I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Hej Ingis!
Jo, här är det sjukstuga IGEN. Precis när jag känner att jag har huvudet ovan ytan och faktiskt kan få lite tid för mig själv när N sover och kunna sitta här.

Om jag ska vara ärlig så är det rätt tugnt just nu. Inga stora saker, men så mycket små saker (som föräldrar, födelsedag, jobb, ensamhet,stugan, sjukdom mm). Det är inte bara en kväll i veckan som jag gråter ut mot makens axel. Jag vet att sömnbristen (fem katastrofala nätter nu i och med N:s förkylning) som är största orsaken.

Jag bara orkar inte hålla modet uppe just nu. Är inget vidare sällskap, så jag håller mig i bakgrunden och tittar fram sen igen när allt är bättre!

Tänker på er alla! Och håller tummarna så de är blå för fru E!
Kramisar

Vet ni, jag är så glad i min musiker  Utan honom hade söndag o måndagens gospeläventyr aldrig blivit av för min o flickornas del. Han har hjälpt mig med logistiken utan att knota.
Söndag var jag på rep fr kl 15 till 22. Det innebar att han fick ha kontakt med T och hämta upp dem hos våra vänner när de kom tillbaka från sin minisemester med pappan. Han fick ta nattning och allt.
Sen på måndag var jag på rep från kl 14:30 så då fick han hämta dem från fritids, laga mat åt dem, se till att de tog på sig rätt "körkläder" och föra dem till DERAS körrep (de var också med på konserten) medans jag åkte hem och slängde i mig middag. Han var kvar på barnens rep och lyssnade en stund, tills jag meddelade att nu är jag på väg dit att lösa av honom.
Vi möttes på vägen i bilarna!! Så kan det vara ibland. Vi kom hem 21 på kvällen jag o tjejerna.
Men inga sura miner, inget gnäll, inget tjafs.
♥ ♥ ♥

Nä. Det är precis det som är så drygt och konstigt. det sas redan första gången en läkare klämde lite på mina knän att "ja du, PB, ibland är det ju så att man hittar faktiskt ingen egentlig orsak,till värken, utan man får lära sig att leva med och hantera smärtan"

Jaha?

men innan dess, kanske man kan tro att det undersöks på lite fler sätt än "kläm kläm-nej det syns ingen orsak"

Så, de har tagit blodprover. De har skickat mig till hudläkare för bedömning utifrån misstanken att det kan vara psoreasis (vilket kan medföra ledvärk). Men den läkaren trodde inte att jag har det. Hon sa docjk att hon tyckte jag skulle vidare till reumatologen för vidare bedömning "eftersom det finns massor av olika reumatiska saker".

men, i brevet från min läkare på VC, står det att "hon kan remittera mig dit om jag verkligen absolut vill, men hon tror inte det är någon idé, eftersom de inte kommer att at emot mig ändå, när nu hudläkaren inte fann någon psoreasis"

Va?

Nähä.

Ja, inte vet jag vart det är man ska bli skickad när VC gjort sitt, men nog tusan borde man få bli vidareutredd även om man uteslutit en sjukdom? Och inte vet jag om det då är den där reumatologen man ska bråka om att få komma till.

Det känns som om det hade hjälpt att vara läkare själv-minst, så man visste vad man skulle begära för något.

Åh shit!

Nu har de visst ringt ifrån det nya och sagt 8 maj, men det är lite dumt, för då blir det isåfall ett glapp melan gamla och nya på en vecka.

Nu är min fundering och tanke, att jag nog faktiskt börjar tycka att han borde sjukskriva sig. Typ nu idag. Det vore verkligen ingen lögn om han sa att han mår skit och går hem idag (vilket då blir karensdagen). Han är så utfrusen på jobbet just nu att när han kommer in i ett rum, går de andra ut och så vidare bland exemplen på människors ynklighet.

Går han hem lite tidigare idag, och sjukskriver sig, så blir karensen bara resten av idag, och dessutom kan han sedan ha nästa vecka på sig att hämta andan lite, sova, hitta lite harmoni och ladda upp för det nya, utan att behöva påbörja ny period på gamla jobbet-som han isåfall måste fullfölja månaden ut.

Är inte det en vettig plan? Jag menar, att han skulle varit sjukskriven pga mobbing,för länge sedan, vore verkligen inte orimligt. Snarare är det jäkligt märkligt att han orkat genomlida dag efter dag på detdär stället utan att klappa ihop totalt.

Ojdå, nu blickade jag visst både uppåt och neråt!

Nä, jag orkar inte lägga ner nå mycket mer energi på ärkeaset...

Igår ringde vi till släktingarna och tackade för presenterna.
Det känns gott att de inte glömmer oss och att de stöttar oss.

Det som de sa var iaf att han är svartsjuk på musikern. Nähä?!
Och att en viss ånger börjar infinna sig. Livet är kanske inte så j-a roligt därborta iaf. De har dock påmint honom om att det var HAN som startade detta och att det var precis så här han ville ha det.

Han är nu arbetslös, tjejen jobbar, han går hemma och städar, lagar mat, handlar. Precis det som han var så arg över att han fick vara delaktig i att göra här hemma... Liiiiiiiiite tragikomiskt är det....

Alltså allvarligt talat; ta er en minut att öppna den här länken och kolla på bildspelets fem bilder!

www.kalmar.com/sv/Evenemang/s/EventGuide/View...

Den här kvinnan KLIPPER de här bilderna i papper!
Det är ju helt sjukt! TITTA vad fina!!!

Man borde kanske gått och kollat på den där utställningen.

klart! När?

hvidis-skakar bara på huvudet åt alla kommentarer barn är barn! lanovia-kan ni få lite avlastning?! blommis -vad duktig du är med alla promenader! ingis-redan v20?!?! önskar din gummiklubba snart kommer hitåt för den behövs.......har insett hur lite tålamod jag har med att ruva......rd 6 idag.........