är deras pappa.
    Men inte längre en del av familjen.

    Kram på dig!

  • Klockarbol

    Men så uschligt jag stavar Förvånad

    Å jag kan inte ens ursäkta mig med att jag använder någon märklig telefon Skäms

  • Klockarbol

    Tack för tipset Vhidis!
    Jag har ju svårt att vinkla handlederna pga värken men när armbågen fick hjälpa till så gick det att hitta rätt

    Ja du Flamman, förhoppningsvis får Slamkryparen vad hon förtjänar. Antagligen får hon mer än så.

    Å så himla omtänksamt av Ärkeexet att låta T ta del av hans ouppklarade affärer... GAH Jag saknar ord.
    Konstaterar dock att så länge det finns broar kvar så ska de tydligen brännas, helst från bägge ändar.

    (Dessutom är jag en bitter sugga som i hemlighet bryter ihop ibland över det orättvisa i barns villkorslösa kärlek till föräldrar som f-n i mig inte gör sig förtjänta av det för en sekund!)

    Här handlar det mer om tramsigt trots från exet's sida.

    Vi har väntat i mer än ett halvår nu på en ny innerdörr istället för den han sparkade hål i.
    Nu har vi kommit så långt att dörrf-n är måttbeställd på bredden och hämtad.
    Återstår gör tydligen att kapa dörren på höjden. Det gick inte att måttbeställa.
    Den senaste problematiken är att -hepp- gångjärnen inte passar!!!
    Å det är ju sååååå märkligt att det bara följde med "halva" gångjärn med dörrbladet... (eh, det skulle kunna bero på att andra halvan av gångjärnen vanligtvis SITTER PÅ DÖRRKARMEN. Och den ska ju inte bytas.

    Detta åtföljs av en milt förvånand och lite bekymrad blick när han informativt förklarar för mig att "Ja för vet du, det är ju inte standardmått på den dörren"

    NÄHÄ. Tänka sig att jag inte hade en ringaste aaaaaaning om att det inte är standardmått på dörrarna i mitt hus!
    Mitt hus som är en liggtimmrade stuga byggd i mitten på 1850-talet... Med en takhöjd på drygt 2 meter närmast skorstenstocken...

    Fast jag är trots allt inte förvånad över att han helt hade missat sådana detaljer. Han bodde ju trots allt bara där i dryga 20 år...

    I går bad Äldsta honom att ta med kärra och köra bort resten av skräpet han har samlat på sig och spridit ut över hela tomten.
    Typ gamla däck. Kan ju vara bra att ha. Kanske.
    Vi räknade till strax över 20 däck med fälg...

    Av dessa ligger 5 stycken travade i två travar i kanten på gången ner på tomten. Och eftersom det är grejer på andra sidan gången också så är det med nöd och näppe att man kommer fram med en skottkärra. (En gång i tiden kunde man backa ner en balvagn där utan problem...

    Vi går ut och pekar på det som vi vill ha bort först och främst eftersom DET ÄR I VÄGEN!

    Sen går vi in.

    Döm om vår förvåning när vi kommer ut i morse och de 5 däcken fortfarande ligger kvar!?

    Jag ringer och frågar, Öh?

    Då visar det sig att han valt att börja lasta de däck som ligger i hörnet av ladan, mot skogskanten, och sen blev det fullt på kärran. Kan ni förstå???? Det blev fullt fast han hade tänkt att ta med alla däcken.

    När jag stillsamt undrar varför han inte började lasta det som vi pekat ut som DET SOM ÄR I VÄGEN!!!!!????? utan istället börjat med det som inte alls är i vägen just nu så blev han stött i kanten för han hade ju trott att allt skulle få plats. Och det var ju faktiskt inte hans fel att det blev fullt på kärran...

    Om jag bara kunde komma förbi vad det faktiskt säger om mig coh mitt omdöme, som valde att dela så många år med honom (eller dela och dela, det var visst bara jag som delade), så kanske jag kunde lyckas landa i att karln helt enkelt är korkad. Eller har slarvat bort de bestick han kanske hade i lådan?
    Eller nåt.

    Att bara kunna avpolettera honom utan att varken slösa ilska eller sorg på honom.
    Att landa i att det kanske inte säger så mycket om mig, egentligen. Att han väljer att vara en trotsig 13-åring i en 50-årings förklädnad är ju trots allt hans val. Inte mitt.

    Varför skäms jag då så förbannat?

  • Klockarbol

    Jodu, Solde...
    Det låter som personalvård av högsta rang Skrikandes

    Jag ser mig omkring och sänder en tacksamhetens tanke till hur långt vi har kommit i "mitt" hörn hos samma arbetsgivare.
    Jag har förmånen att ha en chef och en ledning som anser att
    a) dåliga eller jobbiga besked ges aldrig till medarbetare i slutet av veckan - det görs i början av veckan för att chef och andra inblandade ska finnas på plats för att svara på ev frågor, för att följa upp hur medarbetaren /medarbetare har det. Och helt enkelt för att inte förstöra någons helg med ev onödiga grubblerier som kostar energi och hälsa!
    b) det aldrig skulle falla dom in att gå ut med att beslut har fattats men att de som berörs inte ska få besked förren efter x antal dagar/veckor. (det om något är väl ett jättebra recept för ohälsa!)

    Det finns ljus i tunneln Solde men ibland känns tunneln väldigt, väldigt lång Rynkar på näsan

    Krya på er alla sjuklingar och ni som inte är sjuka just nu kan ju få slippa att bli det!

    Själv går jag i väntans tider... F-kassan tyckte att det var fiffigare att arkivera mina läkarintyg än att skicka ett meddelande om att såväl min sjukanmälan som första läkarintyget hade förkommit...
    Dessa skickades dessutom från två olika håll så jag tror inte vi ska skylla på posten den här gången :-/

    Så drygt 6 månader efter att jag blev deltidssjukskriven så väntar jag fortfarande på första utbetalningen av sjukpeng.

    Å nu är sparkontot ohjälpligt tomt.

    En ömtänksam bror lånar ut en peng så jag kan skaffa sommardäck. Fantastiskt gulligt tycker jag Hjärta

    Men det kommer nog ändå att bli en svårroddad månad när det finns lite drygt 400 kvar på kontot nu...

    Och förunderligt nog så känns det som att vi nog kommer att klara det också. Jag har ju blåbär kvar i frysen! Och har man det, då klarar man allt

    Kram på er!

  • Klockarbol

    Sänder en tanke till Solde, been there and done that och det kostar så vansinnigt mycket. Priset kan bli väldigt högt så jag hoppas att du är undantaget som bekräftar regeln att 'din' yrkesgrupp är duktig på att ta hand om andra men sämre på att ta hand om sig själv...?
    Så kräk på du, det är nyttigt!

    Inser att jag har sisådär 20 sidor att läsa ikapp så jag börjar nu jag.

    pöss

  • Klockarbol

    *vinkar*

    sitter av tid på jobbet innan jag ska åka o kasta sopor, äta middag och åka till kvällsjobb så jag passar på att läsa ikapp. Är sån't skräpväder ute så då sitter jag hellre här.

    Fick något obekvämt o ledset i magen när jag läste Flammans inlägg men nu har jag hunnit till det här inlägget från Hvidisen:

    "Svagpissande fegis utan stolthet är vad han är, universalaset!"

    Tack Hvidis, jag kunde inte ha sagt det bättre själv :-]

Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård