Osams med mamma

Inbjudningarna gick ut i måndags och det har varit lugnt och sansat. Vi har begränsad budget och 24 av gästerna är "mina" och 25 är m2b. Vi har plats för 50 pers i budgeten och den sista är prästen. Hans släkt är rätt stor, men där har vi valt de närmaste som vi träffar flera ggr per år. De andra vet nog knappt att jag existerar i hans liv, så vi valde så. Min familj är mer komplicerad. Pappa och mamma är separerade och mamma tål i varje fall inte pappa. Till saken hör att pappas släkt + respektive (pappa, farbröder, kusiner och farmor) är 11 personer. Jag har alltså 13 platser kvar för "mina" gäster. Mammas släkt är 64 personer (mostrar, morbröder, kusiner, kusinbarn och respektive). Jag har ingen större kontakt med någon av dessa personer. Även om jag inte umgåtts med min pappa en period på 6 när jag var liten så finns kontakten och umgänget idag. Min ena farbror och hans familj är jag dödspolare med. De träffar min m2b ofta och vi har en bra kontakt. Farmor med gubbe kommer när vi fyller år, både jag och m2b, ingen gnäller. Min andra farbror träffar jag sällan, när mina kusiner fyller år.

Som sagt, med 13 pers kvar att bjuda så blir det svårt. Mamma, bröder med respektive och barn är 6 pers. 13-6=7. Av dessa sju är ingen min moster/morbror/kusin/kusinbarn. Utan mina närmaste vänner med respektive. Till tre av mammas 6 syskon (och även till alla närmsta arbetskamrater till m2b) har vi skickat vigselinbjudan. Eftersom man inte behöver svara på en sådan då kyrkan är en plats öppen för alla oavsett tillställning så finns inga svarsuppgifter på dessa.

Min mamma hör av sig och säger att mina mostrar undrar saker om detta. Jag tycker att om de tagit illa vid eller har frågor så kan de ringa mig istället för henne. Tydligen är det inde de som tagit illa vid sig, utan mamma. Jag har nämligen valt att bjuda en farbror till festen, som jag har sporadisk kontakt med, istället för att prioritera en "representant" av mina mostrar/morbröder. Till saken hör att när jag förklarat budgeten, alla logiska argument osv så börjar mamma gråta. Vi har visserligen andra jobbigheter i familjen nu, så det kan jag förstå. Men när jag säger "glad påsk" får jag luren slängd i örat.

Jag ringde min bror och bad om råd. Han ringde mamma och sedan mig igen. Helt plötsligt är han också emot mig. Jag borde tydligen "veta att det är vett och etikett att inte bara bjuda vissa till enbart vigseln". Han morrar om att mamma är sur för att pappa ska hålla tal (jag trodde det var brudens far som ska hålla tal i första hand, även om han inte funnits 6 år under uppväxten). Pappa känner mig inte enligt mor och bror. Jag har andra åsikter. Mamma får gärna hålla tal, men hon har inte bett om det. Mamma är sur för att min familj tydligen "inte betyder ett skit för mig", min familj ska "sitta i ett hörn medan pappas familj har kul och håller låda". m2bs familj/släkt är "viktigare än min".

Till saken hör att mamma sagt "du är så ung", "man kan inte veta att man älskar varandra om x antal år", "ska du ha en såndär brudklänning? är inte det att ta i?" men varken jag eller m2b har hört ett enda grattis till förlovningen eller det planerade bröllopet. Och vad beträffar vett och etikett att bjuda till festen, säger vem då? Det är ingen förolämpning att få en vigselinbjudan! Det är en ära!

Nu har jag lugnat ned mig från igår, men jag känner ju inte direkt att det ska bli kul att mamma ska komma!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-04-24 09:32
Min bror tycker även att jag ska ringa mamma och be om ursäkt! Detta oavsett om jag anser att jag handlat fel eller inte!

wiii

Äldre 24 Apr 10:15

#1

Tråkigt hur det har blivit..
Har dock inga tips på hur du ska göra.
Känns ju som att det handlar om dina föräldrars dåliga relation mestadels..

shakynose

Äldre 24 Apr 10:25

#2

Jag tror att det är ganska så ovanligt att ens föräldrar inte har åsikter om viljka som skall bjudas, hurtårtan ska serveras, eller vilken klänning som är passande...

