Tänka positivt

Idag pratade vi om kakor, katten , min make och varför jag är så tjock och mjuk,  det är ju för att jag är fylld med kärlek och gos. 

Vackert väder och jag sitter på jobbet...

Men så kom jag på att det är ju i dag som vi har personalfest med grillning på nya uteplatsen vid restaurangen...
Även om jag inte kan stanna så sent så hinner jag ju vara med och äta i alla fall och kanske ta något glas vin

Jag puffar upp denna, då vi nog alla kan behöva träning i positivt tänkande i bröllopshets och bröllopsstress...

Jag har varit nästan gråtfärdig ett tag nu och kännt att jag kommer aldrig hinna sy min egen klänning eftersom jag har så mycket annat att göra.
Men i går kväll slog det mig - varför måste jag absolut sy min klänning det sista jag gör?
Jag kan lika gärna sy den nu och sen göra klart allt annat efteråt. Som att fålla några klänningar jag redan sytt klart, att sy gardinerna jag måste ha för att täcka för fönsterväggen, att sy våra stolsöverdrag osv osv... (bara stolsöverdrag till min och min blivandes stolar med hög rygg, så dom blir mer tron-lika).

Så nu känns det bättre...
Bara jag slipper gå naken så spelar det ju faktiskt ingen roll om jag snabbfållar dom andra klänningarna med sånt där "stryka-på-band" eller liknande... Bara jag får en fin klänning och slipper gifta mig i något toga-liknande

vi tog en oplanerad sovmorgon till halv tolv, det var länge sen och helt klart värt det! <3

Drar upp denna tråd igen...
Kände att jag ville dela med mig av att allt inte behöver vara förlorat för att man får ett negativt besked.

Har dragits med yrsel länge. För några år sedan gjordes en magnetröntgen av huvudet också men dom hittar inget (eller jo dom hittade väl det som ska vara innanför pannbenet, men inget felaktigt - bäst att förtydliga )
Yrseln har sen kommit och gått i perioder. Men nu är den så illa igen så jag har svårt att gå så jag åkte till doktorn.
Han var väldigt fundersam över att förra vårdcentralen inte skickat mig till en neurolog då min mamma hade MS och att jag har tydligen nedsatt känsel och reflexer i vänster ben och fot. För han tror att jag kan ha MS jag också...
Kände mig helt kraftlös när jag fick höra detta. Ville bara lägga mig och dö typ.

Medans jag sitter och väntar på min skjuts så ringer telefonen.
Det är ett hotell i Stockholm (bor i Borlänge) som AF beordrat mig att söka till.
Dom undrar varför jag söker till Stockholm när jag bor i Borlänge. Jag är ärlig och säger att det är AF som hänvisat mig att söka, men att jag skulle kunna tänka mig att veckopendla. Typ jobba 7 dagar - vara ledig 5.
Och hon talar då om att dom börjar intervjuerna nästa vecka och återkommer i slutet av denna eller början på nästa för dom vill nog kalla mig till intervju i alla fall
Ok nu kan jag kanske inte ta jobbet i alla fall. Det funkar inte med vår hund och sånt. Och jag tror inte att jag får det heller... Men att dom var intresserade av mig trots detta gör ju att jag får en riktig egoboost...
Någon vill ha mig...
Jag är önskvärd på arbetsmarknaden...
Yes.. livet är inte slut än alltså...

Det är redan så mycket jag inte kan göra - pga andra skador...
Så yrseln är ännu ett hinder att överkomma.
Men allt går, och man är mer anpassningsbar än man tror

Tack TheD
Nu börjar semmelsäsongen komma igång så vi får väl träffas och ta en temla eller två

Grattis till framgångarna med tårtan Mahy och tack för dom snälla uppmuntrande orden till både dig och Misswert