Vänner som tycker det gått för snabbt.

Jag vet hur det är, på ett sätt. Är tjugotvå och ska gifta mig med en man som är tjugo år äldre än mig. Det väcker misstro, att jag är för ung, att det är för hans skull... Massa grejer.

Det gäller bara att lita på sig själv och sin partner, det finns inget annat. Prata om det så det inte hamnar emellan er. Men annars har jag tyvärr inget annat tips. Ni vet att ni gör rätt, ibland måste det räcka.

Det går ju även att säga till dina vänner att du inte vill höra såna kommentarer från dem, att ni vet vad ni gör. De kanske inte förstår hur jobbigt det är för er.

Hej! 

Vad tråkigt att dina vänner inte är mer förstående. Jag tycker att tiden man är tillsammans är väldigt individuell och ingen vet riktigt hur förhållanden är förutom de som är inblandade. Får jag fråga hur gamla ni är? Det spelar inte alltid roll men ifall ni båda är precis 18 så kan det ju påverka hur dina vänner ser på saken. 

Annars kan jag säga så här, tror det handlar mycket om den nuvarande svenska kulturen som säger att man ska ha varit ett par i minst 5 år innan man gifter sig... Vet att utomlands så fungerar det ju helt annorlunda och efter 1,5 år är helt normalt att man gifter sig. 

Alla är olika och att folk inte förstår det och "dömer" folk som inte gör som alla andra är så tråkigt. Ta ett snack med dina vänner och förklara att du vill ha deras stöd och att du blir sårad. Att gifta sig är ett stort steg och självklart vill man att ens vänner ska vara glada för er skull.  

Jag är i alla fall jätteglad för er skull och hoppas att ni får ett långt och lyckligt äktenskap!  

Tack för fina tankar och svar :) Jag har idag skickat ett mail till den person som fällde kommentaren igår, och jag tror det kommer bli bra, även om jag är så medveten om att det pratas bakom ryggen på oss. 
Jag fyller 25 nästa vecka och min fästmö fyller 23 iår.
Jag är helt inne på ditt tänk ang kultur, sen tror jag också att den svenska mentaliteten är genomsyrad av ett jäkla massa tyckande hela tiden, även om det ganska ofta sker bakom ryggen på folk.

Jag blir inte riktigt klok på de, men det har väckt ett jävlaranamma hos oss, vi ska baskemej visa de att vi kommer höra ihop, until the day we die!
 

Innerst inne tror jag ändå de är bekymrade för att de bryr sig. Jag har några vänner där det gått extremt snabbt, och det har i flera av fallen inte gått så bra. Förlovning inom ett halvår, giftermål efter ett år och skilsmässa efter två år i ett av fallen. Nu är det ju såklart väldigt klantigt av dem att säga detta rakt ut till er, det är inte deras ensak.

I mitt fall så bodde min sambo ihop med sitt nyblivna ex när vi blev ihop. Han sov på soffan, och det var ju inte så kul såklart, så han flyttade in hos mig i princip omgående. Vi hade dock känt varandra i flera år innan dess, så vi var ju inga främlingar för varandra. Men hans familj ringde en efter en och var bekymrade över att han bytt tjej bara sådär, och flyttat och haft sig... Vi visste ju att det skulle vara vi, och vi är lika "nykära" nu flera år senare.

Nu är de ju överbevisade sedan länge, och jag vet att jag har mycket respekt hos alla i hans familj. Men det tog ett tag innan de liksom tog mig till sig. I ert fall förstår jag, vill man ha biologiska barn så är det ju svårt som det är för många heteropar, och för er är det ju inte lättare. Fäll en syrlig kommentar tillbaks om någon säger något, och låt dem prata bakom era ryggar bäst de vill. Men du kan nog också vara ganska säker på att om något år så har folk vant sig och då är det inget problem längre, och då kan du påminna dem om hur fel de hade.

