Vår nyår var rätt lugn men kändes perfekt i år. Vi hade ett kompispar hemma som har en dotter i samma ålder som Moa och de lekte hela kvällen utan inblandning från oss. De kroknade redan vid 21 och då lade vi dem. Sedan åt vi efterrätt och spelade sällskapsspel till tolvslaget - himla kul!!! Var länge sedan jag spelade sällskapsspel, det borde man göra oftare! Vi lade oss vid halv två - sedan vaknade småtjejerna vid halv sex... 
Här har Beda börjat resa sig upp på alla fyra och står och gungar <3 Lilla Ada sjuvar (stavas det så?) sig bakåt sedan några dagar (det har Beda däremot gjort länge). Beda är ganska nöjd faktiskt, tror hon tycker det är spännande att märka att det nu börjar hända saker. Och hon kommer ju dessutom någonstans även om det mest varit bakåt el åt sidan. Så gnället borde minska...
Blomman: mäh vilken ödets ironi att din syster blir gravid trots p-piller och att det verkligen inte passar hennes hälsa och du inte kunde få det barn du ville! Man vill ju slå till nån!!!
Piggelin: vet inte om det är dialektalt men med skjuva i det sammanhanget menar jag iaf trycker sig bakåt med händerna.
Ingis: spännande med BIM, håller tummarna!
Och Blomman: håller även tummarna att rösten håller för sången i kyrkan.
BS: klart du är bitter. Det är ju en hemsk sjukdom på det sättet att det drabbar unga människor mitt i livet.
Blomman: härligt att du klarat vikten, bra jobbat! 
Sept: min mamma får hemsjukvård, hemtjänst och matleveranser hemlevererade (hon betalar förstås från sin pension så hon har inte många kronor över). Men när hon blir dålig slutar hon släppa in folk och då ringer de från hemtjänster ofta till mig för att kolla lite. Jag uppskattar på ett sätt att de hör av sig för då vet jag vad som händer men samtidigt är det ångest. Just nu hoppar jag till varje gång det ringer och tror att det är nya tråkigheter om mamma. inte så roligt. Hon tar sina mediciner verkar det som men det är något med dem som inte funkar, de tar inte riktigt verkar det. Så de behöver nog ställas in lite bättre. Men de som märker att hon blir sämre (hemtjänst/hemsjukvård) har ingen kontakt med hennes läkare som skriver ut medicinerna. Så informationen måste gå via mig (för mamma säger ju inget såklart) och så måste vi alla låtsas inför mamma att inte informationen har "läckt". För det är ju sekretess gubevars. Man blir lite trött ibland.
Flamman: hur gammal är du exakt? *nyfiken* Förstår att du inte orkar börja om. Jag är inte heller en person som älskar barn (det är ju som att säga att man älskar vuxna?!). Vissa barn älskar man verkligen inte En del barn är rätt otrevliga men det beror väl säkert på uppfostran till en del. Och vissa barn är hur charmiga och goa som helst.
Blomman: tänker på dig idag!
Flamman: aha 43. Ja det är ju verkligen inte säkert att det ens skulle gå om du så ville, om du inte är väldans fertil.
Ninnnis: grattis till god sömn! Här har vi en tvilling som sover hela nätterna utan stök och en som stökar på rätt bra (men ingen nattmatning längre). Lilla Ada vaknar flera gånger per natt, oftast mellan 3 och 4 och behöver hjälp att somna om. Men det försvinner väl så småningom det också...
Sept: hur gammal är Lilla nu? 2-3 mån? För oss började det stöka lite då. Fram tills dess sov de förutom när de åt Jag har aldrig sett bebisar som sover lika mkt som våra gjorde i början 
Men sedan började de vakna till och bli mer medvetna om omgivningen och då blev det svårare att få dem att komma till ro. Jag kommer ihåg att det var runt 2-3 mån ålder som jag började fundera över mat- och sovrutiner och plötsligt kände behov av det, innan dess hade det bara funkat liksom. Men det var ganska lätt att införa denna gången, kanske för att man varit med förut och började tidigare. Tack förresten för pepp ang nattsovningen för ett tag sedan - det behövdes och kom helt rätt i tid! Våra nätter har ju blivit såå mkt bättre även om Ada fortfarande inte sover hela nätter.
Igår den 5/1 för ett år sedan var vi på RUL och fick reda på TTS... Usch vilken ångest det var de dagarna fram till 11/1 när det var operation. Tänk att vi kom ur det med alla livhankar i behåll!! Jag kan fortfarande liksom stanna upp och bli alldeles rörd och tacksam över det. Tänk att vi har våra underbara tjejer hos oss och att de mår finfint och inte verkar ha tagit någon skada - det är ju ett mirakel!!!
