I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

*vinkar*

I dag har jag lärt mig att det inte finns några lagliga hinder för att jag ska få ta min mammas efternamn när skilsmässan är klar.
Och att Äldsta utan problem kan byta till det så fort jag har bytt.
Det är bra.

Jag har också lärt mig att det enda jag kan göra kostnadsfritt hos skatteverket är att ta tillbaka mitt efternamn som ogift, dvs efternamnet jag fått av min alkoholiserade far. Å det vill jag ju inte ha tillbaka. Hela poängen här är ju att bära ett efternamn som inte är direkt kopplat till missbrukande skitskallar.

Istället får jag byta namn hos Patentverket för den facila kostnaden av 1800 kronor...

Fy skit vad blivande exet kostar mig pengar i det oändliga

Men annars är det bra. (tänkte lägga in en glad gubbe här men låter bli och återkommer med glad gubbe när gubben är gladare. eller nåt)

Sur som ättika är jag idag *här är det en skitarg gubbe*

Efter att ha släppt av Yngsta vid skolan så fick jag lirka mig förbi betongbil + pump som stod uppställt på vägen ner mot stora vägen. En lokal firma gjuter uppenbarligen nytt golv eller nåt.

Självklart så tycker chauffören av betongbilen att det är en strålande idé att köra iväg precis när jag är brevid = min bil blir spraylackad med cement...

Allt enligt lagen om alltings jävlighet.

Full kareta in till till staden o jobbet medan jag ringer verkstadskillen på jobbet o frågar vad jag ska göra. Kallt, rent vatten blev ordinationen så framme på jobbet körs vi in bilen i tvätthallen och Äldsta spolar av bilen.

Frätskador på lacken kan jag leva med, bilen är trots allt gammal.
Men en vindruta full med etsade prickar är mindre kul...

Jag ringer
A) företaget hemma i byn - som ber mig ringa betongföretaget
B) betongföretaget - som upplyser mig om att jag skulle ha stannat och pratat med någon när det hände! (eh, så att cementen hinner bränna riktigt ordentligt eller?) Sen blir jag uppmanad att ringa mitt försäkringsbolag och göra en skadeanmälan. Lite skumt tycker jag men visst. Betongföretaget ska ringa huvudkontoret och sedan återkomma.
C) mitt försäkringsbolag - som upplyser mig om att det inte är någon idé att anmäla till dom eftersom min bil inte är helförsäkrad med vagnskada men att det inte spelar någon roll eftersom det är betongföretagets försäkringsbolag som ska ta hand om det då dom har vållat skadan...

Nu är det 2 timmar sedan jag blev lovad att betongföretaget skulle återkomma och jag blir bara argare och argare!

GAH!

Fina, fina blompojken!  (konstaterar dock att omvänt gäller andra regler - mina ungar blev inte ett dugg glada för fleecemössorna jag pysslade åt dom före jul :-/ )

Jag inbillar mig att jag förstår krumeluren men är inte helt säker. Kan det vara så att jag ska hjälpa dig att hålla en tumme?

Det som retar mig mest är attityden från betongföretaget.

Förra sommaren hade vi en sopbil som jobbat klart området där jag bor trots läckande hydrualslang = bil, syrenhäck, äppelträd, stenmur nersprayat med hydrualoja hos mig och grannarna.
Självklart var det min bil den gången också.

Och där var det ingen diskussion - renhållningsföretagets försäkringsbolag stod för alla kostnader för att få bort oljan från bilen och grusgången, de tom skickade ut ett företag som beskar häckar och träd samt körde bort riset på deponi (farligt avfall pga oljan).

Å det var ju inte så att jag hade en massa privat skit att ringa om och fixa med som det är?

Nä, jag ska väl förbereda inför möte antar jag.

Flamman - nog vore det väl praktiskt om de ryggradslösa individer man möter i livet hade haft en liten skylt som talade om att de var ryggradslösa? Så många besvikelser som skulle kunna undvikas då.

Möte bidde det inget.
Jag uppmärksammade bara att vi ändrade tiden, inte platsen - så när jag var där hon skulle vara så var hon där jag nyss varit
Så kan det gå.

Jag var förbi glasmästaren som dömde ut min framruta efter morgonens betongblästring.

Sen var jag till betongföretaget å träffade chauffören, nån verkare å nån annan som tittade på bilen.