Jag har haft samma problem, vi träffades i början på mars, förlovade oss i juli och ska nu gifta oss i Juli och vi har fått många kommentarer om det men vi har bestämt oss för att skita i alla andra. 

Det man fick höra mest var "är du gravid??".. Nej det var jag inte.
Många trodde också att det enbart var därför vi skulle gifta oss. Och att vi hade så himla bråttom.

Jag tycket att ni ska göra precis som ni känner för. Känns det rätt så gör det!
Vi har båda varit i långa förhållanden innan men inte haft en tanke på att gifta oss. Men nu när vi träffade varandra kändes det bara helt rätt! 

Kärleken har inga gränser! Strunta i alla andra. Man behöver inte ens ha en anledning till varför man vill (fast ni har ju en given). Det är ju ni som gifter er och inte era vänner Bra datum för övrig, då gifter jag mig oxå med mitt livs kärlek. Jag visste redan efter 6 månader att jag ville vara hans för evigt men vi gifter oss först 6 år efter. Hade ju inte spelat någon roll om vi gifte oss tidigare, känns det rätt så är det rätt. Stå på er.

Men jössös, det där är ju oxå helkonstigt. Folk förväntar sig alltså att par ska vara tillsammans i fem år innan de gifter sig men OM de gifter sig beror det på att den blivande bruden måste vara gravid?? Vilket århundrade lever man i då?

Stå på er, vet man att det gäller, ja då vet man! Tror inte det har med ålder att göra, snarare mognad och det varierar förstås från person till person...

Vi hör till dem som gör allt "by the book" men skulle gladeligen gå nedför altaret imorgon. Vi träffades för 5 år sedan och skulle inte våga komma med idén att gifta oss/börja bilda familj/skaffa hus och allt det där förrän han är färdig med sin utbildning (vilken han är 2 mån före bröllopet!). Hans familj skulle inte se med blida ögon på att dra igång sådana "familjeangelägenheter" innan man är "stadgad" och därmed vuxen och "mogen".

Önskar ibland jag att vi/jag var lika modiga och trotsiga (om jag får säga så utan att det låter negativt) som ni... Lite mindre förväntat och lite mer "skit i dem, vi gör som vi vill"!

Jag har känt min karl i 4 år, men inte bott i samma land  och  ja vi gifte oss snabbt, men vi är båda väldigt medvetna att  det är snabbt och vi måste försöka anpassa  efter varandra , ge varandra utrymme och ge varandra det stöd som behövs.

Vi gifte oss 5 månader efter vi hade "blivit ihop", men orsaken var att  antigen så försöker vi leva  i två olika länder och   träffar varandra  en gång om året   eftersom vi är rätt så fattiga  eller så  gifter vi oss och han flyttar hit och vi försöker  hålla ihop och få det att funka. 

Ja det är inte lätt och ja visst vissa har blivit sura av det MEN  ingen av de nära vänner som känner mig eller min karl tycker att det gick  för snabbt, många har sagt att vi borde gjort det  tidigare.

Mina vänner gör allt för att hjälpa min karl att finna sin plats i Sverige och  ge honom ett social liv här. 

Om dina vänner  anser att det går för snabbt, sitt ner och ta ett lugnt samtal med  dem och  fråga varför, det kan finnas en bra orsak till det hela eller så kan du lugna dem som gnäller.

Ska säga att den som skrek mest om att det var för snabbt visade sig vara  avundsjuk och gillar inte folk i lyckliga förhållanden. 

Äsch, försök att inte bry er om dem! Visst är det svårt att låta bli att bry sig om vad ens vänner tycker i alla lägen, men det är ERT liv! De är kanske bara avundsjuka  ;o)   Men man vet aldrig, kanske säger de så för att de fortfarande inte känner sig säkra på sina partners trots att de varit tillsammans i flera år och tror man behöver några år på sig för att känna sig säker att det är rätt, när det kanske är att det bara är så att de inte hittat den rätte/rätta tyvärr?

