När sätta O.s.a inför bröllop?

Det ÄR ganska lång tid innan, om än förståeligt ur ert (och de flesta bröllopsarrangörers) perspektiv. En lösning kanske kan vara att ni ger extra betänketid om det finns några som ber om det -- kanske har någon som ni verkligen vill ska komma behjärtansvärda skäl såsom att semestrarna på jobbet bestäms först ett par veckor efter ert OSA-datum etc.

Lite off topic och ur gästperspektivet – men i alla fall ett relaterat i-landsproblem:
Vi blev nyligen bjudna på 30-årsskiva hos en väninna/kollega till M2B. Hon hade noterat på Facebook att M2B är relativt upptagen/uppbokad, och varskodde därför i mycket god tid hur hon ska fira sin 30-årsdag och bjöd in oss informellt. Vi tackade glatt ja med vändande mail, trots att det var mer än tre månader kvar, eftersom vi inte var inbokade det datumet.
Som jag förstått det har M2B:s väninna (som jag inte känner, utan bara träffat som hastigast en gång) tänkt sig en bjudning i parets egen lägenhet för att fira sin födelsedag, strax innan de får sitt första barn. Så det kanske är lite för att markera den övergången också.

Veckan därpå fick jag ett ”håll datumet”-mail om bröllop, givetvis samma dag som 30-årsfesten. Det är en av mina vänner som gifter sig, och det känns som att en väns bröllop går före en relativt informell födelsedagsfest (fast det är ju lätt för mig att säga, som inte ens är bekant med födelsedagsbarnet.)
Det blir det första ”normala” bröllopet med en god vän inblandad som jag är bjuden på på evigheter, dessutom i min hemstad Stockholm. Det blir även ett mycket lämpligt ”studiebesök”, eftersom det är bara tre veckor före vårt eget bröllop – och de ska nog ha samma typ av upplägg som vi vad gäller festen, i en liknande lokal.

Så jag tycker att vi absolut bör tacka nej till hemma hos-födelsedagsfirandet (som vi alltså redan tackat ja till) så att vi kan gå på bröllopsfesten – och M2B tror att han kommer att sjunka genom jorden.
Det är givetvis oartigt att prioritera en festligare inbjudan som dykt upp. Men kommunikationen hittills har varit synnerligen informell, och födelsedagsbarnet får så gott varsel (2,5 månader) att det knappast blir ett problem för hennes planering. Istället får vi bjuda henne och hennes sambo på en trevlig middag i min trädgård eller något sådant, så att vi visar att vi gärna vill umgås med dem.

En kompromiss vore givetvis att vi går på min väns och hans sambos vigselceremoni, och på kvällen fortsätter till 30-årskalaset – men det blir också lite konstigt. Jag föreslog även att jag och M2B delar på oss och går på respektive väns fest, men den idén gillar han inte.
Så vi kommer nog dessvärre att välja det oartiga spåret – extra trist eftersom födelsedagsbarnet och hennes man tyvärr inte riktigt ryms på vår bröllopsfest heller, om vi inte får en hel del återbud... Det hade annars varit en bra lösning.

Ja, det är knepigt med inbjudningar, särskilt när det gäller vänner båda i ett par har olika lojaliteter till!
Det var förstås dumt av oss att tacka ja så långt i förväg, och när jag efteråt insåg att 30-årsfesten blir en vanlig ”hemma i lägenheten”-fest (troligen inte med sittning/middag) tyckte jag att det var lite väl ambitiöst att bjuda in oss så långt i förväg.
Bröllopsfester är ju i regel större arrangemang, där det är mer rimligt med långa ledtider – Ribbings råd om att alltid skicka ut en inbjudan max två månader i förväg funkar tyvärr inte i moderna tider, tycker jag.
Som arrangör kanske man ändå ska tänka på att det blir stressande med tidiga OSA-datum, även om de kan kännas/vara nödvändiga för ens planering.

Det ÄR ganska lång tid innan, om än förståeligt ur ert (och de flesta bröllopsarrangörers) perspektiv. En lösning kanske kan vara att ni ger extra betänketid om det finns några som ber om det -- kanske har någon som ni verkligen vill ska komma behjärtansvärda skäl såsom att semestrarna på jobbet bestäms först ett par veckor efter ert OSA-datum etc.

