Tror alla på gud som gifter sig i kyrkan?

Jag tror inte folk skäms för att tro på Gud, men att kalla sig kristern medför ju debatt. Hela bibeln ifrågasätts häfftigt av andra. Kan nog var alite jobbigt att mötas av det hela tiden.
Gick själv i pingst-kyrkan ett tag genom AA och NA, det var ett hellvete när folk hörde talas om det. Folk tror man automatiskt tror på stening av snattare och otrogna.

Ja, visst är det så? Jag är troende men orkar inte ta debatten med alla hela tiden. Det blir ibland som jag måste ta på mig ansvaret för var kyrkan gjort under 2000 år.

Men jag håller med om att det inte borde finnas någon anledning att gifta sig i kyrkan om man inte tycker om religion. Det är ju en sak att ha en respekt för kyrkan, och för de som tror, och sedan vara troende mot de som absolut inte tror på något. Om jag inte var troende skulle det nog ta emot lite att stå där framme i kyrkan och få mitt äktenskap välsignat. Jag vill ju inte ha mitt äktenskap välsignat av en person från någon annan religion, det känns ju bara dumt.

ja men så känner jag också inför Gud. Tror inte på Gud, men vill heller inte yttra mig om att han inte finns.

När du uttrycker det så kan jag hålla med om att jag hade för stora åsikter. När det handlar om att ha varit i ett våldsamt äktenskap och liknande måste man ju få lov att få en andra chans att få börja om, gifta om sig och få ett lyckligt liv.

Men det finns ju de som gifter sig, kommer på att de inte vill leva tillsammans efter två år, skiljer sig, träffar någon ny, gifter sig i kyrkan igen och säger samma löften som till sin förra man. Tycker att allt för många gör så och det tycker jag inte är helt okej. bara min åsikt. Hade jag gift mig i kyrkan och sen kommit på att jag gift mig med fel man (utan att han var varken våldsam, elak eller otrogen) så hade jag inte velat gufta om mig i kyrkan igen. Då hade jag valt rådhuset. Men dom som vill gifta sig i kyrkan om och om igen får gärna göra det för min del, det är ju inte olagligt, men jag förstår inte varför.

Eb begravning är ju inte enbart till för den döde utan i viss mån även för de efterlevande. Samtidigt bör man ha respekt för den dödes önskemål i den mån de är kända. Det betyder att har en person gåt ur Svenska Kyrkan ska det till mycket speciella omständigheter för att tillåta en kyrklig begravning, helt oavsett kostnadsbiten.

Men i fråga om en person som inte lämnat Svenska Kyrkan och där hans eller hennes tro i övrigt inte är så känd så väljer jag nog att följa Fader Gunnar Rosendahls pastorala råd: "Vid en självspillings (alltså någon som tagit sitt eget liv) bår, aldrig mindre än hopp. Vid ett helgons bår, aldrig mer än hopp".

Det kristna budskapet handlar om hopp och tro, inte om bevisade fakta. Och inför döden tror jag att det kan finnas mer av hopp, eller önskan om hopp, än vad man i regel tänker sig i yngre år.

När det gäller vigsel så brukar jag i och för sig höra mig för med brudpar varför de väljer just den här kyrkan, men jag vill inte göra något som kan tolkas som en slags kontroll av deras tro. Poängen med den kyrkliga vigseln, som jag ser det, är att man erbjuds något utöver den civilrättsliga delen nämligen Guds välsignelse och församlingens förbön, och det kräver inget speciellt ställningstagande för att ta emot det.

En av de främsta anledningarna till att man gifta sig i kyrkar trorts avsaknad av tro tror jag är för att det tillhör vårt kulturarv och för de flesta i Sverige är det nog ändå Svenska kyrkan som står för det. Jag tycker att en kyrklig vigsel representerar mer än religiositet. Det betyder också kultur och tradition i vårt samhälle. När jag gifte mig första gången hade jag nog (då var det självklart med en kyrklig vigsel) som någon annan sa här, förväntningar på mig/oss att det skulle göras i kyrkan. Min kyrkliga mormor och min (inte så kyrkliga) mor skulle ha blivit anmärkningsvärt ledsna om det inte hade blivit så, tror jag.

Nu är jag äldre så vi bestämmer helt själva och vi gifter oss borgerligt. Men jag förstår att tradition och kulturarv kan vara väldigt viktigt när man väljer, inte bara hur troende man är. Sen håller jag också med andra som menar att tro är varje människas ensak.

Kultur och tradition att sjunga psalmer och lova saker inför något man inte tror på?
Skumt land vi lever i ;)

Förstår vad du menar, men jag köper det inte. Vi kan knappast förvänta oss att kvinnliga muslimer ska ta av sig sin burka om vi inte ens kan skippa kyrkobröllop bara för att 'det förväntas' av oss eller är 'kultur och tradition'

Missförstå mig rätt, jag är faktiskt både döpt och konfirmerad och har inga som helst dubier när det kommer till den biten. MEN då pojkvännen och flertalet vänner absolut inte är kristna så vill jag inte släpa in dom i en kyrka för att sjunga psalmer och lyssna på predikan (vet att vissa präster tonar ner det, men ändå)  för att JAG ska gifta mig.

Kultur och tradition... Vet knappt vad det innebär längre när man kollar debatterna som förs här på BT :)

BT är väl knappast det rätta stället att utreda sådana frågor ;)

Tror inte på Gud, inte djupt troende iaf...
Men jag tror starkt på att följa seder och traditioner och definitivt på att inte bråka med svärmor... så kyrkan blev det :D

Kan tycka att det är lite lustigt att du tycker att det konstigt att vissa väljer kyrkan pga familjetradition men sen i nästa mening att du inte gör det för att bla dina vänner inte är troende.

Det är inte alls konstigt att man väljer kyrklig vigsel oavsett om man tror eller inte, eftersom de flesta av oss växt upp som medlemmar i SK. Om ett tiotal år kan situationen mycket väl ha ändrats, då barn idag inte går regelbundet till kyrkan om inte deras föräldrar tar dem dit. Jag har ju firat alla möjliga skolhögtider i kyrkan eftersom det var där vi hade lucia och avslutningar, konserter och liknande. Då är det ju ingen stor överraskning att jag överväger att även fira mitt bröllop i kyrkan, eller hur? Oavsett min personliga tro, så har jag ju en anknytning till kyrkan genom min uppväxt, och det har jag inte till moskén eller synagogan...
Jag tror att det är därför som många tycker att de kan göra som de vill i kyrkan också, eftersom det är "vår" kyrka, typ.