Å nej, det var sååå konstigt, och ingen hade märkt nååågot (eh, jag märkte det tydligt...), och hörde jag om pumpen var igång (eh, nä... det väsnas liksom lite i bilen när man får en sklatt betong på rutan...), och varför stannde jag inte och pratade med killen som satt i pumpmojen? (eh, hur ska jag veta att ens FINNS en kille i pumpmojen?)
Å dessutom ville jag ju spola av bilen så for som möjligt!!!!! (aha, och hur i h-e ska jag veta att ni har spolmöjligheter i betongbilarna???? Jag kan slakta kanin, kastrera smågris och sätat i innanfönster men betongbil har jag då aldrig kört...)
Å ALDRIG hade de varit med om att en bilruta blivit skadad av betong (nähä, men då har ni det nu då da!!!!)

Men när vi visade korten som togs innan bilen spolades av dåååååå blev det annat ljud i skällan...

För då syntes det ju att det inte var betongbilen som stänkt betong på mig. Det var pumpen. Å det är ju ett annat företag.... Och eftersom det blir fallhöjd på betong från pumpmojen så är det ju naturligtvis stenskotts-skador jag har på rutan. (För det är ju ingen fallhöjd från bilen då? Det kan väl aldrig vara så att bil och pump är byggda för att mötas på samma höjd?)

Så då fick jag ett telefonnummer att ringa till de som har hand om pumpen.

Och det har jag ringt, och hon återkommer på måndag eftersom hon var ledig idag. Och när jag sa att jag kan leva med lackskadorna men att jag är hemskt ledsen över min framruta så svarade hon att det inte är något problem, de fixar ny ruta åt mig.

Själv väljer jag att vara halvarg och avvakta måndag.

Folk omkring mej har liiite svårt att hålla sig för skratt - även jag inser det absurda i att få betong på bilen men jag behöver nog nåt år på mig innan jag ser det roliga i det fullt ut!
"meh, sån't händer väl bara på film!?" är nog dagens vanligaste kommentar och jag känner någon lite besk smak i munnen när jag konstaterar att rätt mycket i mitt liv är sådan't som "väl inte händer på riktigt"

Näst vanligast är stillsamma konstateranden om att folk är ganska glada att det inte är dom jag är arg på

Nu vill jag åka hem och installera marsgrisarna i deras nya, fina jätteSTORA bur

Stoppar in näsan lite snabbt så här mitt i natten.

Jag har valt att ge mina barn riktigt socker istället för sötningsmedel.
Jag är nog ganska rabiat "anti-sötningsmedel"
Jag resonerar som så att sötningsmedel är jättebra för den som av medicinska skäl ska undvika socker men inte annars. Jag minns med fasa nån riktigt otäck apelsindricka som var helt osötad och som för närmare 25 år sedan var det enda som fanns för diabetiker i sverige (ärkeexet är diabetiker).

Det finns sötningmedel i allt möjligt, tom i tandkräm och mediciner så jag tycker att det räcker så. Jag är inte helt övertygad om sötningsmedel är så nyttigt för oss.
En hel del rapporter visar på olika skador och biverkningar vid hör konsumtion (nu anser livsmedelsverket att en person på 60kg kan dricka 4 liter apartamsötad läsk per dag utan att det är för mycket så där är riktlinjen för hög konsumtion för mig).
Lika många rapporter visar att det är helt ofarligt.

Det som gör att jag är benägen att tro på de 'negativa' rapporterna är (förutom viss egen erfarenhet på mitt förra jobb) att sötningsmedel är så oerhört mycket biligare än riktigt socker för livsmedelsindustrin.
Och i väldigt många fall är det industrin som bekostar / sponsrar forskningen.

Sen är de flesta sötningsmedel extremt mycket sötare i smaken än vanligt socker så jag tror att "sötsuget" triggas lika mycket av sockerfri läsk som av vanlig.

 Hursom så  tycker jag att det är bättre med socker i måttliga mängder i stället.

Sen har jag ju alltid saftat och syltat själv så då är det ju lättare att alltid ha lättsockrade alternativ hemma förståss.

Nu postar jag utan att ha läst igenom, hoppas jag inte klumpat till nåt

Dessutom tycker jag att sötningmedel smakar urk...

Svammelfia är nu rusktigt trött och siktar på kudden istället för att virra till det här i tråden.

Pöss på er