Tycker det är så jobbigt ibland, vad skulle ni göra om ni var oense om framtiden?
Jag tror jag har tagit upp detta innan i ett forum,
men jag vet inte riktigt..
Jag och min sambo är lite oense om framtiden ibland, det känns som om det är svärföräldrarna som "tvingar" honom att vilja vissa grejer. Sen när han pratar med mig så vill han samma sak som jag vill men ibland när vi är hos svärisarna så håller han med dom lite halvt om halvt.
Tycke det är så jobbigt!
Vil lveta vad ni skulle gjort i detta fallet:
Min sambos mormor och morfar närmar sig 90 år och är ganska skröpliga, tyvärr :/
Dom bor på en stor gård med skog till och min svärmor har tydligen lovat dom att aldrig sälja stället.
Min sambo har en bror som inte längre vill ha stället och flytta till stan. Nu försöker svärföräldrarna TVINGA oss att köpa huset när morföräldrarna inte finns (vilket kan bli när som helst).
Jag har alltid velat ha ett stort hus och en fin tomt med kanske någon ladugård. Men saken hr till den att jag och sambon gärna vill bygga oss ett hus då vi har varit och pratat med säljare och gjort en ordentlig budget. Vi planerar att bygga om ca.5 år då jag har hunnit jobba några år och vi har sparat en större summa.
Detta är VÅR högsta dröm men nu försöker svärföräldrarna tvinga på oss detta huset.
Vilket jag inte vill.
Men ibland vill sambon och ibland inte. Det blir ju klart billigare på ett sätt då det är massa utehus och mark till.
Men till de negativa sakerna:
- jag kommer få köra 7 mil varje dag om jag vill jobba på sjukhuset i början. Och sen vill jag gärna jobba kvar i staden och inte i en pytteliten by med kanske bara ett par jobb lediga till mig.
- min sambo måste byta jobb så vi kan skjutsa våra barn till dagiset som vi kommer tillhöra, annars blir det flera mils omväg och jag kan ju inte alltid hämta och lämna. (vi vill ju ha fler barn). Och det känns osäkert att byta jobb när man nu trivs bra och har jobbat i mer än 10 år.
- Vår dotter kommer tvingas byta dagis/skola och det vill jag absolut inte då vi har det bästa som finns. Den nya skolan ligger bara några meter från en jättestor väg med endast stängsel emellan. Ser inte alls trevlig ut.
- Vi kommer ha 1,5 mil att köra på pytteliten GRUSVÄG varje dag enkel väg vart vi än åker.
- Jga kommer komma ännu längre bort från mina kompisar och de mammor jag lärt känna
Alltså jag bara orkar inte! Vi bor ganska långt ute i ingenstans just nu och jag trivs väldigt bra. men vi bor också ganska nära en stor väg så vi har ju förbindelse med både bussar och annat! Vem fan vill ligga och köra 7 mil varje dag för att ta sig till jobbet!? Och 3 mil grusväg som kanske inte ens är skottad på vintern!?
Varför tjatar svärföräldrarna på oss?!?!??! Vi lär ju ändå få betala minst 1,5 miljoner för ett hus som vi ändå kommer vilja TOTALrenovera! Är det inte då bättre att lägga 2 miljoner på ett hus som vi VERKLIGEN vill ha!?
man vill ju inte ångra sig när det gäller ens framtida hem.
Jag r bara så rädd att min sambo ska falla för svärföräldrarnas tjat :( jag blir så deppad och orolig!
Jag försöker förklara att han nog kan ha en liten traktor om han vill ändå utanför VÅRT hus som VI vill bygga..
Hur ska jag argumentera?
Känns så jobbigt just nu, vill verkligen inte ha en framtid med jättehöga lån i ett hus jag inte vill bo i - längst ut i ödemarken man bara kan komma!
Vad hade ni gjort? :(