När jag tänker efter så förstår jag att man kan ta illa vid sig. Jag hörde min grannes gamla gubbkompis kommentera att "det var snabbt marscherat minsann"  (han syftade på att jag och min pojkvän fått barn) Jag tog illa vid mig trots att han inte känner mig och inte vet något om mitt liv. Varför ska han tycka saker om oss liksom? Grrrr...

Men tänk om  Gubben menade det som något posetiv?

Att säga att det   snabbt marscherat minsann är inte alltid  något negativ, det är vad du läste in, han kanske såg det som något posetivt, eftersom vi " ungdommar" idag väntar så jäkla länge. 

Det är samma misstro för många/från många ttror jag....vi blev tillsammans i september 08 o i februari 09 var jag gravid! Alla tyckte självklart att vi gick fort fram då med, i juni fick vi reda på att det var tvillingar o i september drygt två månader för tidigt föddes våra grabbar! Vi förlovade oss när pojkarna låg på neonatal och till sommaren gifter vi oss! Folk tycker fortfaande att det går för fort fram just med tanke på bröllopet! Helt knäppt tycker ja med tanke på att vi redan har brn vilket är ett myclet större "cmmitment" än att gifta sig! Dessutom har vi nu varit tillsammans i 2,5 år o till sommaren nästan 3! Det är tråkigt och symd att folk inte kan glädjas åt en istället för att ha massa åsikter! Det finns inet som säger att man kommer lyckas bättre i äktenskapet om man varit tillsammans i många år innan!

Jobbigt ! Tycker det är lite irriterande när folk frågar så faktiskt,
men själv är man ju också så dum ibland så man faktiskt undrar varfr man har så bråttom, det är liksom lite naturligt tänkande, jag brukar fråga mig själv ibland med:)
Men jag skulle faktiskt inte vara så dum så jag sa det högt till någon av mina vänner - dom gör ju egentligen som dom vill och dom vet ju bättre än jag:)

Det  konstiga är att det var ingen som sa något konstigt när jag blev gravid bara några månader efter att jag och min sambo flyttat ihop, knappt ett år innan vi lärde känna varandra.
Det kändes så bra och naturligt alltihop men NU - nu när vi ska gifta oss är det folk som har tyckt att det är konstigt att gifta sig redan efter (i sommar kommer det vara) 4,5 år.
Det är väl inte så konstigt tycker jag då man har barn och bor ihop och vill gifta sig :)

Folk ska alltid ha så mycket att säga till om. Men jag erkänner att jag själv tänkt tanken då och då..

För oss har det också gått snabbt, i juni gifter vi oss och då har vi varit ett par i knappt två år. Vi har inte fått några kommentarer men jag kan tänka mig att en del haft åsikter. Men vi har varit så säkra från början, efter alla år och flera förhållanden bakom oss hittade vi hem. Jag har två barn sedan tidigare, min sambo har inga egna barn. Vi har bestämt oss för att satsa på livet ut och då finns det väl ingen bättre start än att lova detta inför gud och hela församlingen, eller hur?!
Jag kan inte annat än att hålla med vad de andra skrivit. Stå på er och gör det som känns rätt för ER!

 

Vi har varit tillsammans 5 officiellt och inofficiellt i 8 månader nu och när bröllopet kommer har vi varit tillsammans 2 år och vi går också för fort fram enligt dem runt omkring oss men samtidigt så säger dem är det några som kommer att h¨ålla ihop är det ni så jag vet inte riktigt hur dem tänker sen får man inte glöma standrad kommerntaren ni har ju hela livet på er!

som du märker så förstår jag dig/er mer än väl, du är inte ensam.,. men jag har börjat stänga av helt och oavsett vad folk säger och tycker så det enda som behtyder något är att vi ska gifta oss, vi har påbörjat våran framtid redan skapa oss våra minnen och det är de jag lägger min energi och tankar på... visst det är jobbigt men samtidigt är det det här vi vill...  dem som fäller kommentarer är oftast rädda, har svårt att förstå, inte fått känna denna omgående kärleken och känsaln som vi/andra får.   dem är rädda att bestämma sig för en grej och köra hela vägen för tänk om !?

dessutom är det ju faktiskt fler och fler som går i sär efter 9-10 år ioch är då gifta det är lkiksom ingen garanti att det ska bli bra uppebarligen känns det bra ochni vet att det är det ni vill ingen kan uttal sig om framtidien så kkör på och fortsätt bygg på eran lycka!

