Nu har vi trådar där vi kan gnälla av oss och trådar där vi kan klaga och massa annat.
Och så klagas det ju även i en del positiva trådar också självklart... 
Här tänkte jag att vi kunde försöka att aktivt jobba på positivt tänkande.
Vad gick snett, och hur löste du problemet?
Eller hur SKA du lösa ett problem som uppstått?
Eller har du bara något allmänt positivt att bidra med så går det också bra.
Inga negativa kommentarer tack
Jag försöker tänka positivt för det mesta...
Jag har ont överallt
Mina fötter kan inte ha vilka skor som helst
Jag ÄR tjock
osv...
Men... Jag har en blivande make som älskar mig trots alla mina brister och för mig är glaset alltid halvfullt, aldrig halvtomt.
I dag har jag suttit på jobbet med migrän och känt att "vilken tur att det är mellansäsong så att det är så dött som det är" 
Jag har känt hela helgen att jag är på väg att bli sjuk. Och hade feber i dag när jag vaknade. Vilket innebär att jag missar "festen" hemma hos chefen som vi alla skulle vara på i morgon efter jobbet och jag var grymt besviken...
Men så slog det mig...
Jag har ju massa tid att fortsätta sy nu istället. Tid jag inte hade haft om jag hade jobbat.
Jag är inte den som fejkar sjukdom och är hemma. Och hade jag varit piggare så hade jag ändå gått och jobbat.
Men även om det nu tar mig flera timmar att göra en sak som normalt tar en halvtimme, så har jag ändå tiden att göra det...
Och det vände hela min tankegång
Så nu ska jag bädda ner mig i soffan under massa filtar, med allt jag behöver inom räckhåll. Och börja fålla upp en klänning för hand.
Två flugor i en smäll, jag sitter och tar det lugnt och får ändå lite gjort 
I dag fick jag en anledning att tänka över hur mycket jag har kvar att sy inför bröllopet... och det kändes nästan lite panikartat när jag ser dagarna räkna ner till det.
Men så tog jag mig i kragen och började klippa till lite tyg till en del av det jag ska sy, så nu har jag helt plötsligt 3 kläder färdigklippta, som bara ska sys. Så halva jobbet med dessa tre är gjort känns det som
I morgon ska jag börja lite lätt med en lista i Exel på de som är inbjudna så jag kan pricka av där vilka som tackar ja och inte, samt vilken "typ" dom kommer som (adel, borgare, bönder eller vanligt klädda) så jag kan börja trixa lite med bordsplaceringen också.
Dessa listor kommer också att lämnas ut till våra föräldrar efter OSA-datumet (som egentligen är i morgon men pga långhelgen så avvaktar vi till nån gång nästa vecka) så att föräldrarna kan börja ringa runt till dom som inte OSA:t och be dom att göra detta...
Så från en känsla av "jag hinner aaaaaldrig 
"
till känslan av "läget under kontroll" på bara ett par timmar.
Det kallar jag positivt 
Nu har vi kommit in från en långpromenad med hunden, som bara var tänkt att bli hälften så lång egentligen... Men då vi fick ett par framför oss med två barnvagnar och småttingar som tjatade på sina föräldrar om att få "klappa hunden", och dom svängde in på avtagsvägen vi hade planerat att ta.. så valde vi en omväg istället...
Vågar inte lita helt på hunden och barn. Han tycker om barn, men han blir så arg när dom inte är Viggo (hans gamla mattes son) och så kan han skrämma dom när han skäller först. Innan han har lugnat ner sig alltså...
Men inget ont som inte har nåt gott med sig. Både han och vi mådde bra av den extra långa vändan
Svärmor har sytt klart alla linneservetter nu så dom ligger i en påse hemma och ska tvättas så dom blir mjuka och fina. Och så hjälpte jag henne att klippa till alla stolsöverdrag så hon bara behöver kanta dom (räcker med zick-zack) så är dom klara sen också...
Vad skönt att allt går framåt nu