Lite off topic och ur gästperspektivet – men i alla fall ett relaterat i-landsproblem:
Vi blev nyligen bjudna på 30-årsskiva hos en väninna/kollega till M2B. Hon hade noterat på Facebook att M2B är relativt upptagen/uppbokad, och varskodde därför i mycket god tid hur hon ska fira sin 30-årsdag och bjöd in oss informellt. Vi tackade glatt ja med vändande mail, trots att det var mer än tre månader kvar, eftersom vi inte var inbokade det datumet.
Som jag förstått det har M2B:s väninna (som jag inte känner, utan bara träffat som hastigast en gång) tänkt sig en bjudning i parets egen lägenhet för att fira sin födelsedag, strax innan de får sitt första barn. Så det kanske är lite för att markera den övergången också.

Veckan därpå fick jag ett ”håll datumet”-mail om bröllop, givetvis samma dag som 30-årsfesten. Det är en av mina vänner som gifter sig, och det känns som att en väns bröllop går före en relativt informell födelsedagsfest (fast det är ju lätt för mig att säga, som inte ens är bekant med födelsedagsbarnet.)
Det blir det första ”normala” bröllopet med en god vän inblandad som jag är bjuden på på evigheter, dessutom i min hemstad Stockholm. Det blir även ett mycket lämpligt ”studiebesök”, eftersom det är bara tre veckor före vårt eget bröllop – och de ska nog ha samma typ av upplägg som vi vad gäller festen, i en liknande lokal.

Så jag tycker att vi absolut bör tacka nej till hemma hos-födelsedagsfirandet (som vi alltså redan tackat ja till) så att vi kan gå på bröllopsfesten – och M2B tror att han kommer att sjunka genom jorden.
Det är givetvis oartigt att prioritera en festligare inbjudan som dykt upp. Men kommunikationen hittills har varit synnerligen informell, och födelsedagsbarnet får så gott varsel (2,5 månader) att det knappast blir ett problem för hennes planering. Istället får vi bjuda henne och hennes sambo på en trevlig middag i min trädgård eller något sådant, så att vi visar att vi gärna vill umgås med dem.

En kompromiss vore givetvis att vi går på min väns och hans sambos vigselceremoni, och på kvällen fortsätter till 30-årskalaset – men det blir också lite konstigt. Jag föreslog även att jag och M2B delar på oss och går på respektive väns fest, men den idén gillar han inte.
Så vi kommer nog dessvärre att välja det oartiga spåret – extra trist eftersom födelsedagsbarnet och hennes man tyvärr inte riktigt ryms på vår bröllopsfest heller, om vi inte får en hel del återbud... Det hade annars varit en bra lösning.

Ja, det är knepigt med inbjudningar, särskilt när det gäller vänner båda i ett par har olika lojaliteter till!
Det var förstås dumt av oss att tacka ja så långt i förväg, och när jag efteråt insåg att 30-årsfesten blir en vanlig ”hemma i lägenheten”-fest (troligen inte med sittning/middag) tyckte jag att det var lite väl ambitiöst att bjuda in oss så långt i förväg.
Bröllopsfester är ju i regel större arrangemang, där det är mer rimligt med långa ledtider – Ribbings råd om att alltid skicka ut en inbjudan max två månader i förväg funkar tyvärr inte i moderna tider, tycker jag.
Som arrangör kanske man ändå ska tänka på att det blir stressande med tidiga OSA-datum, även om de kan kännas/vara nödvändiga för ens planering.

>hon skulle ju lika gärna kunna planera ett hemligt bröllop t ex.
>Det är ganska vanligt att det blir bröllopsöverraskning när det fylls jämnt.
Hm, det kan du ha rätt i på ett allmänt plan, dock inte i detta fall (födelsedagsbarnet och hennes man hade tydligen ett mycket litet bröllop för några år sedan, som M2B inte var bjuden till).

Vill verkligen avråda alla som läser detta från att arrangera fester med hemliga bröllop – en sak att man gifter sig i smyg på tu man hand, men det är inte särskilt schysst mot gäster som tror sig vara bjudna till en vanlig födelsedagsfest...

Nu är jag mycket nyfiken på hur du tänker och vad som är ditt argument till att inte bjuda på födelsedagsfest som i hemlighet är ett bröllop.
Vi funderar nämligen på att just fira att både jag och sambon fyllt jämnt men att det är en överraskning att vi gifter oss och inte alls någon födelsedag. Vi har dock många olika alternativ på hur vi ska gå tillväga men det skulle vara bra med argument som är emot.

Det jag tror är att folk inte prioriterar födelsedagsfester lika högt och kanske tackar nej trots att man inte har något speciellt för sig eller prioriterar något annat. Om man sedan får veta att det visade sig vara bröllop (som man absolut hade tackat ja till) så kanske man känner sig lite lurad eller ledsen.