Å ena sidan...när andra beslutat sig för att gifta sig så tycker jag att man gratulerar dem (och håller sina analyser för sig själv).  Bara om man vet att den ena parten är yxmördare eller något annan mindre lämpligt ska man givetvis inte gratulera... 

Å andra sidan.... det är väl just när man ska fatta viktiga beslut man behöver få dem belysta från andra vinklar och vem är då mer lämpad än de som känner en bäst, dvs vänner och ev familj? Det är klart att det kan finnas allt från avund till genuin glädje i andras kommentarer, det får man helt enkelt ta. Vi vill ju att folk ska visa intresse för oss och våra liv, eller hur, deras frågor och kommentarer får vi på köpet . Det man får tänka är att människor oftast ändå menar väl.

Jag tror att det bästa sättet att bemöta kommentarer och frågor man känner är  plumpa eller ogenomtänkta är att vänligt fråga "Hur menar du då?". Få vill nog säga rent ut hur de tänkte, de inser hur plumpt det låter. Det kan vara ett sätt att få tyst på dumma kommentarer eller ge folk en chans att hejda sig. Vem säger rätt ut "ja men ni känner ju inte varandra så om tre år är ni skilda!" på en sådan fråga? Inte många skulle jag tro.  

Lycka till och grattis till beslutet.

Mina föräldrar tyckte det var för tidigt för mig att flytta ihop med min sambo när vi varit tillsammans i ett år, så är lite orolig för vad de kommer säga när vi förlovar oss (vilket förhoppningsvis och förmodligen blir ganska snart), men jag har kommit fram till att jag verkligen inte bryr mig om vad folk omkring mig tycker. Det är deras problem, och jag tänker inte strunta i att göra ngt som kommer göra mig lycklig av hänsyn till andra. Som du sa, de vet inte vad ni gått igenom och hur ni känner.

You go girl!

Precis, man får ju skilja på två olika saker här: det ena är ju hur länge man tycker man ska vara tillsammans innan man gifter sig, det andra är huruvida man har rätt att ifrågasätta hur någon annan gör.

När det gäller den första poängen tycker jag personligen det är smart att vänta ett tag. Det kommer en tidpunkt när förälskelsen lagt sig (rent biokemiskt) och det rosa skimret försvinner, och det är då man ser på riktigt vad det är man har tillsammans. Man bör bo ihop ett tag och se hur det fungerar, och det är en fördel om man har haft en eller flera kriser så att man vet hur man reagerar då och om man kan hantera kriser tillsammans.

Allt detta gäller f.ö. även innan man skaffar barn, enligt mig, eftersom det är en klar fördel om man kan stå ut med varann åtminstone tills barnet blir vuxet sen! Men jag har förståelse för att det kan finnas skäl att inte vilja vänta så länge.

Om man ändå är säker på att man kommer att vilja leva tillsammans resten av livet är det ju inte heller någon brådska att gifta sig, då har man ju massor av år på sig!

Med det sagt är det ändå inte min eller någon annans sak att säga att just du eller någon annan har för bråttom. En nära vän kan möjligen ha anledning att varligt fråga om det verkligen är en bra idé, om vännen inte tycker att man verkar ha full koll på vad man gör, men i övrigt får omgivningen lov att knipa igen om sina åsikter och bara gratulera när man väl har bestämt sig. Tycker jag!