I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Jag fick Lergigan comp, och de hjälpte mig lite. Tror inte jag blev tröttare av dem. Ja tydligen är det vanligare med kraftigt illamående när man väntar tvillingar, det sa vår bm oxå. Men eftersom vi gjorde vul i v.6 visste vi ju att det var en inne i min mage...

Ok, det visste inte jag. Trodde man såg det. Iofs så gjorde vi vul i v.9 oxå, då kanske det var säkrare om man "bara" såg en.  

Idag har vi varit hos bm. Magen mättes och det togs prover. Alla blodprover såg bra ut, blodtrycket likaså. Däremot var det lite utslag på urinprovet så ska lämna det på odling. Magmåttet har inte växt mer än en cm sen sist, men det trodde hon berodde på att Orvar burrat ner sig längre ner. Han ligger nu fikserad med huvudet neråt. Men enligt bm var det inget att oroa sig för, vi följer ju upp att han växer hos läkare redan och fikserade kan de vara veckor innan de kommer.

Nu är min syster här... hon ska strax ta lite fina bilder på mig och magen. Det var hon som tog våra underbara bröllopsbilder, så jag har höga förväntningar

Ska umgås med henne hela dagen idag och imorgon. Även mamma och pappa kommer imorgon

Förstå inte varför det helt plötsligt känns myckt jobbigare att ligga, det är ju bara knappt 3 veckor kvar tills jag får vara uppe lite mer... men det känns som dagarna kryper fram. Jag känner mig ensam, behöver verkligen socialt umgänge nu och det känns som mannen aldrig är hemma. (Även fast han bara jobbar på kontoret 3dagar i veckan) Men när han är hemma är det så mycket saker som han "måste" göra. Som i söndags när det var fint väder här då kan han inte vara inne. Visst han kommer in och fikar och fixar mat och allt sånt men jag behöver mer nu känns det som. Jag ser projekt överallt, skåp som måste rensas. Jag vill slänga allt skräp som vi inte använder och göra fint för Orvar, men jag kan inte.

Nu känner mannen att han måste åka ner till sina föräldrar en dag framåt här för de ska öppna butik om ngn vecka och då måste han vara med på invigningen. Speciellt nu när vi inte har hjälp till något med förberedelserna. Jag hade gärna åkt med ner om det funkat, hade tyckte det var jätteroligt. Och hade det varit som vanligt hade jag gärna varit med och förberett i butiken oxå. Men nu känner jag bara att jag inte fixar att han är iväg en dag till. Både för att jag inte fixar att ligga här själv mer och för att det känns tillräckligt jobbigt att han är 2 timmars bilresa iväg varje dag när han jobbar. Det är liksom lika långt ner till föräldrarna. Hade det  bara varit en halvtimme hade det varit en annan sak.

Jag förstår att han inte kan sitta inne hos mig hela tiden, och han är ute och grejar nästan hela dagarna på helgerna. Men då kan han vara inne på 10 min om det behövs... det gör mig lugn, till skillnad på när han är 2 timmar iväg då känner jag mig ensam och orolig.

Vet inte hur jag ska tänka, känns som hans föräldrar komer bli skitsura och ta ut det på mig om mannen inte åker till dem. Samtidigt känner jag att Orvar är viktigast nu, vilket innebär att det är viktigt att jag känner mig lugn och trygg. Eller är det jag som bara är självisk nu med massa hormoner som spökar?

Sorry för gnäll. Kramar till alla

Ja, det är en lustig situation nu. När man typ ska vara som man är jättesjuk och ändå är jag pigg. Manen menar att han inte kan sitta inne och tycka synd om mig (som han säger), och det är inte det jag vill heller... jag tycker själv inte att det är synd om mig. Men jag vill ha förståelse från hans sida att det känns jobbigt vissa dagar och att jag nu behöver extra mycket av hans tid och närhet. Hjälper liksom knappast att han säger saker som at "sluta gnäll" eller "det är tre veckor kvar, bara att bita ihop". Det vet jag ju redan och har inget annat val än att ligga. Egentligen kanske jag bara är avundsjuk på att han kan vara som vanligt medans jag har legat typ i 25 veckor...

Mina föräldrar ska ju oxå gå på öppningen av butiken så de kan inte komma, och min syster har inte möjlighet. Sen har min pappa med stor sannolikhet fått kärlkramp och går nu på massa kontroller för att de ska bli helt säkra och kolla hur det skall fortsättas nu med mediciner och så. Det kom som en chock gör mig att han redan nu vid 53 års ålder kan få problem med hjärtat. Han är bra tränad, igång massor, äter bra ect... det här har såklart gjort att jag är ännu känsligare. Jag vill ju att både vi och mina föräldrar skall få njuta nu, de har längtat så efter barnbarn då vill jag ju att de skall vara friska och få vara med oss länge till.

Härligt med små sparkar Ninnis!!

Ja visst är det häftigt med sparkarna! Älskar att känna hur Orvar bökar runt och sparkar i min mage, det är helt fantastiskt! Precis som du skriver Muggles blir det starkare och starkare sparkar för varje vecka. Jag får vända på mig ibland för att Orvar ska byta läge i magen för det gör ont när han sparkar (Alltså skulle jag inte för någon i världen vilja byta med maken, även om det lät så i förra inlägget )

Vi har redan kommit fram till en lösning, vi väntar och ser helt enkelt Vi vet ju inte hur morgondagen ser ut, då kan vi ju inte planera för 1,5 vecka framåt. Har jag ont som jag haft lite de senaste dagarna nu är mannen hemma, känns det ok åker han iväg en liten runda... vi får se hur det käns för mig helt enkelt. Föräldrarna är förvanade, så de blir förhoppningsvis inte sura. Mannen vill ju inte heller lämna mig om jag har ont och är orolig. Bara imorgon oxå kvar sen är denna veckas "ensamdagar" över.

Kram och godnatt alla goa tjejer!

Härligt!! Bra jobbat vännen!

Grattis på födelsedagen Heloise!!!