Ha lite is i magen, men det kan vara bra att ta kontakt med både din mamma och din bror för att tala om detta ganska snart ändå. Jag kan förstå hennes besvikelse faktiskt, för även om det är ERT bröllop och inte hennes, så är det en familjehögtid som hon antagligen kommer att känna sig ganska ensam på eftersom hon inte har någon kontakt med din far och hans familj. Så ha lite förståelse!

Angående dina mostrar: Även om det känns trist att de talar om detta "bakom din rygg" så förstår jag ändå deras besvikelse, och jag tycker att de har all rätt att ventilera detta med varandra istället för att ringa dig och gnälla om att de bara får komma till vigseln. Jag måste erkänna att jag också blivit lite besviken över en inbjudan nån gång, men inte sjutton ringer man till inbjudaren och klagar, för det är precis som du säger en ära att bli inbjuden över huvudtaget!
Försök att hålla huvudet högt, och tänka att de kommer att smälta sin besvikelse inom några dagar. Jag tycker även att du kan ringa dem och förklara läget på ett lugnt sätt, så ska du se att de antagligen inte alls är så besvikna som din mamma får det att låta som.

Diraal

Äldre 24 Apr 10:36

#3

Tack, jag har förståelse för det hela. Jag är mest sur för att hon inte brytt sig, men när det kommer till saker som rör henne så är det annat ljud i skällan! Men jag kanske lugnar ned mig ännu mer.

mikita

Äldre 24 Apr 11:29

#4

Utan att fördjupa mig jättemycket, men din far och släkten på den sidan är ju DIN familj lika mycket som alla på din mammas sida. Och det är ju du och inte hon som ska gifta sig. Så det måste ju vara ditt/ert val menar jag, vem som ska komma. Jag har aldrig förstått tanken med att bjuda exakt lika antal från varje sida, man bjuder väl dem som är en närmast och som betyder mest för er? Sedan kan man ju försöka fördela "platserna " lite om det är svårt att välja.

Sedan kan jag någonstans förstå att din mamma värnar sin släkt, framförallt om relationen mellan din mamma och pappa är så "frostig".

Jag håller med shakynose, ring dina mostrar och förklara läget. Annars har jag nog inga konkreta tips, mer än att stå på er! Man kan inte bjuda alla och då får man lov att sålla efter sina egna premisser. Tycker jag.

prinsessanogrodan

Äldre 24 Apr 21:40

#5

Även om jag till viss del kan förstå att din mamma kanske är rädd för att känna sig utanför eller att hon är rädd för att det ska konstig stämning mellan henne och din pappa och hans sida av släkten....MEN det är ju inte HON som ska ha en underbar dag i FÖRSTA hand, det är ju DU och din blivande, eller hur?

Klart att det är en speciell dag för brudens mor och visst önskar man att alla ska en underbar dag men OM det krävs lite ansträngning från hennes sida för att ha roligt TROTS att din pappa och den sidan av släkten är där så tycker jag att hon får vackert bita ihop och försöka anstränga sig för att ha roligt så att DU och din blivande ska ha en bra dag!

Det jag stör mig på är att helt plötsligt handlar allt om din mamma och mostrar! Dom får väl för f-n anstränga sig för att DIN skull! Om deras enda ansträngning på hela dagen och under planeringen är att vara glada för ER skull och anstränga sig för att ha roligt trots att din pappa är där och trots att han ska hålla tal så får dom för tusan anstränga sig och göra det som krävs...för DIN skull!

Jag tycker att det är ledsamt när OMGIVNINGEN får allt att handla om DOM istället för att acceptera att just en enda dag så handlar det INTE om dom. Om det finns folk i omgivningen som inte kommer överens / har bråkat i tusen år / hatar varandra etc så tycker jag att antingen så kan dom bestämma sig för att inte komma eller så väljer dom att komma på bröllopet för att dom faktiskt trots allt har en enda "sak" gemensamt: bruden / brudgumen /brudparet och så kan dom faktiskt välja att under en enda dag bete sig som folk och inte bråka,inte fälla snäsiga kommentarer till varandra och inte "svara" på eventuella inbillade eller riktiga provokationer från "den andra sidan" oavsett vad motståndaren gör eller inte gör.

Osams med mamma

INNEHÅLL