Ät, drick och var glad...

Usch fy bubblan vad trist..... Hoppas det blir bättre snart

Vad jobbigt ni måste ha det. Jobbet är ju så centralt i livet, vare sig man vill eller inte. När jag läste att du har även tidigare haft dåliga erfarenheter kring dina jobb funderade jag på om du inte ska passa på och utbilda dig? Du har kanske redan en examen? Om inte, ta en högskole- eller universitetskatalog och läs. Det är otroligt inspirerande och generellt sett har man större trygghet i sitt arbetsliv som akademiker.

Jag vill lägga till att jag är inte en sån som har fått allt gratis, bara för att jag själv är akademiker, utan jag har verkligen börjat från scratch och som vuxen. Först tre år på Komvux och sen universitet. Även om har stora CSN lån så är jag övertygad om att jag har mer kvar i plånboken än om jag hade låtit bli att läsa. Dessutom är utvecklingsmöjligheterna så mycket större som examinerad.

Men vad vet jag om din situation? Jag vill bara skriva något som kanske piggar upp. Du är ju så ung!

Tack för omtanken!

Åh. Vad tråkigt för er. Jag hoppas innerligt att det blir bättre på din blivandes arbete och att varslen blåser över på ditt jobb med.

Jag trodde vi skulle behöva ställa in vårt bröllop i våras när vi fick en massiv vattenskada i vår lägenhet. Det har som tur var ordnat sig, även om det lämnat ett rejält hål i plånboken (inte 150 000 kr som det sas först, utan "bara" 40 000 kr). Jag var livrädd rent ut sagt och då hade vi båda ändå jobb.

Nu ordnade det sig för oss och hag hoppas att allt löser sig för er med. Jag skickar en rejäl styrkekram till er båda!

Usch, så trist! Men jag tycker verkligen att ni skall försöka fokusera på bröllopet (jo, jag vet att det är svårt) och helt enkelt skjuta problemen på framtiden. Ta tag i dem sen istället. Det kommer att lösa sig, det gör det alltid, så låt det inte förstöra er dag. 

Vet ju inte vad du har för jobb, men är det verkligen hopplöst att få nytt? Läget på arbetsmarknaden är ju faktsikt mycket, mycket ljusare än för ca 2 år sedan..?

Annars håller jag med Tårsmula, om du inte har utbildning kanske det är ett alternativ?

Håller tummarna!
 

Tack för tipset, problemet är att jag redan är utbildad...! Snart fem år som ekonom börjar få mig att undra om jag istället borde bli florist och starta eget eller nåt... Trött på omöjliga chefer och usla villkor.

Jobb 1: Blev anklagad för att vara oprofessionell trots att jag slavat 70 h i veckan under långa perioder. Kul att bli kallad socialt missanpassad när man jobbar arslet av sig! Klienterna brydde sig inte kan tilläggas, utan det var endast mina närmaste chefer som tyckte jag var pinsam. Vips fick man sämre lön än övriga som anställdes samtidigt. Då tackade jag för mig.

Jobb 2: Chefen fick sparken en månad efter jag blev anställd. In på banan kommer en klockren psykopat till chef. Hans kommentarer kunde vara både sexistiska och nedvärderande, och hans inställning till unga människor och deras arbetsvilja ska vi inte tala om. Är stolt över att jag stod ut i nästan ett helt år innan jag bytte jobb igen.

Jobb 3: Där jag är nu. Misstänker att företaget inte är särskilt välskött då det egentligen borde gå bra... Ångest över att tvingas byta en gång till... Hatar att skriva ansökningar, gå på intervju och sedan bli besviken. Det är inte heller särskilt kul att vara nyanställd, man känner sig som en cirkusapa som alla ska glo på.

Åhhhh, varför just nu?? Hade detta (och situationen på kärlekens jobb) väntat med att hända till september hade det varit mycket lättare att hantera, då kunde man lagt all energi på att hitta en lösning. Nu får man istället försöka sopa problemen under mattan och härda ut, samtidigt som man njuter av bröllopsyran, sommaren och den kommande augustisemestern.

Alltid svårt.

Men ekonomjobb borde ändå finnas.... vilken del av landet bor du i?

Ett tips är att ta kontakt med en jobbcoach och/eller någon som skriver ditt CV. Det gör underverk med ett bra CV, och rent generellt brukar folk ofta lägga alldeles för mycket tid på det personliga brevet. Mitt personliga brev är på fem rader, max (ofta skippar jag det helt) och jag har blivit kallad till intervju på nästan alla jobb jag sökt. Att få någon annan att gå igenom och skriva CVt kan faktiskt göra underverk både för jobbsökandet och för självförtroendet. Med risk för att generalisera så tror jag många tjejer är rädda för att verkligen lyfta fram sig själva och allt bra de gjort, så istället för att överdriva så är de för blygsamma i CVt. (Jag generaliserar nu, jag vet att det inte gäller alla och att vissa är tvärtom.) 

Allting beror ju på om du bor på landet eller i en större stad, för det påverkar ju trots allt hur mycket jobb det finns. Mitt tips är dock att du redan nu (nå, efter bröllopet) fixar ett CV, laddar upp det på Monster och registrerar dig på linkedin (om du inte redan gjort det) och fyller i dina uppgifter (allra helst på engelska). Det kan faktiskt ge resultat.

Och kom ihåg - du är inte längre ung och nyutbildad, du är vuxen, erfaren och profesionell.  

Idag hade vi nytt stormöte om läget på firman. 25 av 60 man nere på golvet måste gå. På tjänstemannasidan heter det att "vi hoppas på naturliga avgångar". Öh ursäkta mig men det är EN person som går i pension nästa år! De kunde lika gärna sagt "vi hoppas att ett antal tjänstemän säger upp sig."

Så nu ska jag börja söka nytt jobb. Igen. Ångest! Min make måste dessutom gå ner i tid för att hinna plugga, han kommer aldrig palla sitt jobb psykiskt om han inte få gå vidare med något helt annat på deltid.

Vårt bröllop den 4 juni blev precis så fantastiskt som vi hoppats, minnet av denna underbara glädjens dag kommer vi bära med oss i resten av våra liv! Kanske är det någon sorts kosmisk rättvisa, ju bättre privatliv vi har desto sämre fungerar våra yrkesliv...?